stämplat bitbarn.

Gravidhormornerna (gravid med nr 2) snurrar och jag är så ledsen och förtvivlad.

Måste skriva av mig då känslorna väller över och jag vill ha någon synpunkt av situationen.

Min tvåårige son har sedan start blivit stämplat bitbarn på förskolan. Det händer inte hela tiden men när det väl händer, är det på samma barn och någon gång väldigt illa. Vi har honom på en liten förskola med rätt tighta föräldrarelationer.
Redan från början gjorde personalen allt dem kunde göra, berättade för oss hur dem arbetar just för att förebygga detta och gav oss fantastisa råd över hur vi skulle hantera det hemma. Problemet är att han aldrig agerar så hemma utan bara på förskolan.

Jag har helt och hållet låtit pedagogerna sköta detta och inte gjort någon grej av det. Men allt eftersom har det krypit fram att det pratas om det utanför förskolan mellan föräldrar. Att vår son är ett problem! Givetvis förstår jag förtvivlan från de motsatta föräldrarna där deras är den som får ta emot betten (Har hänt 4 ggr på ett år). Men när jag fick höra detta att det pratas om min tvååriga son som ett problem gjorde mig så jäkla ont. Jag var gråtfärdig. Igår uppstod en incident mellan dessa två igen och min son bet den andre och när jag hämtade hörde jag den negativa tornen i den andres förälderns röst om att det uppstått en bitincident med DEN DÄR .... igen.
Idag orkade jag inte mer så jag praktiskt taget bröt ihop på förskolan när jag pratade med personalen om detta, hur vi känner, hur vi mår och hur vi faktiskt drar oss för att lämna sonen utan istället jobbar i raster och sådant för att han ska vara där så lite som möjligt då vi så tydligt märkt hur föräldrar ser vår son som ett problem.

Är som sagt gravid och märker själv att jag reagerar på saker som tidigare inte rört mig i ryggen.
Så vad tycker ni? Överreagerar jag? Vad ska vi göra?

Hej och tack för alla svar.

Måste bara tillägga att det andra barnet blivit bitet ett antal gånger av ett annat barn, så (inte för att skylla på någon annan eller så) är det inte bara min son som har bitit, och vad jag idag fått till mig så har inte alltid de andra föräldrarna blivit informerade om hur situationen startade, som igår och gången innan det har min son bitit i "självförsvar" (absolut ingen ursäkt för att bitas) men så läget är ju inte det att han går fram oprovocerat och biter. Anledningen vad personalen tror varför det är just detta barn som råkar ut för min sons bett är för att det är oftast dem som leker med varandra.
Det har som sagt aldrig varit så pass illa så att dem fått åka till vårdcentral eller att det uppstått blodvite, dock bet han det andra barnet i kinden en gång så det blev ett märke.

Det jag reagerat och blivit så ledsen över att jag själv hörde hur föräldern rent av stormade in och sa med en mycket illa ton "jag hörde att det varit en bitincident med den där........ igen" och föräldern betonade verkligen den där! Vilket fick mig att bli så ledsen då vi märkt från andra föräldrar som står dessa andra föräldrar att vår son blivit den där ungen. Jag har själv arbetat inom förskola fast under andra omständigheter och vet hur jäkla svårt det är för både pedagoger och föräldrar att förutse sådana här situationer. Jag menar bara på att man inte kan lasta en tvååring för en sådan sak och klandra oss föräldrar (som jag får känslan att dem gör) för saker som händer på förskolan. Jag har även fått till mig att de andra föräldrarna vill ha en pedagog som övervakar vårt barn så att detta inte sker igen vilket också får mig att bli frustrerad. Dessa två barn leker ju hur bra som helst, men sedan uppstår en konflikt och min son försvarar sig genom att bitas medans den andra slåss och puttas.

Pjuhh... Känner mig helt slut med en gym ångest över att jag kanske har överreagerat.

mimbo skrev 2014-09-04 18:07:15 följande:

Hur vet de andra föräldrarna att det är ert barn som bitit? Pedagogerna bör inte nämna barnet vid namn då det är helt oviktigt för situationen. Det är alltid förskolan som brister i uppsyn när sådant händer, ansvaret ligger hos dem och inte hos barnet. Ett barn ska aldrig behöva bli "stämplat". Problem med bitningar och annat brukar släppa då barnen börjar kunna kommunicera bättre.

Just detta diskuterade jag med personalen om idag, dem sa själva att dem inte alltid berättat vem det varit som bitit men som igår, drog denne föräldern slutsatsen att det var vår son utan att ens fråga personalen vem det var. Sedan har inte sonen riktigt fått till sitt tal än. Och det är just upplevelsen att dem har stämplat vår son som "den där" som känns i mammahjärtat då han verkligen är världens goaste och som sagt aldrig bits hemma.

stämplat bitbarn.

INNEHÅLL