Anonym skrev 2014-09-11 21:54:40 följande:
Precis det menade jag.
Vad hände sen? Fick du problem i jobbet? Kunde du få hjälp av den andra eleven?
Vad hände? Vad kan hända? Kan du bli avstängt från jobbet?
Det blev möte med barnet och hans föräldrar. Jag förklarade vad som hade hänt och mina kolleger gav mig stöd, de vet om att den här eleven är våldsam...dessutom så hade den andre eleven blodiga sår i ansiktet. Men efter den incidenten vågade jag inte ingripa igen vilket resulterade i att andra elever blev skadade. Istället så sprang jag alltid efter en annan vuxen som kunde vittna innan jag försökte mig på att seperera eleverna. Jag vägrade också vara ensam med eleven för att jag inte ville riskera min karriär. Vid ett tillfälle hamnade en av mina kolleger i trubbel pga denna eleven och pappan till barnet hotade henne till livet. Jag jobbade bara där några månader och sedan bytte jag jobb och arbetar nu på en skola i ett så kallat bättre område.
Jag minns också en gång när jag var yngre och arbetade som lärarvikarie. En elev betedde sig mycket våldsamt mot sina kamrater. När jag försökte ingripa så sa han "du kan inte säga till mig vad jag ska göra för då kommer jag säga till min mamma som är polis att du slog mig". Jag kommer aldrig att glömma den dagen. Något dog inom mig då. Jag mindes då jag var liten och gick i skolan, visst hittade jag på hyss ibland...som att klä skelettet i gympakläder samt att smyga in i skolan under rasterna osv. Men när jag blev påkommen så tog jag mitt straff. Jag skulle aldrig ens tänka tanken på att ljuga rakt upp i ansiktet på någon. Det är så kallsint.
