Emmski skrev 2014-10-01 12:28:56 följande:
Hjälp vad stormiga känslor jag väckt.. Jag förnekar inget, men jag kanske uttryckte mig dåligt. Vi körde en variant av femminuters som passar oss. Vi går in när hon vaknar och klappar på henne allt ger nappen eller gossedjuret och talar om att det är fortfarande natt och nu ska vi sova med vänlig röst och ett leende. Då somnar hon omedelbart om och det tror jag inte hon gjort om hon kände sig otrygg. Hade hon varit ledsen-som inatt när hon är lite krasslig så självklart får hon tröst och mat om det behövs. Men jag tror på förklaringen att precis som vi vuxna vaknar massor av gånger om natten för att bara somna om och glömma det till morgonen så vaknar barnet och ger man det dubbla budskap att det måste få tröst och hjälp för att somna om så tror jag att mitt barn blir otryggt och förvirrat. Upplever som sagt att jag har en piggare och gladare tjej, som inte blir ledsen när jag lägger henne i sängen. Hon leker lite med sina gossedjur sen somnar hon själv. Bra för både henne och oss. Har vänner med stora barn som kört liknande när deras barn varit små och detta är härliga trygga barn som mår bra idag. Jag förstår och respekterar att detta inte fungerar eller passar alla. Och jag har inte sagt något sådant heller så tagga nu ner... Dalia tusen tack för omtanken
.
Ehum...om man klappar på ett barn som vaknar och ger hen ett gosedjur, och hen somnar om...så har man inte använt femminutersmetoden...
Då har man bara klappat om sitt barn och gett hen ett gosedjur...
Att ett barn somnar om på natten är ingen indikator på om barnet är tryggt eller otryggt. Det har inte alls med det att göra över huvud taget, faktiskt.
Ett barn som t.ex. har utsatts för femminutersmetoden somnar ju om av sig själv eftersom hen vet att mamma och pappa ändå inte kommer och därför inte signalerar. Barnet har gett upp.
Ett sånt barn somnar alltså om själv p.g.a. otrygghet.
På samma sätt kan ett oerhört tryggt barn vilja ha närhet för att kunna somna om och ändå vara väldigt tryggt. Det barnet är tryggt eftersom hen vet att mamma och pappa kommer om hen behöver dem.
Det är det som är trygghet.
Du behöver absolut inte vara rädd att "förvirra" eller göra ett barn otryggt om du finns där och tar hand om det på natten. Det är precis tvärtom. Du ger ju barnet trygghet då! Du har vänt allt på tvären och fått hela trygghetsbegreppet om bakfoten verkar det som.
Jag skulle råda dig att läsa lite om anknytning och barnpsykologi så klarnar det nog. Lycka till!