Svårare att få jobb med tatueringar?

Det beror väl delvis på vad tatueringen föreställer och delvis på vad det är för typ av tjänst och arbetsgivare. Jag har en "ofarlig" men halvstor tatuering på ena överarmen, men tycker ändå att det är och har varit jobbigt att ha den synlig i olika jobbsammanhang som pedagog. Det blir också tjatigt att behöva förklara den eller behöva känna av folks fördomar, så i 9 fall av 10 har jag den dold.

Samtidigt kan jag förstå att man inte anser det vara superkonstruktivt med t.ex jättestora, fula, läskiga eller medvetet provokativa motiv om man ska jobba med människor, kanske i synnerhet inom psykiatrin eller barn- och äldreomsorgen som exempel. I alla sociala yrken blir du i din profession en företrädare för något och/eller en förebild för de människor du jobbar med, oavsett vad man tycker om det.

Har inte hört om det skulle finnas någon speciell kod som socionom men man kan väl med säkerhet säga att de allra flesta arbetsgivare föredrar personal utan en stor synlig tatuering att överhuvudtaget behöva ta ställning till?

Men det är klart, döljer du tatueringen på intervjun och sen visar att du är en väldigt bra arbetare så kan de säkert både välja och vilja att bortse från det. I vissa sammanhang kan det kanske t.o.m vara positivt att visa att man är tatuerad, men dessa är nog undantag som sagt.

Oj, det finns såklart en massa olika anledningar till varför man vill tatuera sig och absolut inte bara för att "sticka ut". Här är ett axplock: För att man tycker att det är snyggt, spännande, man vill ge uttryck för något speciellt, markera en viktig händelse i livet eller göra det som en "magisk/rituell" handling, skapa en större känsla av tillhörighet, som en del av ens intresse o.s.v, o.s.v.

Att man tycker att vissa tatueringar är fantastiskt snygga och inte har några problem med tatueringar som fenomen i allmänhet betyder ju inte att man samtidigt inte är medveten om hur samhället kan fungera, i detta fall jobbsammanhang.

Tycker att den personliga historien är något betydligt mer viktigt och intressant än att gå omkring och lägga vikt vid och tycka att folk eller folks tatueringar är "rejält fula".

Problemet är ju inte en tatuering egentligen, utan diverse fördomar som härstammar från "din tid".