Bjuda till
Jag har ett lång relation bakom mig och jag känner inte igen mig alls.
För mig handlade det mesta i vårat liv om hans behov och åsikter. Allt från vad vi skulle satsa pengar på till sex.
Det var nästan bara hans behov som styrde när vi hade sex.
Om jag hade lust, men inte han, fick jag vara utan. När det var tvärtom, hjälpte jag honom att få utlopp för sin lust.
När jag ville prata om sex, hyschade han åt mig. Han tyckte väl jag var en sådan där krånglig kvinna som skulle prata och vara jobbig. "nej, man ska väl inte prata sönder sex"
Vi hade sex regelbundet. Det funkade skapligt tills dess att mina känslor för honom helt tog slut och skilsmässa blev det enda alternativet .
I en bra relation bryr man sig om den andre och vill ha närhet och sex. Då vill man veta vad den andre känner och vill .
Om man bryr sig om varandra vill man ge varandra njutning, även de gånger den egna kroppen inte riktigt går igång. Då ser man det inte ens som att "ställa upp".
Min nya man VILL lyssna på mig, när jag berättar om vad jag njuter av och kanske blir lite stressad av. Han vill ha mig, fast jag "känner och tänker" och han vill prata om det. Han vill lyssna. Det gör mig så avslappnad och jag kan njuta som aldrig förr!
I mitt liv har aldrig "kvantiteten" sex varit ett problem... Bara kvaliteten.
Jag tycker snarare att vi kvinnor ska stå upp för hur vi är. Låt oss vara "krångliga" ibland...och Lättsamma ibland.
Sex är till för att båda ska njuta. Det handlar inte om att "bjuda till". Ska man leva på att någon "bjuder till" är det bara en tidsfråga tills förhållandet dör.
Det finns läkare som är dåliga och läkare som är bra... Det gäller även psykologer. Jag tycker din(ts) psykolog låter väldigt oförstående. Du har ju iof valt att tolka hennes ord på ditt sätt också. Hade hon själv skrivit inlägget kanske det hade låtit annorlunda
För mig är dåligt sexliv ett symtom på att relationen inte är bra.