• Libra1

    Kö från höst 2014

    Hej!
    Jag och min man ställde oss i kö nu i augusti på Adoptionscentrum. Fler som vill följas åt som ställt sig i kö under hösten 2014?

    Vi har valt att vara passivt sökande ett tag då vi samtidigt gör IVF. Vi har 2 försök kvar på en privat klinik. Sen kanske vi drar igång med föräldrautbildning och utredning.

    Ska bli kul att följas åt! :)

    /Libra


  • Svar på tråden Kö från höst 2014
  • Myra
    Libra1 skrev 2015-03-23 12:31:54 följande:

    Adoption är en lång resa som skrämmer mig lite för tillfället. Mycket papper hit och dit och kontakt med socialen. Hur ska man orka det när man känner sig på botten? Men så känner nog alla försöker jag tänka.

    Adoption leder oftast till ett barn. Så på något sätt känns det ändå enklare än IVF där man inte vet. Skönt att ha en annan utväg. Hur känner ni? Kör ni IVF parallellt? Jag tror inte jag orkar det. Min kurator nämnde att man bör vara klar med IVF när man går vidare med adoption. Men många gör inte så. Visserligen har hon jobbat som utredare tidigare. :P


    Förstår dina tankar och känslor och det skrämmer nog innan man kommer in i processen. Sen när man bara kommit igång så tror jag det rullar på och allt löser sig på vägen. Man får säkert bra hjälp av adoptionsbyrån med allt och råd. Dom har ju erfarenhet och gjort det många ggr. 
    Kommer man bara igång så kommer det gå jätte bra. 
    Man orkar mera än man tror så tappa inte hoppet. 
    Är man på botten så får man klättra upp långsamt till målet att bli förälder som lockar där uppe.;) 
  • Myra

    Libra1: Jag är själv på botten och försöker hålla huvudet ovanför ytan och famlar efter alla halmstrån man kan hitta för att få lite hopp så jag har något att klättra på. 
    Min stege är lite för långt bort men jag ska kämpa efter den. 
    Jag vill nå målet.

  • kärolajnan
    Libra1 skrev 2015-03-23 12:31:54 följande:

    Adoption är en lång resa som skrämmer mig lite för tillfället. Mycket papper hit och dit och kontakt med socialen. Hur ska man orka det när man känner sig på botten? Men så känner nog alla försöker jag tänka.

    Adoption leder oftast till ett barn. Så på något sätt känns det ändå enklare än IVF där man inte vet. Skönt att ha en annan utväg. Hur känner ni? Kör ni IVF parallellt? Jag tror inte jag orkar det. Min kurator nämnde att man bör vara klar med IVF när man går vidare med adoption. Men många gör inte så. Visserligen har hon jobbat som utredare tidigare. :P


    Vi kör IVF parallellt med adoptionsprocessen men det blir ju inte för en lång tid. Vi har bara vårt sista IVF-försök kvar och tyvärr finns det inte mycket som tyder på att det ska lyckas då inget av äggen blivit befruktat tidigare. Vårt sista försök kommer att ske vecka 21 och vecka 15 börjar föräldrautbildningen.

    Hade vi haft högre förhoppningar om att lyckas bli biologiska föräldrar hade vi nig avvaktat med adoption men med tanke vårt dåliga utgångsläge och tiden det tar för adoption var det lika bäst att köra på!
  • Libra1
    Myra skrev 2015-03-23 19:54:48 följande:

    Libra1: Jag är själv på botten och försöker hålla huvudet ovanför ytan och famlar efter alla halmstrån man kan hitta för att få lite hopp så jag har något att klättra på. 
    Min stege är lite för långt bort men jag ska kämpa efter den. 
    Jag vill nå målet.


    Usch ja! Jag nådde verkligen botten i höstas efter vår förra IVF. Har fått börja med antidepp. Någon man kanske inte bör erkänna under utredningen. Eller vad tror ni?
  • Libra1
    kärolajnan skrev 2015-03-23 20:11:30 följande:
    Vi kör IVF parallellt med adoptionsprocessen men det blir ju inte för en lång tid. Vi har bara vårt sista IVF-försök kvar och tyvärr finns det inte mycket som tyder på att det ska lyckas då inget av äggen blivit befruktat tidigare. Vårt sista försök kommer att ske vecka 21 och vecka 15 börjar föräldrautbildningen.

