Självisk pappa

Hej!

Lite input från en som haft en pappa som lämnade mycket att önska...

Min mamma eller andra släktingar har aldrig pratat illa om min biologiska far, trots att han betett sig som ett svin mot samtliga familjemedlemmar sen urminnes tider. Hur som, det har lirkats och curlats med honom med 'har förstår inte bättre' eller 'Han gör så gott han kan', har det hetat. Min bror fick när han var kring 12 år välja om han ville ha kontakt med honom mer, då vår bonusförälder sa 'Du vet att du inte måste träffa honom va? Det är ditt val nu'. Min bror valde att inte träffa honom mer än ett fåtal gånger per år efter det. Han har vart nöjd med det beslutet.

Från min egen synvinkel har jag alltid fått med mig det där tänket, även när det kommer till andra relationer i mitt liv. Dryg/otrevlig pojkvän = 'Han vet inte bättre'. Kompisar som behandlar en som skit = 'De menar inget illa' eller 'Hen gör så gott hen kan' osv.

Med hjälp av psykolog i vuxen ålder lärde jag mig att vissa människor beter sig som skit. Det är inte okej. Det är däremot okej för mig att bli förbannad, att säga ifrån och att skrika och protestera så mycket jag vill. Fungerar det inte så är det okej att skita i den personen, att bryta. Det kan låta hårt men jag ska inte behöva ta ansvar för en vuxen människas brister, särskilt inte om det är min förälder.

Jag hade behövt att min omgivning sa till mig 'Jag vet att hen beter sig som ett svin just nu. Det är inte okej att någon gör så mot dig. Du får säga ifrån och du behöver inte träffa hen något mer om du inte vill. Du ska ha människor omkring dig som får dig att må bra och det är INTE ditt ansvar att hen inte får dig att må så.'

Att aldrig prata skit om en människa som beter sig som just skit mot ens barn låter fint på pappret. Däremot är det nyttigt att spegla barnets känslor ex 'Jag förstår att du blir ledsen/arg/upprörd/besviken när hen gör så mot dig'.

Mitt råd är alltså: Sluta curla, tänk på att dina barn ist behöver känna att de har vuxna omkring sig som bryr sig, för det är vad de förtjänar. Den här sk pappan är inte en sån vuxen. Det vet dina barn, men det måste du också bekräfta.

Lycka till!

Vill de träffa honom låt dem men låt honom sköta allt jobb kring det.

Jo men absolut är ursprung, kultur osv viktigt! Men känns som du och din sambo fixar att hålla igång det! Tummen upp till din sambo! Men om barnen vill träffa pappan är det ju bra, men kanske räcker med att han kommer och hälsar på en dag eller två, typ sover en natt på ett hotell i närheten. Du ska inte behöva resa land och rike utan pappan är vuxen och kan klara det själv.

Hej!

Lite input från en som haft en pappa som lämnade mycket att önska...

Min mamma eller andra släktingar har aldrig pratat illa om min biologiska far, trots att han betett sig som ett svin mot samtliga familjemedlemmar sen urminnes tider. Hur som, det har lirkats och curlats med honom med 'har förstår inte bättre' eller 'Han gör så gott han kan', har det hetat. Min bror fick när han var kring 12 år välja om han ville ha kontakt med honom mer, då vår bonusförälder sa 'Du vet att du inte måste träffa honom va? Det är ditt val nu'. Min bror valde att inte träffa honom mer än ett fåtal gånger per år efter det. Han har vart nöjd med det beslutet.

Från min egen synvinkel har jag alltid fått med mig det där tänket, även när det kommer till andra relationer i mitt liv. Dryg/otrevlig pojkvän = 'Han vet inte bättre'. Kompisar som behandlar en som skit = 'De menar inget illa' eller 'Hen gör så gott hen kan' osv.

Med hjälp av psykolog i vuxen ålder lärde jag mig att vissa människor beter sig som skit. Det är inte okej. Det är däremot okej för mig att bli förbannad, att säga ifrån och att skrika och protestera så mycket jag vill. Fungerar det inte så är det okej att skita i den personen, att bryta. Det kan låta hårt men jag ska inte behöva ta ansvar för en vuxen människas brister, särskilt inte om det är min förälder.

Jag hade behövt att min omgivning sa till mig 'Jag vet att hen beter sig som ett svin just nu. Det är inte okej att någon gör så mot dig. Du får säga ifrån och du behöver inte träffa hen något mer om du inte vill. Du ska ha människor omkring dig som får dig att må bra och det är INTE ditt ansvar att hen inte får dig att må så.'

Att aldrig prata skit om en människa som beter sig som just skit mot ens barn låter fint på pappret. Däremot är det nyttigt att spegla barnets känslor ex 'Jag förstår att du blir ledsen/arg/upprörd/besviken när hen gör så mot dig'.

Mitt råd är alltså: Sluta curla, tänk på att dina barn ist behöver känna att de har vuxna omkring sig som bryr sig, för det är vad de förtjänar. Den här sk pappan är inte en sån vuxen. Det vet dina barn, men det måste du också bekräfta.

Lycka till!

Curlandet kan ju handla om att man inte låter barnet VETA att pappa uppför sig dumt. Finns ingen anledning att låta barnet upptäcka att pappa hade glömt bort hans födelsedag om jag inte påminnt. Finns ingen anledning att låta barnet veta att pappa som säger sig ej ha råd att komma till sverige mer än en gång per år, samtidigt åker till andra sidan världen tre ggr om året. Att täcka upp behöver inte betyda "ursäkta" besvikelser eller att lära barnet att det är ok att bli behandlat dåligt.