otrygg ambivalent anknytning

Jag tror inte det bara är en fas, detta har pågått sen 6 månader ca.

förtvivlade skrik så fort jag går ur synhåll och sen hen började stå så hängs det i byxbenen bokstavligt talat hela dagarna. Därför har jag satt hen på golvet när jag fixat mat/plockat m diskmaskin m.m men det är oavbrutet skrik hela tiden. Livrädd att jag ska försvinna. Kommer nån okänd så kommer hen och nästan skakar till och vill jag ska lyfta upp fort som bara den. Otroligt närhetstörstande och jag har burit mycket men nu orkar inte alltid armarna så hen har fått skrika. Det blir bara värre av det och nu vet jag inte hur jag ska göra! Man vill ju inte se sitt barn ledset hela dagarna!!

så rädd att jag "förstört" genom att lyssna på andra som tycker att de inte alltid ska få som de vill, låt de skrika du skämmer bort osv..

Vi har både sjal, mei tai och sele. Kan dock inte få upp hen på ryggen! Stretar emot och avskyr att vara på ryggen, även när hen får titta över axeln. Magbärande går bättre men jag känner ändå med ett sånt stort barn på magen kan jag ex inte fixa i köket o greja..

ringsjal är på väg i posten så vi testar det med om det kan hjälpa lite avlastning i bärandet.

Skönt att någon känner igen det hela lite och det gått bra för er. Jag har lyssnat noga idag på vad hen vill och trots sjukdom mycket nöjdare barn. Hemmet blir väldans lidande men litet pris att betala...

suttit på golvet och det tog en stund innan hen gav sig iväg och lekte själv, kom och "tankade" närhet sen lite mer lek. Skönt med en dag utan massa skrik. Har varit konsekvent i mitt bemötande idag och panikskriket har dröjt lite mer än vanligt.

Blir så arg att jag lyssnat på andra runtomkring som säger "hen måste skrika. Ignorera. Skäm inte bort. Ta inte alltid upp m.m"

Nej nu ska det skämmas bort med närhet och gos!