Hej på dig! Tråkigt att höra! Vet pricis hur du känner dig då jag åxå är mitt i ett missfall. Eller ett MA för min del. Det andra MA:t på 6 månader! Det suger verkligen och jag skriver gärna av mig här med dig!
I vilken vecka hända detta?
Kramar
ma betyder missed abortion!
försenat missfall- kroppen har alltså fortsatt tro att den är gravid trots att graviditeten stannat flera veckor tidigare.
Förra gången var i februari och jag var i vecka 7 när jag började blöda och åkte in på ultraljud, fostret dött ca vecka 5.
började dock blöda naturligt.
denna gång var vi i vecka 9 och skulle göra ett
tidigt ultraljud som visade att det igen vart ma. Fostret dött sen ca vecka 4-5! men ingen blödning uppstod så nu i helg har jag fått göra medicinsk abort för att få ut det!
fruktansvärt men orkade inte heller vänta att det skulle komma ut av sig själv.
Ja det är så jobbigt när man vill så mkt.
Vi har försökt i flera år och får hjälp att bli gravida då jag inte har någon egen ägglossning och måste medicinera för det. har dessutom både hypotyreos och pcos så det känns svårt att lyckas!
har ni försökt länge och i vilken ålder är ni?
Livet är så jävla orättvist!!!!
Isla- hur går det för dig???
Det är jätte jobbigt men vi har pratat en del om det tillsammans. Det är jag som dragit igång hela processen och han har väll bara hängt på utan större engagemang, men felet sitter hos mig så det finns ju inte så mkt han kan göra. Han är inte det som pratar känslor i första hand utan man måste ofta dra det ur honom. Nu efter sista missfallet så öppnade han sig mkt bättre dock, han faktiskt berättade det för sina föräldrar och sina närmsta vänner. Kändes skönt på något sätt.
Måste faktiskt säga att vi kommit varandra närmare efter detta. På alla sätt.
Lusten till varandra finns där starkare än någonsin!
Han stöttar mig med att säga saker som att det var inte mitt/vårt fel eftersom vi gjort allt för att vara försiktiga. Dock så känner jag ju att det ÄR mitt fel då jag tror att det beror på min hypotyreos eller pcos! men han gör så gott han kan för att hjälpa mig.
Men så jobbigt och tröstlöst att han är borta så mkt! =(
vaje chans som försvinner känns som en evighet till nästa!
låter som att ni inte pratar med varandra så mkt?? vet han hur du känner?
vill han inte prata så får du göra som jag, dra det ur honom. Det blir åxå jobbigt men ännu jobbigare att inte veta vad han tänker.
tror för oss att det är det att jag längtat i så många år efter barn medan han inte har velat före då för 3 år sedan så min längtan är starkare. För honom är det ingen brådska. tror därför att jag tar det mkt hårdare än honom och han kan stötta mig mer! Han vill, men han tar det bättre och tänker att det kommer när det kommer!
Förstår att det är tungt för det, speciellt att veta att han är borta när tillfälle ges!
Skriv fast en hel roman, skönt att både få skriva och läsa! =)
Ja jag vet ju att det inte är mitt fel på det sättet. Men du vet känslan av att det ändå är min kropp som är "problemet"!
Lite extra kilon har jag åxå! men nu idag var jag på min första motionsrunda sen i juni.
Har bestämt mig för att gå ner några kilo till och mellan missfallen blir det en bra "sak" att fokusera på. men oj så svårt! De där kilona sitter hårt fast.
