• Anonym (anonym)

    Min dotter tog livet av sig, jag orkar inte

    Jag är helt förstörd. Apatisk. Arg. Besviken. Ledsen. Det har gått tre veckor, tre förbannade och förjävliga veckor. 


    Hon har alltid varit en oerhört stark och driven tjej. Trots alla motgångar och svårigheter. Hon lyckades alltid med sånt som ingen annan gjorde. Typ grymma jobb, ville hon något så blev det alltid så. För hon kämpade, så fruktansvärt mycket. Hon var lill-gammal, hon blev vuxen tidigt. Alldeles för tidigt. 


    Men min lilla pärla gav upp. Tillslut. Efter flera år på BUP och kontakt Soc. Inläggningar hit och dit, hon bollades runt och ingen visste riktigt vad dom skulle göra av henne. Hon hade ju en sida, som var så oerhört bra. Hon var älskvärd av så många. Hon hade så lätt för att kommunicera och bilda relationer med människor. Men så hade hon ju sina problem, bla. ett allvarligt självskadebeteende, ADHD, Borderline och panikångest. FAN. Min fina tjej. Vi trodde ju på dig. Du skulle ta dig ur denna förbannade svacka. Inte ge upp. Utan kämpa lite till. Du skulle ju få komma till ett passande behandlingshem till slut, dom hade ju äntligen hittat rätt sa dom. Men jag förstår dig på sätt och vis, du orkade inte mer. Du klarade inte av dagarna längre. Dina dagar var inte ens värda att kallas för dagar. Jag försökte verkligen, att göra allt jag kunde, men det gick inte. Förlåt. Förlåt för att allt blev som del blev. Förlåt för alla motgångar och jobbiga upplevelser som du fick vara med om. INGEN, INGEN, INGEN ska behöva vara med om så mycket som du fick vara med om. 


    Du kanske har det bättre nu. Det vet jag inte, men jag hoppas det. Jag tror att vi kommer ses snart, väldigt snart. Faktiskt. Det är så tungt. Jag vill inte heller längre. Det är alldeles för mycket, även för mig. 


    Men att du tog livet av dig nu när du var inlagd, det gör extra ont i mig. Du hade ju x-vak. Du fick mediciner som du sa faktiskt hjälpte. Du hade underbar personal runt omkring dig. Och underbara läkare. Fan. Fan att det blev såhär. Jag saknar dig. Så fruktansvärt mycket. Min älskade ängel. 

  • Svar på tråden Min dotter tog livet av sig, jag orkar inte
  • Lindsey Egot the only one
    Heysoulsister skrev 2014-08-11 23:10:26 följande:

    She is in a better place även om du inte vill tro det , så är det sant.


    Vilket jävla floskler! P

    Det kan tolkas precis som om de hade det för jävligt hos sin familj och har det bättre nu. Något som inte är sant för är man död kan man inte ändra på något och få det bättre.
  • Anonym (anonym)
    Heysoulsister skrev 2014-08-11 23:10:26 följande:

    She is in a better place även om du inte vill tro det , så är det sant.


    Vad är det du vill ha sagt? "Inte vill tro det", om hon nu har det bättre så är det ju underbart. Men vad är det för attityd, som om du vet...??
  • Heysoulsister

    Hade ingen attetyd :-S och nej bara en idiot som dig tolkar det så! För det ni säger är inte sant menade bara att hon har det bättre i andra sidan . Gud vad alla måste hacka på varenda sak man säger ?

  • Anonym (omorfia)

    Beklagar verkligen Hoppas att du har bra stöd av familjen, vänner och vården. Kramar till dig. <3

  • emptyprayers

    Men oj, vakta tungan lite i tråden. Visa respekt.


    Heysoulsister skrev 2014-08-12 03:35:11 följande:

    Hade ingen attetyd :-S och nej bara en idiot som dig tolkar det så! För det ni säger är inte sant menade bara att hon har det bättre i andra sidan . Gud vad alla måste hacka på varenda sak man säger ?


  • MrsPJ

    Gråter för din skull... :'( måste vara fruktansvärt. Beklagar så väldigt mycket och skickar både tankar och kramar till dig

  • Anonym (storasyster)

    Förlorade min syster på samma sätt, och det finns egentligen inget råd jag kan ge, sanningen är att tiden läker ju sår men ärren består.

    Ge aldrig upp!!!!
    Styrka och kärlek till dig!!!

  • Anonym (M)

    En fd klasskamrat till mig tog livet av sig några dagar efter att hon fyllt 20. Hon hade nyligen fått diagnosen manodepressiv efter år med bollandes runt i vården. Diagnosen var ett hårt slag för henne för hon trodde hon var dömd att leva ett halvt liv, ständigt styrd av sjukdomen.

    Några dagar innan hon tog livet av sig så träffade hon sin pappa på stan och han frågade om hon ville ses till helgen. Hon sa nej det gick inte för hon hade andra planer. Pappan sa sen att hon såg glad och lycklig ut, lugn, som att hon accepterat sin sjukdom och bestämt sig för att göra det bästa av det. Vi förstod senar att hon fattat beslutet att ta livet av sig och att beslutet gav henne lugn för nu visste hon att hon inte skulle behöva lida. Hon hade tidigare försökt ta livet av sig "lite halvhjärtat" med svaga doser av mediciner men den här gången valde hon en helt "säker" metod. Hennes mamma sa sen till mig att trots att hon sörjde sin dotter så kunde hon finna någons sorts tröst i att dottern de sista dagarna var lycklig och verkade vara lugn i sitt beslut. Mamman sa att att även om det känns som om jag ska gå sönder varje dag så vill jag inte att hon skulle känna sig tvingad att leva ett liv i ångest för min skull.

  • Anonym (.......)

    Googla INTE på Linda Efraim ts, det enda den mänskan gjort och gör är att använda sin dotter för att få sympatier och tycka synd om från folk. På det viset kommer man aldrig vidare.

    Men annars håller jag med föregående talare, hon är på ett bättre ställe nu. 
    Om hon tog livet av sig så mådde hon ju dåligt, och det gör hon inte längre. 

  • Anonym (Anna)
    Anonym (.......) skrev 2015-01-11 14:51:52 följande:

    Googla INTE på Linda Efraim ts, det enda den mänskan gjort och gör är att använda sin dotter för att få sympatier och tycka synd om från folk. På det viset kommer man aldrig vidare.

    Men annars håller jag med föregående talare, hon är på ett bättre ställe nu. 
    Om hon tog livet av sig så mådde hon ju dåligt, och det gör hon inte längre. 


    Hur vet du det? Känner du henne?
Svar på tråden Min dotter tog livet av sig, jag orkar inte