Okej, tack för svar. Något otrevlig ton kan jag tycka, känns ju sådär kul att du dumförklarar mig. Verkar som du förespråkar vaginal förlossning i alla fall eftersom jag funderar på att "utsätta" mitt barn för kejsarsnitt.
Eftersom mitt barn var tidig i utvecklingen det första året och inte uppvisade några skador samt att man faktiskt tar blodprov direkt i samband med bebisens födelse så vet jag att det inte var något förlossningsrelaterat!! Det händer att CP-skador uppkommer senare i livet fram till 2 år av oförklarliga skäl (du kan ju läsa på lite om det).
Som jag menade men kanske skrev otydligt så är en av de få nackdelarna med att föda vaginalt att man faktiskt kan få underlivsskador. Detta är dock ingenting jag är rädd för och ingenting jag väger in i min bedömning. Jag har fått remiss till läkare och ska diskutera förlossningsplan just pga min oro, men det är alltid intressant att diskutera med andra. Varför finns annars detta forum? Många av diskussionerna i forumet är saker som man ändå kan prata med andra kompisar/läkare/barnmorskor om (eller bara ringa till 1177 alternativt ta ett grav-test?)
Det spelar ingen roll hur mitt barn fått sin hjärnskada egentligen, jag är ändå rädd för att nästa barn OCKSÅ ska få en skada (oberoende av hur det andra barnet fick det) och det pga att risken för sådana skador är större om man föder vaginalt. Med en sådan ovanlig skada som mitt barn har nu så känns det inte som om vi har turen på vår sida.
Men du har kanske turen att (än så länge, man vet aldrig vad framtiden visar) fått helt friska barn och kanske inte förstår oron och smärtan i hur det är att ha ett sjukt barn som man inte vet om det kommer att lära sig prata eller gå, eller hur framtiden kommer att te sig med överhuvudtaget!!! Tänk att ha TVÅ sådana barn, det oroar jag mig för. Man tänker att det drabbar andra, men plötsligt så har det drabbat en själv!
