överdriver jag efter otrohet?

Ja, o rådgivaren också. Han säger att han har svårt att vända något negativt till något positivt och att han inte vet hur. O så pratar vi om det o han förstår säger han o varje gång säger han att han ska försöka att inte bli defensiv näsravgång utan tänka på att det inte e en "attack" utan att jag e ledsen o behöver honom.

Efter några ganska bra dagar när jaginte säger något om det utan tvärt om uppmuntrar de bra sakerna o är "snäll" kommet det kanske en stund när jag blir ledsen, grubblar o säger något om det att det är därför jag är lite off så blir det så igen. Han suckar o så handlar det om att han känner sig så rutten o deppig för jag har "påmint" honom. Han vill helst sopa under mattan.

Efter fleeeeera timmar slutar det med att vi lägger av utan att må bättre men i morgon då ska vi försöka må bättre. O det gör vi ibland men först några dagar av oro o ångest för båda...

Ja, jag har helt rent mjöl i påsen annars hade jag kanske inte mått så dåligt..

[quote=73930768][quote-nick]Tecum skrev 2014-09-04 19:11:33 följande:[/quote-nick]Exakt! TS, vad vill du att din man ska göra? Du säger ju själv att han bett om ursäkt, ångrar sig djupt och att han gör allt du vill. Vad mer ska och kan han göra? Han går även med dig på FR även fast han inte gillar det.

Ja du överdriver. För du måste inse att du har bollen. Han har gjort fel och svikit och det kan inte göras ogjort. Nu måste du bestämma dig, vill du fortsätta med honom eller ej. Väljer du det förstnämnda måste du sluta med att pika och skuldbelägga honom hela tiden. Skulden är hans, helt och hållet, den kan inte bli större. Älta med väninnor och terapeut, du och din man har ju redan gått igenom allt. Finns inget effektivare sätt att ta död på ett förhållande än att ständigt påminna sin partner om dennes tillkortakommanden. Eller vill du att han ska bryta så du slipper det ansvaret? För där hamnar ni snart om du fortsätter så här. [/quot

Det är det jag inte gör alltså pikar o ständigt påminner honom. Jag är "snäll" kärleksfull o visar att jag uppskattar allt bra, fint osv han gör. Jag säger att jag älskar honom o vill vara med honom. Men ibland börjar det snurra mer o då blir det flera dagar av jobbiga diskussioner o suckar o så mår vi skit igen. Det jag önskar är att han förstår mig när det är så. Att han ger mig hopp o försöker lyfta situationen istället för att sucka o lägga hans ångest på mig. Då känns det som att jag, som vanligt, måste sätta mina känslor åt sidan för att han ojoj har det värre. Menar du att jag sla tycka synd om honom då o få dåligt samvete för att han har skuldkänslor? Det får jag men det gör att jag mår ännu sämre o det är ännu längre väg tillbaka.

Idag sa vi att vi lägger ner det o så fokuserar vi på bra saker igen. Ok, nu gör vi det. Bra saker men det jag har känt i 2-3 dagar igen får jag trycka ner o nästa gång jag är nere får jag väl dra på masken o prata med en väninna. Glider vi inte ifrån varandra då?

Jag blir inte ledsen o "ältar" för att vinna något på det. Jag bara känner så ibland o då vill jag att han ska lyssna o ge mig tröst o hopp om oss.

Sen måste jag säga att ordet älta låter jobbigt och negativt som att man säger samma saker om och om igen utan att det ska leda någonvart. Jag tycker mer det är att grubbla och bearbeta.

Jag får så dåligt samvete av att grubbla på skiten men jag kan inte låta bli. Det var det som var min fråga från början om jag är onormal som efter 4 månader fortfarande inte kan släppa sveket.

Ang. Barnen är det faktiskt synd om dem när dessa dagarna kommet men samtidigt försöker vi göra så mycket normala saker som möjligt för att de ska må bra.

Tack!

[quote=73935824][quote-nick]Judda

Judda

Fortsätt i familjeterapin även om det är jobbigt. Kanske måste ni få det ännu tuffare en period för att sen kunna ta er ut på andra sidan? Ofta är det ju så.

När jag läste din historia kom jag genast att tänka på en av mina favoritfilmer. Vet inte om det passar er, men själv tycker jag att man kan bli hjälpt av budskapet i en film eller sång. Den heter iaf "Sex lektioner i kärlek" eller "Playing by heart". Gammal film från 1998 med bl a Sean Connery i en av rollerna. Han försöker i filmen förklara för sin fru hur han kunde bli kär i en annan kvinna många år tidigare, (under deras äktenskap alltså.) Väldigt bra film och kanske ngt att relatera till.

Önskar er stort lycka till! Hoppas att ni tar er ur krisen tillsammans.

[/quote]

Tack för filmtips o allt annat. Ska försöka hitta filmen.

Hm..Vet inte vad jag ska säga men allt som han och hon har sagt hittills tyder på att de inte har haft sex. Jag känner att jag litar på det. Han ringde henne utan att hon visste att jag lyssnade. Men om man vill kan man sedan tänka, han kanske varnade henne innan han ringde. Nej, jag kan inte måla upp andra scenarior nu utan måste gå på vad jag känner o tror.

Men skulle det komma fram senare, hade jag inte fixat det. Det hade varit droppen, inte baraom de har haft sex utan att han har ljugit om det. Men som sagt jag tror faktiskt honom.

Känns lite bättre idag.... Just nu. Känns som "ett steg fram o ett halvt bak" om o om igen. Man kommer lite framåt. Detta forumet är guld värt. Har ingen annan att prata med. Ingen vet.

Hela tiden samma story o jag har verkligen hjärntvättat honom på alla möjliga sätt 1000 ggr!

[quote

Har den andra kvinnan oxå en partner ?

Och om hon har det är han medveten om vad som hänt ?[/quote]

Ja hon har familj o tror inte hennes vet något. Jag vet inte om hon har sagt nått själv.

Gud, så jobbigt det måste ha varit för dig då o jag hade gjort samma sak alltså grävt vidare.nu förstår jag, Fool, varför du har så kloka saker att skriva. Du har själv varit med om det. Tack för att du dela delade dig