försenad till förskolan, sur fröken..?
Hej allihopa, skulle behöva lite råd... lång text, men jag uppskattar alla svar!
Har en 4 åring som går på förskola, h*n trivs bra där så på den fronten är det frid och fröjd. Problemet är för oss att hålla tiden på morgonen.
Jag är egenföretagare med ett mycket stort ansvar. Telefonen ringer hela tiden, och jag måste alltid vara tillgänglig. Har aldrig haft någon semester, och räknade ut att jag i snitt jobbat 130% de senaste 6 månaderna.
Då barnets pappa både studerar och jobbar för stunden (vi lever ihop) har det fallit på mig att lämna på förskolan på morgonen. Detta har blivit ett rörigt moment eftersom min telefon ofta ringer på morgonen och gärna just runt dagis lämningstid, och det då ofta är samtal som inte kan vänta.
Så vi kommer försent ganska ofta.
Det rör sig om allt mellan 15-30 minuter på morgonen som vi är försenade.
Idag ville det sig illa och vi var en timme försenade.
Jag har förklarat för all personalen redan när h*n började på förskolan att jag har ett rörigt schema, sitter med mycket ansvar i knät, och att det antagligen kommer bli lite rörigt med tiderna.
Jag fick till en början förståelse, men den är borta nu verkar det som...
Jag har sett spec på en av fröknarna att detta stör henne en hel del. Förra gången vi var sena (15-20 min kanske) hälsade hon inte ens på mig.
Och idag fick jag en "åthutning" framför mitt och alla andra barnen när jag lämnade. Hon tyckte att mitt barn blir så påverkad när vi är sena. Något jag själv inte märkt då h*n pussar mig, säger hejdå mamma, och springer in till sina kompisar som h*n alltid gör.
Ska tilläggas att jag alltid är väldigt ödmjuk och ber om ursäkt vare sig vi är 5 eller 25 minuter sena.Har även känt mig tvungen när jag fått sura blickar från fröken jag nämnt här ovan, att förklara lite smått varför vi är sena också.
Nu är jag kluven i det hela, och känner att jag måste ta en diskussion med "sur-fröken". Jag hade kunnat förstå de sura minerna och det lilla påhoppet framför barnen idag om hon inte hade en aning om varför vi var sena, och trodde att vi var slarviga och försov oss ofta eller så.
Att jag dessutom (om än ospecificerat och utan detaljer) känner mig tvungen att bryta min tystnadsplikt för att förklara mig känns skit.
Vad hade ni gjort?
Som jag ser det får jag antingen söka en ny plats på en annan förskola som förstår min situation lite bättre.
Eller avveckla min verksamhet och söka ett annat jobb.(jag är huvudförsörjaren i familjen dessutom)
Känns som lite väl drastiska saker för att barnet ska komma i tid till förskolan...
Jag trodde förskolan skulle vara en avlastning när vi jobbade, men för mig är det just nu tvärt om.
Vad ska jag göra? Vad tycker/tänker ni?
