• Jenselius

    Mammor - varför är ni mest föräldralediga?

    Precis börjat min pappaledighet som jag delar lika med min fru. Träffar en hel del andra föräldrar och mönstret är återkommande - kvinnan tar majoriteten av föräldraledigheten. Oftast av ekonomiska skäl, påstår de vilket i 99% av fallen är skitsnack. Har man så usla marginaler i privatekonomin platsar man i lyxfällan. Om man verkligen vill så går det, allt handlar om prioriteringar och sanningen tycks vara att ojämlik fördelning handlar om att både man och kvinna vill ha det så.

    Mitt intryck är att många farsor bara tar någon månad, helst på våren och sommaren för att ge extra semester. Inte för att vara med sina barn.

    När jag och min fru bestämde oss att skaffa barn var jag helt inställd på att göra 50%. Inte för att jag ska vara så jävla pk och modern, utan för att det är min unge och mitt föräldraskap. Jag vill vara med mitt barn. Hade min fru velat köra 90/10% hade hon fått mothugg, aldrig att jag hade ställt upp på det.

    Min fråga till er mammor som tar största delen föräldraledigt: varför? Vill inte era män vara hemma, eller trivs ni med att vara nummer ett och pappan "reserv"? Hur upplever ni det när ni gör 90% av föräldraskapet, frustrerad över att mannen inte hjälper till eller nöjd med att få spela huvudrollen i den lilles liv?

  • Svar på tråden Mammor - varför är ni mest föräldralediga?
  • lövet2

    Jag ville men inte han. Jag ammade men inte han. Så enkelt kan det vara ...

  • Hobbyarkitekt

    Jag ville vara hemma vilket pappan inte ville. Enkelt.

    Dessutom så tjänar pappan väldigt bra med pengar. Själv var jag studerande innan jag gick på föräldraledighet.

  • Lena

    Jag tog större del med den yngsta för vi fick dagisplats tidigare än vi hade räknat med. Hade vi fått den när vi trodde hade vi delat lika. Nu blev det 9+4.

  • replica

    Sambon är sjukskriven och går på smärtrehab 3 dagar i veckan.. Han har varit sjukskriven i 1½ år nu och ska slussas ut i arbetslivet efter jul..

    Vår bebis är beräknad att komma den 19/9. Jag kommer att vara hemma i drygt 1 år för att sambon ska få möjlighet att börja jobba igen. Han är hemma med mig i början och sedan är det tänkt att han ska vara hemma aug-dec 2015 om det går beroende på jobb för hans del..


    "Practise makes perfect"
  • 5by5

    Min sambo har/hade ett välbetalt jobb och jag var arbetslös utan A-kassa. Säger väl sig själv att det var det smartaste beslutet att jag var hemma.

  • SuzR

    Min man tjänar bra och bortfallet blir så stort att vi inte skulle ha råd att bo kvar i hus. Dessutom så händer det i hans branch eller organisation att någon annan fyller skorna medans han är borta och när han kommer tillbaka efter 6 mån så 'finns' jobbet inte kvar längre fast man blir då tilldelad en tjänst i typ Boden....

  • Knasmamman91

    Vi delar 50/50 just för att båda vill vara hemma med lilltjejen och eftersom jag är den som tjänar mer så kan jag strö ut dagarna lite mer så jag är hemma rätt länge ändå (8 månader) vilket gör att våran dotter kan börja senare på dagis. Däremot tycker jag en sak är intressant, har själv fått höra saker som "jaha, du vill inte vara hemma alltså?" Och "där ser man, du längtar tillbaka till jobbet så mycket!"

    Nu gillar jag ju mitt jobb så det är ju inget fel med det men givetvis älskar jag att vara hemma med min dotter! Denna negativa attityd mot mamman är ju konstig i ett samhälle som känner så starkt för jämställdhet! För min sambo får ju givetvis lovord när han säger att han ska vara hemma halva tiden. :-P

  • Praktikant

    Vi vill försöka bli gravida och pratat mycket om att dela lika på ledigheten. Det känns som en självklarhet. Jag tjänar lite mer än min man men det spelar ingen roll... Först är jag ledig.. Sen han

  • Gothiatowers

    Sluta med rättvisehetsen! Barnen behöver föräldrarna olika mycket under hela uppväxten. Förstår inte hetsen mot föräldrarskapet under de första åren och allt politik som skall klämmas in under den perioden!

    Inget som hindrar någon att ta ledigt något år eller att arbeta mindre då barnen blir äldre. Skulle behövas mer tid med (och åt) barnen istället att skicka dem till fritids eller utsätta dem för långa dagispass. Det mest tragiska är ändå alla föräldrar som ägnar mer tid åt sina telefoner än barnen.

    Om mamman tar det största ansvaret tidigt, borde pappan ta igen det senare under uppväxten. Att beröva barnet mammans närhet tidigt av politiska skäl är fel. Kräv istället att papporna ställer upp senare då barnen behöver det! T ex att ta ledigt 2 månader/år med barnen istället för dagis fram till 6 års ålder!

  • frumamma

    Jag tar så gott som all ledighet med barnen. Detta pga maken är en arbetsnarkoman, inte ville ha barn och han tjänar mer än mig som "bara" studerat innan..

Svar på tråden Mammor - varför är ni mest föräldralediga?