Anonym (adopterad) skrev 2014-10-14 06:49:37 följande:
Det här med vad som är representativt är väl inte en helt enkel fråga. Det är väl en hel del som måste tas i beaktande.
När adoptionen skedde i tid (dvs under vilket årtionde).
Hur gammal den adopterade var vid adoptionen.
Vilket land den adopterade kommer ifrån.
Hur adoptivfamiljen ser ut i sin sammansättning: om det finns biologiska barn eller ej, åldern på adoptanterna och självklart deras egen bakgrund och skäl till adoptionen, om familjen utsatts för skilsmässa, missbruk eller andra svårigheter.
Åldern på den adopterade i den här typen av diskussioner - jag hade t ex skrivit på ett helt annat sätt för några år sedan. En återresa, egna barn eller andra större händelser i livet kan börja få en att fundera i andra banor.
Det är nog få som skulle argumentera att adoptionen ligger till grund för alla typer av problem man stöter på, men det vore samtidigt naivt att tro att den inte spelar någon roll alls och jag tror att det separationstrauma, som trots allt alla adopterade varit med om, kan ha avsevärd betydelse i hur man hanterar livets alla händelser och beroende på hur kompetenta adoptivföräldrar man har haft kan denna betydelse variera i grad.
Jag betvivlar inte min mammas kärlek en sekund, men jag ställer mig oerhört tveksam och kritisk till hennes föräldrakompetens.
http://parrishmiller.com/narcissists.html
Man måste också minnas att många adopterar kommer in i en familj som i de allra flesta fall gått igenom allt vad en ofrivillig barnlöshet innebär för ett par; både mannen och kvinnan har troligtvis haft en ganska svår tid där omvärldens förväntningar och deras egen syn på sig själva som människor måste satt vissa spår och att detta inte skulle spela någon roll när väl det väl har fått ett barn finner jag ganska osannolikt. Åter igen - ju mer kompetenta de föräldrar de är, desto mindre roll behöver det spela.
Adopterade är inte en homogen grupp, men det är ett faktum att det finns vissa saker som alla har gemensamt och dessa saker har i olika hög grad inverkan på våra liv och att säga att INGET har med adoptionen att göra är lika missriktat som att skylla adoptionen för allt.
De problem som beror på adoptionen kanske ska hanteras på ett annat sätt än problem som inte är direkt knutet till den. Svårigheten är väl att utröna vad som är vad.
Det är framförallt kontraproduktivt att ständigt bemöta en adopterad som funderar över sin adoption med ständiga jämförelser med de problem som alla går igenom, speciellt om syftet är att förringa adoptionens roll.
Jag håller med om mycket av det du skriver. Jag är inte alls intresserad av att förringa någon - men man måste få ha en annan uppfattning utan att bli lynchad. Jag tror att adoptionen får olika stor påverkan för olika människor beroende på vilka andra faktorer som spelar in i en persons liv. En "vanlig svensk" person har också olika upplevelser som format dem, det kan vara en skilsmässa, förlust av en anhörig, mobbning, att ha flyttat mycket under uppväxten, alkoholism i familjen, att ha bott i fosterhem etc etc. För min del är adoptionen bara ytterligare en (ganska liten) faktor i mitt liv som har format mig till den jag är. Jag var som sagt 2 månader när jag kom och förstår självklart att det är annorlunda för någon som var äldre och hamnade i en dysfunktionell familj.
Jag har en jättenära relation till min familj och känner inte igen mig alls i det många skriver. När ts undrar hur våra relationer ser ut i vuxen ålder, ville jag berätta om min upplevelse (som alla andra gör).
Jag tror att adoption kan påverka folk jättemycket och knappt alls, beroende på omständigheter. Det jag ställer mig skeptisk mot är att vissa antyder att de flesta adopterade mår jättedåligt med stöd av en undersökning gjord på personer mellan 16 och 27 år som visar att det finns en överrepresentation i självmordsstatistiken där 0,3 % av adopterade jämfört med 0,1 % av infödda begår självmord.
Återigen, jag har inget syfte att förringa något - men man måste ju kunna föra en saklig diskussion utifrån det underlag som finns utan att folk går till personangrepp.
Inte bara argument i stil med: "Alla jag känner säger att..." eller "Det vet ju alla att..." alternativt rena personangrepp 