Får pappan verkligen bestämma det!?

Läs TS igen.

Killen vill att TS pumpar. Det är om hon vägrar som han tänker köpa ersättning.

Pappan har redan diskvalificerat sig som förälder. För bara en gravt omogen och självcentrerad man skulle göra så som ts man gjort.

Det spelar ingen roll vad ts gör nu. De kommer att hamna i klinch förr eller senare ändå. Endast av den lilla informationen jag fått i ts så kan jag dra rätt avancerade slutsatser om pappans framtida beteende. Det är förmodligen en person som kommer att ägna sig åt 'parental alienation' vid en eventuell separation, han kommer förmodligen köpa barnet en grön cykel för att han själv gillar grönt istället för röd som barnet vill ha, det är en förälder som aldrig kommer att kunna tillgodose barnets behov på ett adekvat sätt.

Ska man dadda med honom? Tveksamt om det är för barnets bästa. Det kan ju faktiskt vara för barnets bästa att han blir en mer eller mindre frånvarande förälder.

Har du nånsin pumpat själv? För mig är det värre än att tvinga till sex.

Om barnet vägrar flaska så är det ingen skada skedd. DÄREMOT är det risk att barnet inte vill ta bröstet efter att ha flaskmatats.

Om man hoppar över amningsmål är det dessutom risk för att mängden bröstmjölk minskar.

Det blir en ond cirkel med minskad mängd bröstmjölk och en bebis som får kämpa på för att få i sig den lilla mängd som finns.

Mamman kan pumpa, MEN barn är sensuella till skillnad från pumpar. Pumpande kan ge mindre mängder bröstmjölk. Pumpande kan göra ont. Det är svårare att stimulera tömningsreflexen med en pump jämfört med att barnet suger. Det finns sällan några fördelar med att pumpa och ge bröstmjölk på flaska jämfört med att barnet suger i sig direkt den perfekt tempererade hygieniskt förpackade mjölken.

Det är jättebra att pappan vill vara delaktig i vården av sitt barn, men det betyder att han ska vara delaktig i exakt alla moment. Pappans önskan får inte gå barnets behov. Pappan måste hitta sin roll och bonda med sitt barn på sitt sätt. Rent biologiskt blir pappan viktigare för barnet ju äldre barnet blir. Ts barn är bara fem veckor, praktiskt taget nyfödd. Hen behöver i första hand lugn och ro, kärlek och sin mammas bröst.

Gud vilken störd diskussion!
Självklart ska du INTE sluta amma. Pappan är svartsjuk på den närheten.

Jag tycker att kan TS pumpa så barnet får bröstmjölk finns det väl inga hinder. Nackdelen är att barnet kanske inte tar flaskan och mannen blir frustrerad. Så länge mamman är hemma kommer ändå bebisen känna av hennes närvaro och vilja ha bröstet. Sedan finns det de barn som inte klarar av de två olika sugteknikerna. Och att amningen blir drabbad och TS kanske får pumpa jämt eller börja med ersättning. Något som är kostsamt då ett pkt ligger på mellan 70-100kr och räcker i ca 3-4 dagar. Det blir en tusenlapp i konstant för mat som egentligen var gratis.

Om han nu vill vara delaktig kan han ju ta blöjbytena, åka till Bvc och allt annat runtomkring barnet. Varför just maten?

Kanske har du rätt.

Eller kanske har han inte tänkt så mycket på det, utan hört att många par delar på det med matning, och missförstått det hela.

Nu får jag säkert en massa skit för detta inlägg men jag tycker att jämställdheten i många lägen, när det gäller barn och hem, har gått för långt i Sverige. Varför har vi så svårt för att acceptera att det är biologiska skillnader på kvinnor och män? Skillnader mellan könen är inget negativt. Kvinnor är skapta för att bära ett barn, föda och amma, det är inte män. Jag tror också att de biologiska olikheterna i många fall gör kvinnor bättre lämpade att ta hand om små barn. Jag tycker att männen faktisk får backa när det gäller frågor angående graviditet, förlossning och amning och även borde låta mamman få "bestämmande rätt" om barnets skötsel de första månaderna i normal fall. Det gör att jag anser att TS ska få bestämma över barnets matning och att pappan borde sätta sitt barns intresse före sitt ego.

Att jag frågade om nappen handlar om att nappen har större benägenhet att strula till taget vid amningen än vad enstaka flaskmål har. Och nappen brukar dom flesta börja med tidigt.. och angående att bebisen troligtvis vägrar flaskan och föredrar bröstet, det var menat som en enkel läsning på TS konflikt med pappan. Prova och se, vägrar bebisen så har pappan fått prova och se att det inte fungerar.

Och vadå vad är viktigare, bebisens eller pappans behov? Bebisen behöver inte gå miste om nånting genom enstaka flaskmål med bröstmjölk, tvärtom kan det bli en positiv anknytningsupplevelse mellan bebis och pappa. Varför ska det dras så långt som att det skulle handla om det ena eller det andra när det faktiskt kan bli så att alla vinner på det? Lugna ner er en smula! TS vill amma och pappan vill vara delaktig, i mina ögon är det inte egoistiskt av pappan. Skulle han däremot propsa på det efter att TS gett enstaka flaskmål ett försök och bebisen tydligt visar att han/hon inte vill, DÅ är det en annan femma. Men många av er utgår från det värsta i allt och det är sjukt!

Min poäng var att många i den här diskussionen är så negativa och defensiva och det brukar bli den tonen på kvinnor när det handlar om just amning.

Ja, man kan ju hoppas på det. Att han bara är lite självcentrerad och väldigt felinformerad.