överdriver jag efter otrohet?

Tja, enligt TS har det gått 4 månader och de har knappt talat om något annat. Så nog har det upprepats. Samtidigt har han på olika sätt visat att han älskar henne och vill fortsätta äktenskapet. TS säger "han har gjort allt jag bett om", det kallar iaf jag handlingar...

Men okej, kvinnor och män är olika och om du och andra säger så är det väl upprepningar som gäller...

Men när allt är sagt måste den bedragne klara av att TRO på det också. Det är helt enkelt han som får bita i det sura äpplet och upprepa gång på gång. Om ogillar att upprepa sig - synd för honom då! En väninna kan inte ge förtroende mellan två makar.

Men ökar trovärdigheten av ständiga upprepningar? Det är ju bara ord som till slut riskerar blir mekaniska. Bättre att i handling visa kärlek, vad man menar och vem man vill satsa på. Sedan är det upp till den bedragne att bedöma och besluta om även denne vill satsa. It takes two to tango...

Okej TS, du vinner. Alla andra här är på din sida och jag förstår att det känns bra för dig att få totalt  och oreserverat stöd. Det är dig väl unnat och jag önskar er bägge lycka till med förhållandet!

I den bästa av världar blir det precis som du skriver ovan, du fortsätter att utnyttja ditt känslomässiga övertag och din man viftar på svansen som en "tacksam" hundvalp bara av att få finnas i din närhet. Men dessvärre är ytterst få personer perfekta utan behäftade med diverse svagheter. Så kanske din man så småningom börjar fundera på hur det vore att leva med en kvinna som inte med jämna mellanrum skuldbelägger honom utan ser hans goda sidor och uppskattar honom för den han är, med brister och fel. Kanske kände han oreserverad kärlek från den kvinna han strulade med och vill känna det igen, med någon annan.

Så fortsätt älta när du behöver det men ha känselspröten ute och glöm inte att bekräfta din man och visa att du älskar honom trots hans svagheter. Tänk på att du också har skäl att vara tacksam, han valde trots allt dig före den andra. Låt honom aldrig känna att du har kvar honom på nåder och att han inte förtjänar dig.

Kram.

Fyra månader är inte så långt men man måste se framåt också. Det finns en risk att paret fastnar i ett mönster. Vid minsta kris eller konflikt så dras otroheten upp. Där ligger den stora faran.

Nu tycks TS vara väl medveten om detta så hon kan nog lägga band på sig. Men förhoppningsvis är det fler än vi som läser här och otrohet är inget ovanligt. Vill man rädda relationen måste även den bedragne lägga det bakom sig, iaf utåt. "Ärrvävnad" och en viss misstänksamhet får man leva med.

Det förstår jag att du inte vill säga och det ska du inte heller. Men du kanske kan säga typ: "Gjort är gjort men vi ska ta oss igenom detta tillsammans" eller "det känns bättre med tiden". Okej, floskrer, men du stöttar honom som person utan att förringa gärningen. Annars behöver du inte säga så mycket, bara finnas där.

Bra att du inte säger "det är rätt åt dig" även om du tänker det, eller tänkte...

Svårt läge då ni drar ner varann. Det är därför jag menar att ni inte ska älta för mycket. Men det är väl bättre att han känner skam och ångrar sig än att han inte visar något?

När du är nere och grubblar, hur vill du bli tröstad? Med kärleksfull pep talk eller förklaringar till varför det kunde ske?

Du verkar så medveten och insiktsfull, ni fixar det säkert!

Han sätter sig själv i främsta rummet och bryr sig inte om ifall det drabbar dig - igen. Hade han velat kunde han tillfredsställt dig på många sätt. Mer FR!

Han verkar vara en riktig drama queen , ge han en snickers

Tycker du ska säga ifrån nästa gån han tar över shown på FR , säg precis vad du tycker.... typ... måste ALLT handla om dig och vad du känner ? Det är ju lixom det som är syftet med FR , att man ska kunna diskutera problem och få hjälp att reda ut dem , och hans drama queen fasoner är ju helt klart ett problem.

Jag har själv blivit bedragen och fortfarande efter 2 år så har jag tankar och frågor. Vi har varit gifta länge, är det fortfarande, så det går att lösa om båda vill. Det är inten tröst för dig, jag menar att det tar tid.

Häromdagen läste jag en bok,  Olle Wadström, "sluta älta och grubbla"
Hanförklarar att ältandet ger tröst,  som ger mer ältande,  som ger tröst, det är en tennismatch i tankarna.  Jag fick en annan syn på mitt ältande. Rekommenderas att läsa.

Finns en internetsida:  www.terapisnack.com där du kan läsa om otrohet.
Det är en bra sida med många seriösa inlägg. Här på FL kan det bli sandlåda

Lycka till!