    Hade vi haft högre förhoppningar om att lyckas bli biologiska föräldrar hade vi nig avvaktat med adoption men med tanke vårt dåliga utgångsläge och tiden det tar för adoption var det lika bäst att köra på!
    Vad tråkigt att ni inte har fått några ägg befruktade. Vet läkarna varför det blir så? Måste kännas tungt.

    Då förstår jag att ni kör parallellt. Jag har varit gravid 2 ggr och har fortfarande hopp om att bli det igen. Men tiden och åldern springer iväg. Så man vet aldrig. :-/

    Vi ska göra vårt 6:e försök innan sommaren. Sen går vi eventuellt vidare med adoption.
  • Seven Costanza
    Libra1 skrev 2015-03-23 22:33:10 följande:

    Usch ja! Jag nådde verkligen botten i höstas efter vår förra IVF. Har fått börja med antidepp. Någon man kanske inte bör erkänna under utredningen. Eller vad tror ni?


    Snubblade in på den här tråden. Har själv inte adopterat men såvitt jag läst ska man absolut inte nämna något om det under utredningen för även om din hemkommun kanske inte skulle bry sig kan adoptionslandet se väldigt allvarligt på det. Men fråga gärna någon som är mer insatt för det är ju heller inte bra att ljuga om det kommer fram:
  • Libra1
    Seven Costanza skrev 2015-03-23 23:07:57 följande:
    Snubblade in på den här tråden. Har själv inte adopterat men såvitt jag läst ska man absolut inte nämna något om det under utredningen för även om din hemkommun kanske inte skulle bry sig kan adoptionslandet se väldigt allvarligt på det. Men fråga gärna någon som är mer insatt för det är ju heller inte bra att ljuga om det kommer fram:
    Nej sant! Själv anser jag att det är skillnad på psykisk sjukdom och ett tillfälligt psykiskt dåligt mående som har med barnlösheten att göra. Men vet inte hur de resonerar. Ska ta upp det med min kurator igen.
  • Myra

    Pratade med AC i 1 timme igår. Det känns mycket när man får ladda om och tänkta nytt från IVF/ÄD till adoption. Man kommer säkert in i det också. 
    Det är tydligen någon rekommenderad gräns 43år från socialstyrelsen, det är ingen lag utan mer en rekommendation som kommunerna går efter när dom ska göra sitt medgivande. Vissa kommuner följer mera den strikt än andra som utrerad mera på lämplighet och personlighet på sökande. 
    Något har hänt senaste halvåret/året i kön. Det är inte lika långa kötider som tidigare. 

  • Libra1
    Myra skrev 2015-03-28 08:26:46 följande:

    Pratade med AC i 1 timme igår. Det känns mycket när man får ladda om och tänkta nytt från IVF/ÄD till adoption. Man kommer säkert in i det också. 
    Det är tydligen någon rekommenderad gräns 43år från socialstyrelsen, det är ingen lag utan mer en rekommendation som kommunerna går efter när dom ska göra sitt medgivande. Vissa kommuner följer mera den strikt än andra som utrerad mera på lämplighet och personlighet på sökande. 
    Något har hänt senaste halvåret/året i kön. Det är inte lika långa kötider som tidigare. 


    Ja det gäller nog bara att tänka om. Så går det nog.

    Vad skönt att höra att köerna verkar vara mindre. Jag borde nog också ringa och prata med dem. Vi kommer nog gå föräldrautbildningen i höst om inte nästa försök går vägen. Sa de något om när man behöver anmäla sig för det? Fast det vet kanske inte dem.

    Sa de att det borde finnas en chans för er? Ska ni börja aktivt direkt?
  • Myra
    Libra1 skrev 2015-03-28 09:00:43 följande:
    Ja det gäller nog bara att tänka om. Så går det nog.

    Vad skönt att höra att köerna verkar vara mindre. Jag borde nog också ringa och prata med dem. Vi kommer nog gå föräldrautbildningen i höst om inte nästa försök går vägen. Sa de något om när man behöver anmäla sig för det? Fast det vet kanske inte dem.

    Sa de att det borde finnas en chans för er? Ska ni börja aktivt direkt?
    Det var så mycket info och allt var nytt så man minns inte allt. Först ansöka hos kommunen för att bli godkända. Det kanske blir klart till hösten räknade hon med. 
    Tror hon sa att man går föräldrar utbildningen när man blir godkända men är lite osäker. Eller om hon menade att man går innan. 
    Vi ska prata lite här hemma hur vi vill göra, vi hade räknat så starkt med att lyckas med ÄD och det är snabba vändningar till adoption. Man vill göra rätt.
Svar på tråden Kö från höst 2014