Dagssömn

Får han sova i selen så sover han ju betydligt längre än när han sover själv, men jag vet inte, kanske så "mys-sover" han bara då för att han gillar vara nära? 

Min uppfattning om honom är nog iofs ändå att han behöver den där långa sömnen (jag själv sov mycket som barn och fortfarande gör). När han sovit 1,5 timme idag på förmiddagen så blev han ledsen/grinig efter knappt två timmar och ville sova igen, vilket han gör nu och har gjort i över en timme. Så redan är han uppe i 2,5 timmars sömn och det är bara mitt på dagen.

Om jag sover ihop med honom i sängen så sover han länge precis som i selen. Det är bara när han sover i vagnen/själv i vår säng/spjälsängen som han vaknar och är ledsen efter en stunds sömn. 

Han vaknar oftast då efter bara en liten stund, märker nog att jag är borta. 

Löjtnantshjärta:

Tack för ditt svar =). Och jag håller med dig, bebisar ska få all närhet de behöver! och gärna mer därtill. Det enda problemet för min del är långvarig smärtproblematik i rygg och nacke som gör det svårt för mig att framförallt ha honom i sele nu när han blivit så tung (snart 10 kg), även att ligga stilla så mycket gör smärtan värre. Det är därför jag försöker få honom trygg att sova en liten stund själv om dagarna.

Just i skrivande stund så sover han i selen pga lite extra kinkig idag, men annars har det hänt mycket senaste tiden. Med en lista med vaggmusik (som vi spelat sedan han föddes) och rejält ombonat i sin spjälsäng (plus vaggtassar) kan han sova där ibland, och nu till och med längre stunder. Han kan även sova i vagnen på promenad ibland. Och nu kan han även somna i famnen i ett vanligt ljust rum vid amning (innan var det tvunget att vara mörkt). Och när jag säger "kan" så är det helt utan tårar och jag upplever att han känner sig trygg med att somna i spjälsängen/vagnen de gångar han gör det. Så det går framåt och jag hoppas ryggen håller för de gånger han behöver sova i selen =).