Hej TS! 

Beklagar dina erfarenheter och din jobbiga sits.

För att kunna släppa det som hänt, gå vidare och kanske bli stärkt av erfarenheten, måste du förstå din man. Vidare bör du även förstå dig själv.

Har du försökt att sätta dig in i din mans situation, försökt förstå varför han gjorde som han gjorde?

I grund och botten gjorde din man två fel, han blev attraherad och fick känslor för en annan kvinna.

Innerst inne vet du att det inte går att beskylla din man för. Då det inte är något vi människor styr över. Självklart borde han ha brutit med kvinnan, när han "fick känslor". Men du vet säkert själv hur det känns att bli förälskad/attraherad/bekräftad. Det är krafter som få rår på.

Utan att beskylla dig, så undrar jag hur ert förhållande såg ut när det hela begav sig. Var du och ert förhållande "fantastiskt", eller gick det mesta på slentrian. Hur mådde du och han, fanns ni verkligen alltid för varandra?

Detta frågar jag inte för att beskylla/du ska beskylla dig själv. Utan enbart för att de kan ge viss förståelse. Innerst inne tror jag, att din största fråga är "VARFÖR?".

Försök vidare tänka dig in i din mans situation i nuläget. Fundera över hur du själv vill/önskar bli bemött, när du själv gjort fel.

Som svar på din fråga: Nej, du är ingen "dramaqueen", dina känslor är helt naturliga. Men förr eller senare måste man fatta ett beslut. "Ska jag fortsätta älta detta, eller ska jag gå vidare?"

//Haskel

TS vet precis hur du känner är i samma sits bara att det har gått snart ett år sedan allt kom fram.

Är ju jättekort tid sedan som du fick reda på allt så inget konstigt alls med alla funderingar.

Min sambo orkade bara lyssna och svara på alla frågor den första månaden, efter det blir han mest sur och går till försvar när jag börjar prata om det. Själv tycker han att han inte blir arg och går till försvar om han bara kunde fatta att vi tillsammans skulle komma över det fortare om vi kunde prata och älta om det ibland i lugn och ro utan upprörda känslor från någon av oss.

Det var något han lovade mig då ibörjan att jag skulle få må dåligt och prata med honom om jag undrade över nåt men tyvärr klarar han inte av det. Jag tror att jag mår sämre av hur han hanterat allt efter otroheten än själva otroheten. Han tycker att det räcker med att vara gullig och säga att han älskar mig och ångrar det han gjort.

Men det gör ingen skillnad för han var lika gullig innan och under otroheten som nu efteråt, så jag kräver så mycket mer av honom än vad jag gjort tidigare i förhållandet. Jag vill att han ska prata och trösta mig när jag mår dåligt, ge mig romatiska överraskningar och fina kärleksförklaraingar något som jag aldrig tidigare krävt av honom. Vet inte vad jag ska göra med min sambo så han ska förstå vad jag behöver för att läka. Så försök ännu en gång förklara för din man att om ni ska komma vidare måste han  gå med på att prata, det går inte att ignorera att prata om det inget blir bättre då. Det är inte skadligt att älta jobbiga saker tvärtom i lagom mängd så klart.

Denna sida har jag visat min sambo flera gånger för att han ska förstå men hoppas han tar till sig det någon dag.

bra-att-veta.se/ga-vidare-efter-otrohet/

Lycka till! Och det blir faktiskt bättre,men det skulle gå ännu bättre om jag fick älta av mig i lugn och ro ibland

Ja vad man kan känna igen sig i personer som sitter i samma sits. Känner igen det där med att vara extra gullig efter allt tjafs. Men kan trösta dig med att det blir färre och färre gånger som man bråkar och tjafsar om det, men ibland måste det bara ut innan man exploderar.

Skillnaden mellan oss är väl att min man gick hela vägen och hade sex med henne en gång och ångrade sedan ihjäl sig direkt efter.

Är oftast spänningen fram till det blir verklighet som är lockande. Sedan blev hon lite besatt av honom och sa att hon älskade honom flera gånger utan att få något gensvar från min man. Konstigt att man kan lämna ut sig så för någon annan så snart trots att man aldrig får höra detsamma tillbaka. Min man sa väl på sin höjd att hon var en milf, han kände sig så dum när hon överröste honom med komplimanger. Vet inte vilket som är jobbigast det din man gjort varit kärleksfull mot en annan kvinna eller det min man gjort haft sex med en annan som han inte haft känslor för. Tufft är det att komma vidare iaf när inte den som bedragit riktigt inser hur illa de sårat den de bedragit.

Denna blogg ettlitetrum.blogg.se/ har gett mig tröst i allt det jobbiga.

Kram till dig!