Orolig för lillasyster

En gammal skolkamrat till mig växte upp under liknande förhållanden, och var yngst i sin syskonskara som din syster. För den personen löste det sig genom att hen blev familjehemsplacerad hos ett äldre syskon. Genom att de fick ekonomisk hjälp av socialtjänsten (för den yngres uppehälle) kunde de hyra en större lägenhet så att båda hade varsitt rum. Pengarna täckte mat och sådant också, men det var ju liksom inget de blev rika av. Det var ett sätt att få behålla känslan av familj, men utan föräldrarna. 

Jag säger inte att det med säkerhet är en lösning för er, men kanske ett alternativ att fundera över? Det kräver förstås socialtjänstens inblandning och att de godkänner placeringen.

Jag hoppas att det löser sig, sparar tråden och hoppas på en solskenshistoria!