Datorspelande 14-åring.
Hej!
Min son är 14 och har adhd och dyslexi. Han får alltså jobba rätt hårt för att bli godkänd i alla skolämnen. Hela hans fritid handlar om datorspel, han tänker i spelmetaforer och pratar spel. Han gör sina sysslor snabbt så att han ska få spela igen. (Han tränar sport 3 gånger i veckan). Han är riktigt duktig på datorspelen också, det är nog det ställe där han är bäst, där han duger och ÄGER.
Vi har talat om att han troligen har ett spelmissbruk vilket han håller med om och denna termin vill han sluta spela för att få upp sina betyg från E (och några D).
Han spelade sist i söndags. Tre dagar har gått utan datorspel. Han är så nedstämd. Han är så olycklig och gråtmild. Han är lättirriterad och bråkar med lillasyster. Allt är tråkigt. Det finns ett hål som han inte kan fylla.
Jag försöker föreslå aktiviteter han kan göra, med eller utan mig. Men allt är tråkigt. Han spelar i smyg på mobilen, han tittar timvis på tv. Förr såg han knappt en film i veckan.
Hur hjälper jag honom? Hur kan jag belöna honom för sitt beslut? Hur kan jag få verkligheten att nå upp till de kickar han får från spelandet? "Du får bra betyg om ett halvår"? När han är van vid sekundsnabba belöningar. Det gör mig ont att se honom utan livslust, utan skratt.
Hur länge håller hans avvänjning i sig?
Hur kan han hitta något annat att vara bra i?
Hur hjälper jag honom?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-05 14:53
Höstens projekt var att han skulle sluta spela, läsa böcker 1h/dag och att försöka få riktiga vänner. (inte bara online vänner alltså). Vi skulle också oftare sitta tillsammans och diskutera läxorna för att han skulle få djupare förståelse för sammanhangen.
Tre veckor har det gått nu. Hans prov har gått rätt bra. Han har läst flera böcker, men har ännu inte lyckats skaffa vänner. Han sitter ensam i matsalen i skolan berättar han. Många dagar vill han inte gå till skolan alls.
Men även om han inte spelar datorspel så spelar han fortfarande, han spelar allt han kommer över, på mobilen och Ipad och sen kollar han på otaliga klipp (där de spelar) på youtube. Böckerna han läser är om spel.
Vi har kontakt på en spelberoendeenhet och de vill gärna träffa oss och hjälpa till. Det är svårt att vara förälder. Man är aldrig tillräckligt förberedd. Men jag gör mitt bästa och frågar om hjälp när jag känner mig otillräcklig.