Autismutredning 2 åring

Vi håller på med en utredning för utvecklingsstörning för sonen 2,5 år men det kommer även att göras en autismutredning. 

Sonen tycker generellt inte om vuxna han inte känner som kommer för nära. Det har varit svårt med undersökningar på honom. Ögonkliniken fick kort göra något av sina undersökningar där han skulle titta på en lampa med elektroder fästa på huvudet. Men när de ville komma närmre och titta i ögonen blev det omöjligt. 

Han har varit sövs för MR och även för tandläkarundersökning en gång. 
Jag upplevde att sövningen gick bra. Eftersom ingen får hålla honom så sövdes han snabbt med mask i min famn så han var hos mig och sin pappa under hela sin vakna tid på sjukhuset, och de satte sedan in nålen/nålarna. 
Undersökningarna var nödvändiga (i synnerhet för hans tandhälsa) men det var såklart skönast när de var över.

För sonens del så upplever vi ibland att han är ganska "normal", men ofta när vi ser honom med andra barn är han både sen och något avvikande. 

Gällande ögonkontakt tog jag upp det med neurpsoykologen eftersom sonen har god ögonkontakt på anstånd, men när han kommer riktigt nära är den ofta dålig. Och eftersom han inte håller sig nära okända så verkar hans ögonkontakt vara god. Men nu har jag fått veta att det kan variera mycket hos personer med autism: Om barnet avviker mycket kan det ses som ett tecken, men närvaron av ögontakt utesluter i sig inte en autismdiagnos. 

Det är mycket känslor upp och ner...

Kram  

jag har en 6åring som har autismliknande tillstånd och han har inte
tagit några prover alls. vet inte om man ska det, informationen från
BUP som gjorde utredningen har varit, ja milt sagt under all kritik.

men jag har en 4åring också som inte är utredd för npf men som har
en utvecklingsförsening sen födseln.
han har tagit ryggmärgsprov under narkos (han gjorde samtidigt en
MR på hjärnan). det gick jättebra, han var 2 år när han gjorde det.
det var främst jag som bröt ihop för att jag tyckte att det var så hemskt. 

ärligt talat så har jag alltid trott att det är 4åringen som är autistisk.
han tyckte inte om beröring, ingen förutom jag och min man/hans pappa
fick röra honom, inte ens titta på honom. och en massa annat som gjort att
jag misstänkt det. men hans habiliteringsteam verkar inte tro att han
är autistisk.. jaja nu blev det OT. 

men han var också sån att ingen läkare fick lyssna på hans hjärta,
att lämna vanliga blodprover tog en hel förmiddag. än idag blir han
rädd när han ser en läkarrock, fast annars är han numera världens
gladaste unge och älskar att kramas med fler än mamma/pappa

Det kommer säkert att gå jättebra :) Nej, man får inte vara med men det vet inte barnen om eftersom de sover. Man är där när de somnar och när de vaknar igen. Under tiden undersökningen är så är man på sjukhuset och kanske fikar eller så, och väntar på att de ska ringa en på mobilen, vilket de gör när de är klara och berättar hur det har gått och vart man ska gå. Sedan får man sitta på uppvaket och vänta på att barnet ska vakna. Där är det oftast andra barn med sina föräldrar och leksaker etc om barnet vill ha.

Det går bra för min son med andra barn om de accepterar att han inte pratar. Han var inte så social med andra barn när han var liten utan ville mer att vuxna skulle busa med honom men nu är han väldigt förtjust. Det förändrades i 3-4-årsåldern. Han föredrar att leka med ett barn åt gången och gillar inte stora grupper. Han är väldigt snäll och omtänksam mot mindre barn eller barn som är ledsna och så och gillar buslekar, star wars, dataspel och sånt. Han har till och med haft två "flickvänner" på förskolan som han satt och kramades med :D

Däremot reagerar han starkt om ett barn är aggressivt mot honom och det är de ofta i hans klass (han går träningsskola), då kan han bli arg tillbaka och knuffas och sedan är han arg väldigt länge och håller sig undan, har svårt att komma över sånt. Men han är aldrig den som börjar.

Hur är er son med vuxna som försöker leka med honom? Vi insåg att sonen tyckte att det var jobbigt när han inte förstod sociala koder och det var därför han undvek de andra barnen så efter att han börjat använda ipad och titta mycket på barn som leker på youtube så blev det lättare för honom och han förstod liksom grejen.

För att få igång språket så märkte vi att "läten" gick mycket lättare än vanliga ord. Orden gick inte alls men djurläten, onomatopoetiska ord typ "pang", "woosh", "oops" gick bättre, så prova med det.

Hej!

Min son är som din så där gullig och kramig och kan visst titta en i ögonen och gillar kontakt. Alla säger "har HAN autism??" Men med tiden blir det allt tydligare. Problemet är ju att man själv och alla andra från början har bilden av "Rain man" som en modell för hur en autist fungerar. Min son är normalbegåvad och skriver och läser och pratar som alla barn. Men han måste lära sig hur man samspelar, öva prat och dialog och får stora problem själv av många intryck i skolan tex varför det har varit livsviktigt för honom med specialskola som kan ge honom möjligheter att tillgodogöra sig kunskap med hjälp av insatta lärare och utan stökiga klassrum. Det hade varit helt omöjligt för honom annars.

jag känner igen mig så i dig och jag önskar man visste mer tidigare så att man slapp vänta så länge innan man ger sitt barn den ovärderliga hjälp som de kan få i tidig ålder för att kompensera sitt hinder så att det slipper bli en stor börda.

Sonen har också det där med snurrandet. Han har ett leksaksäpple som han snurrar, och ju jobbigare en dag varit desto mer snurrande. Eller sitta och titta på tvättmaskinen när den igång är också en hit. 

Vi gick hem från förskolan häromdagen med en flicka som är några månader yngre än sonen och just där blir det så tydligt att han inte är som andra. 

Vi har släkt nära och min mamma har sjukersättning så hon är hemma hos oss ibland. Det är väldigt skönt. Eftersom minstingen är så nöjd är det osäkert om vi hade känt behovet av avlastning i nuläget.

Vi har en väninna vars dotter hade stödfamilj och det var väldigt värdefullt för alla inblandade förstod jag det som. Se det istället som en extra bonus för sonen så länge han trivs med det