Är det för dyrt för papporna att vara hemma?

Nja, det stämmer nog inte. Det är vanligare att välutbildade män tar ut sin föräldraledighet och faktiskt vanligar bland just höginkomstfamiljerna att det är jämnare med föräldraledigheten där.
Jag orkar inte googla på det, men jag har läst minst ett par artiklar i dagstidningen om detta

Ekonimiskt avbräck blir det när det stora inkomstskillnader mellan föräldrarna. Nu finns det ekonomiska ersättningar som gör att det blir mindre skillnad, t.ex att många företag betalar 10% av lönen, jämnställhetsbonus och lite annat.

Men jag tror många gånger att det är ett val många gör. Ofta börjar kvinnan med föräldrarledigheten och tar den tuffaste perioden, innan barnet fått en egen rytm, amning/matning tätt och dessutom är en hel del kvinnor slitna efter förlossning och graviditet.
Så att kvinnorna tar mer kanske inte är så konstigt.

Jamen det är väl inte så konstigt. Är man van vid en långresa varje år så vill man väl inte förkasta det. I mitt fall är jag systemutvecklare och i mitt jobb är det mycket förändringar. Det kommer nya tekniker helat tiden, jag har svårt att vara borta för länge för då hänger jag inte med och min arbetsgivare kommer tycka att jag är värdelös.

Fast det kanske är precis vad man måste göra de första åren? Att göra en långresa per år är ingen mänsklig rättighet, det är ganska få förunnat att göra sånt.

För din del kanske det vore en bra lösning att jobba kortare dagar eller vara ledig en dag per vecka istället för att vara ledig en sammanhängande period?

I vår familj, där det endast är maken som faktiskt har ett jobb, så skulle ju skillnaden ekonomiskt bli stor för oss om han var hemma mer än mig. Hur vi än vrider och vänder på det, så får vi inte mer pengar om han är hemma. Och vi lever verkligen inte i överflöd som det är.

Han jobbar 07-16 varje dag, ledig på helgerna, men vi tycker ändå att han får en hel del tid hemma med familjen. Han kommer ta en-två dagar per vecka när dottern blir ca 10 månader och fram till hon är 15 månader, för vi vill inte ha henne på förskola så tidigt, men jag måste komma igång med studierna då.

Med första barnet hade vi inget val. Vi spenderade stor del av hennes första levnadsår på sjukhus runt om i landet och då behövdes vi ju hela tiden båda två. Jag hade då föräldrapenning och han hade tillfällig föräldrapenning. Det märktes av i plånboken att han inte jobbade.

Visst önskar jag ibland att vi kunde dela mer på det, men å andra sidan trivs vi båda två med hur det är och ingen av oss anser att han är borta hemifrån så väldigt mycket. Det känns inte som det åtminstone.

Hur det är för andra.. ptja, det vet jag inte och jag struntar faktiskt i det. Jag anser nog att dom är kapabla att själva bestämma och känna efter hur dom vill ha det. Av vilken anledning dom väljer som dom gör? Det är upp till dom. Varje familj borde ju kunna få göra det som känns bäst för den familjen.

Inte för oss i alla fall. Det handlar mer om ett medvetet val som passar vår familjesituation bäst. Båda är tillfredsställda och är inte det viktigast? 

Generellt så är jag rätt övertygad om att det inte är en ekonomisk fråga alls. För enskilda familjer - ja - generellt - nej. 

Jag tror att det handlar om djupt rotade föreställningar om föräldraskap som har bidragit till en diskrepans mellan den officiella synen på föräldraskap som ett delat ansvar och mellan djupt rotade föreställningar och idéer som har gjort att huvudansvaret för barn fortfarande förväntas tas av modern i familjen.

Kvinnor och mödrar ses fortfarande som barnens primära vårdnadshavare och ansvariga för familjen. Och detta fortfarande år 2014.

Det var samma sak på min sambos förra jobb. Han sa till långt innan att han skulle vara föräldraledig i ett år ungefär men chefen ville inte ge ett ja, ifrågasatte om han verkligen kunde vara föräldraledig så länge enligt reglerna osv. Vi visste dock hela tiden att vi hade rätten på vår sida men det är drygt när det är sådär.  Det var ingen kvinna där som blev ifrågasatt.

Jag är systemutvecklare och var hemma 12 månader i sträck med första barnet och ca 10 månader (fast inte enbart på heltid i sträck) med andra barnet. 

Om du är "nörd" som jag, kommer du säkert ändå sitta då och då på kvällar och helger och läsa och greja för skojs skull, så det behöver inte innebära att du halkar efter kunskapsmässigt. Fick för övrigt en relativt stor löneförhöjning under första pappaledigheten (kanske för att locka tillbaka mig? ;) ), så min arbetsgivare tyckte nog inte att jag var värdelös trots lång pappaledighet.

Jag tyckte det var av stort värde för mig personligen att få vara hemma på heltid (och att min fru jobbade) så att jag fick ta över huvudansvaret under en såpass lång tid att det var jag som hade koll på allt, men om du ändå känner att du inte vill vara borta en för lång period för att tappa kontakten med arbetet finns ju alltid alternativet att vara hemma på ex. halvtid? Med andra barnet hade jag och min fru en period där vi jobbade 50% båda och turades om att vara hemma varannan vecka....