Autismutredning 2 åring

Vi håller på med en utredning för utvecklingsstörning för sonen 2,5 år men det kommer även att göras en autismutredning. 

Sonen tycker generellt inte om vuxna han inte känner som kommer för nära. Det har varit svårt med undersökningar på honom. Ögonkliniken fick kort göra något av sina undersökningar där han skulle titta på en lampa med elektroder fästa på huvudet. Men när de ville komma närmre och titta i ögonen blev det omöjligt. 

Han har varit sövs för MR och även för tandläkarundersökning en gång. 
Jag upplevde att sövningen gick bra. Eftersom ingen får hålla honom så sövdes han snabbt med mask i min famn så han var hos mig och sin pappa under hela sin vakna tid på sjukhuset, och de satte sedan in nålen/nålarna. 
Undersökningarna var nödvändiga (i synnerhet för hans tandhälsa) men det var såklart skönast när de var över.

För sonens del så upplever vi ibland att han är ganska "normal", men ofta när vi ser honom med andra barn är han både sen och något avvikande. 

Gällande ögonkontakt tog jag upp det med neurpsoykologen eftersom sonen har god ögonkontakt på anstånd, men när han kommer riktigt nära är den ofta dålig. Och eftersom han inte håller sig nära okända så verkar hans ögonkontakt vara god. Men nu har jag fått veta att det kan variera mycket hos personer med autism: Om barnet avviker mycket kan det ses som ett tecken, men närvaron av ögontakt utesluter i sig inte en autismdiagnos. 

Det är mycket känslor upp och ner...

Kram  

jag har en 6åring som har autismliknande tillstånd och han har inte
tagit några prover alls. vet inte om man ska det, informationen från
BUP som gjorde utredningen har varit, ja milt sagt under all kritik.

men jag har en 4åring också som inte är utredd för npf men som har
en utvecklingsförsening sen födseln.
han har tagit ryggmärgsprov under narkos (han gjorde samtidigt en
MR på hjärnan). det gick jättebra, han var 2 år när han gjorde det.
det var främst jag som bröt ihop för att jag tyckte att det var så hemskt. 

ärligt talat så har jag alltid trott att det är 4åringen som är autistisk.
han tyckte inte om beröring, ingen förutom jag och min man/hans pappa
fick röra honom, inte ens titta på honom. och en massa annat som gjort att
jag misstänkt det. men hans habiliteringsteam verkar inte tro att han
är autistisk.. jaja nu blev det OT. 

men han var också sån att ingen läkare fick lyssna på hans hjärta,
att lämna vanliga blodprover tog en hel förmiddag. än idag blir han
rädd när han ser en läkarrock, fast annars är han numera världens
gladaste unge och älskar att kramas med fler än mamma/pappa

Känner mig lite dum också som inte uppmärksammade det tidigare. Men jag trodde inte att så små svarade till sitt namn.

Ja man känner sig misslyckad när man inte klarar av att hantera saker som tandborstning osv. Men det är inte vårat fel. Tyvärr lättare att känna så dock :(

Jag hade läst om att barn lekte bredvid varandra och inte med varandra när dom är så små, så jag tänkte att det skulle ändras med tiden. Så först var jag inte ett dugg orolig utan tänkte bara "alla barn är olika, en del sena och en del tidiga".
Och att snurrandet var en del av hans lek. Och de ljuden han gjorde var för att träna sin röst inför att börja prata.

Pratade med läkaren på habiliteringen här om dagen och jag frågade henne återigen om hon verkligen är säker på att han har autism. (man har ju hoppet uppe lite ändå) Men hon var rak och sa: Ja det har han, jag har sett honom några gånger nu och han har det tydliga beteendet och han är inte som andra barn.
Men att han kommer fortsätta utredas och han kommer få en diagnos till slut.

Hur har ni det med avlastning? Jag vill så gärna ansöka om det. Läkaren skickade ett intyg om att han håller på att utredas som man kan använda i ansökan. Känns så fel på nåt sätt att lämna till stödfamilj bara :(

Hej!

Min son är som din så där gullig och kramig och kan visst titta en i ögonen och gillar kontakt. Alla säger "har HAN autism??" Men med tiden blir det allt tydligare. Problemet är ju att man själv och alla andra från början har bilden av "Rain man" som en modell för hur en autist fungerar. Min son är normalbegåvad och skriver och läser och pratar som alla barn. Men han måste lära sig hur man samspelar, öva prat och dialog och får stora problem själv av många intryck i skolan tex varför det har varit livsviktigt för honom med specialskola som kan ge honom möjligheter att tillgodogöra sig kunskap med hjälp av insatta lärare och utan stökiga klassrum. Det hade varit helt omöjligt för honom annars.

jag känner igen mig så i dig och jag önskar man visste mer tidigare så att man slapp vänta så länge innan man ger sitt barn den ovärderliga hjälp som de kan få i tidig ålder för att kompensera sitt hinder så att det slipper bli en stor börda.

Alisa. Får man lov att fråga vad det du märkte för skillnad på din son och flickan från förskolan? Har en dotter jag oroar mig för.

Hej!

Min son är som din så där gullig och kramig och kan visst titta en i ögonen och gillar kontakt. Alla säger "har HAN autism??" Men med tiden blir det allt tydligare. Problemet är ju att man själv och alla andra från början har bilden av "Rain man" som en modell för hur en autist fungerar. Min son är normalbegåvad och skriver och läser och pratar som alla barn. Men han måste lära sig hur man samspelar, öva prat och dialog och får stora problem själv av många intryck i skolan tex varför det har varit livsviktigt för honom med specialskola som kan ge honom möjligheter att tillgodogöra sig kunskap med hjälp av insatta lärare och utan stökiga klassrum. Det hade varit helt omöjligt för honom annars.

jag känner igen mig så i dig och jag önskar man visste mer tidigare så att man slapp vänta så länge innan man ger sitt barn den ovärderliga hjälp som de kan få i tidig ålder för att kompensera sitt hinder så att det slipper bli en stor börda.