Men det där med att du är supersugen, kan det vara något efter missfallet?
jag känner samma sak. Och nu får du ursäkta mig, men jag är mkt känsligare efter missfallet och minsta beröring vid typ brösten gör att HELA jag börjar brinna! Det reagerade jag på. Nu har vi ju blivit rekomenderade att inte ha sex så länge jag blöder, men viss beröring har det blivit ändå och jag reagerade på att det kändes "mer" än vanligt! (ursäkta mig)
Vi hade också en tid då det blev glest mellan gångerna. Det blev samma för mig. Jag tog initiativ till lite mys men blev avisad. Sedan dess har jag börjat backa. Väntar numer att han visar när han vill. men nu sen vi är inne i denna rulliansen och vi får medicin för ägglossning så har vi inget val. läkaren säger efter ultraljud att den där dagen bör ni ha ägglossning och ni bör ha samlag den och den dagen! Frustrerande att göra det på beställning, men vi har ju inte något val!
min läkare säger också att det är stor risk/chans att bli gravid efter missfall utan att man hinner få en mens emellan. Så det stämmer nog, Dock inte för oss då jag sällan ägglossar av mig självt. Men hon sa efter första ma:t att det såg ut som att jag hade en spontan lossning på G.På fredag får vi se hur det ser ut denna gång.
Förstår att du inte klandrar honom, men det blir ju ändå frustrerande när man missar tillfällena. en månad är lång tid när man väntar. Kram till dig med!
Tack så mkt annica71! =)
ni kämpade på länge! otroligt starkt av er!
Isla- Oj så länge! Lång väntan! Skönt att ni pratade ut i alla fall. Det är ju ofta så att man grubblar i o ödan men är man en grubblare så är man. Jag är sån i alla fall!
jag gick ner 11 kg före sommaren varav jag gått upp ca 3 kg nu under semestern.
gick ner från 92 till 81 kg på mina 173 cm.
Nu efter semestern ligger jag på 84 kg! när jag började var målet 10 kg. och det nådde jag men nu har jag jag ju 3 att gå ner igen dit plus att jag skulle vela ner till 75 kg för att vara nöjd. Men vi får se om jag tar mig dit. som sagt, för mig är det en bra grej att fokusera på just nu!
Alla försök att gå ner före detta gick åt skogen, kunde gå ner några kilo men sen gick jag upp det dubbla så jag gick liksom upp i vikt i stället för ner. Berodde på att jag inte gjorde på rättsätt när min sköldkörtel inte fungerade. När jag tillslut frågade min läkare som sa att jag ska äta som en diabetiker och promenera. Då gick det. gäller bara att ha karaktären att undvika så mkt gotta som möjligt! vilket jag saknar ofta! ;)
Tror inte vi heller kommer vara igång före i december igen. tog ett halvår mellan förra graviditeterna.
Det retar mig också att jag fick flickan på naturlig väg även om det tog lång tid att få henne också, och nu går det inte utan hjälp! Men jag är ju glad över det så klart, men retar mig att det inte funkar nu också.
Kram
Hur går det för dig Isla?
Jag var på efterkontroll efter missfallet den 29 augusti. Allt såg bra ut och hon sa att vi väntar på en mens så kan jag börja ta pergotime igen.
Det positiva var att hon såg en äggblåsa på 18 mm den dagen så hon trodde jag skulle ha ägglossning under den helgen ! =) Alltså en spontan egen ägglossning! =)
Hon sa att man brukar vela vänta en mens innan nytt försök men hon tyckte att om jag nu lyckas ägglossa av mig själv så skulle vi ta chansen. Och det gjorde vi. Stickorna gav utslag på lördag så hoppas vi träffade.
Bara att vänta och se.
Gravtesten visar ännu possitivt efter missfallet och brösten läcker råmjölk så kommer nog inte kunna lite på nå gravtest kommande vecka. Får nog helt enkelt vänta och se om mensen kommer till helgen och gör den inte det så får vi boka ett vil om några veckor och se.
Spännande men med vår tur så lär vi väll inte lyckats.
Kämpar på med vikten men det går trögt fast jag varit ute och gått/sprungit nästan varje dag. Men då slarvade jag lite under helgen så det straffade väll sig direkt!
Men bara kämpa på. Hon ( läkaren)ville att mitt bmi skulle helst vara under 27. Och jag ligger väll på 27 något. Men målet är ner på 25 i alla fall.