Jag såg på en gammal dokumentär igår och den handlade om den äldre generationen och hur viktig den kan vara under ett barns uppväxt.
Hur såg det ut för din del?
Hade du mormor/morfar/farfar/farmor i livet som barn?
Diskutera gärna i tråden! 
Alla som var i livet var högst delaktiga i min uppväxt.
Mina mor- och farföräldrar var i livet, men jag kan väl inte påstå att jag hade någon nära relation med någon av dem.
Tyvärr fick jag lov att trycka Nej på frågan. Dom äldre har mycket att lära dom yngre.
Oj då. Tryckte fel. Jag växte upp nära mormor och morfar och idag försöker vi ge våra barn en minst lika nära relation till deras mor och farföräldrar. Tror det är otroligt givande för alla inblandade om den möjligheten finns.
Jag har bara träffat farmor o morfar o de dog när jag var 5-6 år.
Efter det var mina föräldrar de äldsta i min närhet. De dog när de var 56 och 60 (för 16 år sen).
Jag var väldigt nära min farmor och saknar henne fortfarande, hon var verkligen underbara på alla sätt och vis och jag var lite av hennes favorit bland barnbarnen (inte så att hon visade men jag kände så) farfar dog när jag var 11 och morfar innan jag föddes, mormor bodde 100mil norrut och var ganska läskig!
De flesta var döda när jag kom till världen men det fanns andra äldre i närheten.
Mina äldre släktingar bodde minst 50 mil från oss.
Som små barn så var vi hos farmor och farfar, men de klarade inte av oss när vi blev äldre.
Min mormor, som inte klarade av småbarn, kom jag väldigt nära när jag närmade mig tonåren och vi var väldigt tighta tills dess hon dog
Farmor och farfar fick bara måstebesök.
De var däremot väldigt engegerade i mina kusiner, men valde bort de äldsta när de flyttade till sin pappa i samband med separationen mellan min faster och hennes man. Eller snarare sagt, farfar försökte hålla kontakt bakom farmors rygg.
Vår egen tonåring bor också långt från sina farföräldrar, något närmare sin mormor. Men pratar ofta med dom i telefon
Jag träffade min mormor och morfar (födda på mitten av 20-talet) minst en gång i månaden, under hela uppväxten.
Än idag träffar jag dem relativt ofta - minst en gång var tredje månad (detta då jag flyttat från landsdelen jag växte upp i - samma landsdel som mormor och morfar bor i, annars hade jag nog hälsat på dem oftare).
Farmor träffade jag alltid någon-några gånger om året.
Farfar dog innan jag föddes.
Min son har ett väldigt starkt band till sin mormor (min mamma) och även till sin gammelmormor och gammelmorfar (dvs min mormor och morfar).
Han träffar dessa tre personer ungefär en gång var tredje månad, då vi är på besök i den delen av landet.