Norskskogkatt skrev 2014-09-04 21:23:22 följande:
Hej och tack för alla svar.
Måste bara tillägga att det andra barnet blivit bitet ett antal gånger av ett annat barn, så (inte för att skylla på någon annan eller så) är det inte bara min son som har bitit, och vad jag idag fått till mig så har inte alltid de andra föräldrarna blivit informerade om hur situationen startade, som igår och gången innan det har min son bitit i "självförsvar" (absolut ingen ursäkt för att bitas) men så läget är ju inte det att han går fram oprovocerat och biter. Anledningen vad personalen tror varför det är just detta barn som råkar ut för min sons bett är för att det är oftast dem som leker med varandra.
Det har som sagt aldrig varit så pass illa så att dem fått åka till vårdcentral eller att det uppstått blodvite, dock bet han det andra barnet i kinden en gång så det blev ett märke.
Det jag reagerat och blivit så ledsen över att jag själv hörde hur föräldern rent av stormade in och sa med en mycket illa ton "jag hörde att det varit en bitincident med den där........ igen" och föräldern betonade verkligen den där! Vilket fick mig att bli så ledsen då vi märkt från andra föräldrar som står dessa andra föräldrar att vår son blivit den där ungen. Jag har själv arbetat inom förskola fast under andra omständigheter och vet hur jäkla svårt det är för både pedagoger och föräldrar att förutse sådana här situationer. Jag menar bara på att man inte kan lasta en tvååring för en sådan sak och klandra oss föräldrar (som jag får känslan att dem gör) för saker som händer på förskolan. Jag har även fått till mig att de andra föräldrarna vill ha en pedagog som övervakar vårt barn så att detta inte sker igen vilket också får mig att bli frustrerad. Dessa två barn leker ju hur bra som helst, men sedan uppstår en konflikt och min son försvarar sig genom att bitas medans den andra slåss och puttas.
Pjuhh... Känner mig helt slut med en gym ångest över att jag kanske har överreagerat.
Just detta diskuterade jag med personalen om idag, dem sa själva att dem inte alltid berättat vem det varit som bitit men som igår, drog denne föräldern slutsatsen att det var vår son utan att ens fråga personalen vem det var. Sedan har inte sonen riktigt fått till sitt tal än. Och det är just upplevelsen att dem har stämplat vår son som "den där" som känns i mammahjärtat då han verkligen är världens goaste och som sagt aldrig bits hemma.
Då kanske det andra barnet är mycket provocerande?
Det var så jag tänkte med min son tills bebisen blev riven när hon sov.
Jag menar inte att du ska be om ursäkt bara för den annan mammans skull, utan för din skul. Då visar du att du är en större person på något sätt.