Är detta autism?

Ingen som har en tanke? Kanske nån har haftven bebis som uppträtt så och kan säga hur det utvecklades?

Låter som ett fullt normalt barn.

Tack för svaret! Det kanske är normalt med ögonkontakten då? Eller avsaknaden av den. Jag har nästan fixerat mig vid detta de senaste veckorna och känner mig så ledsen

Vår minsting av 6 barn var likadan som bebis.
Nu ammade jag ju henne men hon ville inte ammas i famnen utan man skulle ligga bredvid.
Ögonkontakt vägrade hon alla som kom "för nära". Men på håll tittade hon.
Så nej jag tror inte det är något fel på din bebis.
Det var det inte på våran och hon är vild och busig som sina syskon utan något som helst som tyder på att något skulle vara konstigt.
Vid ett års ålder började hon kunna se en i ögonen även när man var nära..

Skönt att höra att fler varit på samma sätt! Otroligt skönt!

Jag upplevde liknande med min son som har autism. MEN jag hade kontakt med andra som upplevde detta och vars barn inte hade autism. Så svårt att säga förstås. Bra att du är uppmärksam men tufft om oron blir allt för stark. Kan du prata om oron på BVC?

Summa21: såg du fler tecken än dålig ögonkontakt och dåligt joller hos ditt barn?

Hur utvecklade det sig och när fick ni hjälp/diagnos? Bvc samt läkare säger bara att det kan vara autism eller normalt. Man får vänta och se. Men det känns fruktansvärt svårt att bara gå och vänta när jag hela tiden är på spänn och försöker få kontakt med dottern.

Jag känner så väl igen känslan av att vänta och att tänka fram och tillbaka. Så slitigt. Jag fick bra stöd av bvc-psykologen som tog oron på allvar. Hon remitterade oss till BUP när han var åtta månader. Där trodde de nog att det bara handlade om oroliga föräldrar. När han var drygt ett gjorde bvc-psykologen lite enklare tester och remitterade oss igen. Utredningen gjordes när han 18 månader.

Det första jag reagerade på var hans ovilja att vara i famnen. Sedan var det ögonkontakten. Det var också mycket en känsla av att det saknades en kvalitet i kontakten. Nästan svårt att förklara. Jag förstår att du blir orolig och mitt svar kanske inte lugnar mest men normalvariationen är också stor.jag tyckte det var skönt att prata med någon om oron. Oavsett om det är något eller inte så är oron väldigt jobbig i sig.

Tack för svaret summa 21.

Måste vända mig någonstans innan jag blir tokig. Fick du leenden av din son när han såg dig?

Upplever ingen direkt motvilja att vara i famnen. Blir gärna buren. Somnar inte gärna i famnen men det kan vara något vi själva ' ställt till med' eftersom vi jobbat på att hon ska kunna somna själv bredvid oss

Jag brukar då och då titta in in såna här trådar, och mest tipsa om ett inlägg som jag skrev för rätt länge sen nu. Jag har tre barn med autism, och säger som summa21 att det känns igen det där med ögonkontakten. MEN, det behöver heller inte betyda något. Att vänta och se, det kommer du inte undan...

Mitt inlägg handlar om det vi såg hos våra barn när de var små, och minsta tjejen framför allt. Sen handlar det om tips på hur man kan stimulera den sociala utvecklingen och kommunikationen. Läs om du tror att det kan ge dig något. 

www.unikfamilj.se/autism/ibt/ibt-och-sensomotorisk-anpassning-del-5-spraklig-uttrycksformaga-c-2/

Unik familj:tack för länken! ja jag vet inte vad jag ska tro. Idag har jag verkligen koncentrerat mig på att iaktta hennes samspel med mig och med omgivningen.

visst får vi ögonkontakt, men hon drunknar inte i mina ögon.

Vi träffade en kompis på stan och hon böjde sig ner i vagnen och killade henne på magen. Dottern tittade på henne och skrattade högt.

Det kändes bra, men betyder kanske inte så mycket? Kanske kan barn med autism också uppskatta det? Hon älskar när vi sitter och pratar med henne när hon ligger på golvet. Skrattar och ler. Men ingen djup ögonkontakt. Är det typiska tecken?

Hej igen, jag tror inte att han log av bara se oss. När jag tänker efter så var det Heller inte riktiga svarsleenden. Han log mot osa men inte som svar på våra leenden. Han kunde däremot Le och även skratta när vi pratade och busade med honom.

När du pratar med din flicka känns det son ett samspel? Svår fråga kanske men jag tyckte inte att det kändes så med vår kille.

Summa 21: hon ler ofta av att se mig. Inte alltid men det gör väl ingen bebis.Hon kan också le om jag ler mot henne först.

Ibland när man fått bra kontakt ser hon i ögonen och pratar. Det känns som samspel. Det sker ju inte superofta dock. Tror inte det är dagligen.

Om jag tex sjunger för henne och lyckas få kontakt så kan hon titta mig i ögonen och sprattla Hej vilt. Är väl också ett samspel?

Men hon förstår ju inte att titta på saker jag pekar på ex. Vet inte om hon är för liten för det?. Det är väl ett mer avancerat samspel?

Av någon anledning ger hon i princip alltid ögonkontakt 'genom' en spegel. Hon pratar också mycket med sin spegelbild. Om nu det betyder något

Hur gick det för din dotter?