flaskberoende och fulla blöjor VARJE NATT

Det jag är mest orolig för är ju detta med maten. Att hon ej äter. Aldrig frukost. Lunch kanske 2 gr i veckan och middag 3 ggr. Det är för mig ett under att hon väger som hon ska. Hon är lång och spinkig precis som jag. Fast jag äter som en häst :)

Ja hon dricker så mycket. Alltid vatten och liite mjölk i för färgens skull sen vi slutade med välling. Aldrig får hon något annat i. Detta är mitt första barn och oerfaren som jag var tänkte jag att samsovning och mycket amning skulle ge barnet trygghet. Jag hade ju inte en tanke på att när vi slutade amma att detta skulle bytas ut mot så mycket flaska. Bvc bryr sig inte så mycket utan säger mest ja men barn gillar flask. Men aldrig att jag hört talas om vår situation innan hos någon annan med barn. Lillebror ammar och får en flaska till kvällen men inte alls samma problem där och han äter MASSOR.

Sen så ere inte så att jag Ger henne direkt utan hon tjatar o skriker oftast lagom till en måltid när brorsan ska bli matad och jag blir stressad av att hon skriker och drar o bror skriker och blir orolig. Jag har verkligen kört fast. Jag lagar mat jag vet hon gillar. Alltid frukt o massa olika pålägg o bröd o mat hemma så hon kan välja o vraka. Påminner om mat erbjuder fina upplägg med morotsstavar och hjärtformad gurka som hon äter på dagis ibland. Men icke

Jag har svårt att få hjälp tyvärr min man jobbar borta på vardagarna och vi bor på landet utan nära till släkt o vänner. Jag står liksom själv med 2 barn i en ålder som kräver mycket. Även när bror ska sova o måste ha lugnt o tyst skriker hon tills hon får flaskan för att bror ska sluta gråta o kunna somna lugnt. Känns som hon kör med mig :(

Jag har också påtalat näringsbrist för läkare bvc och folk i omgivningen men ingen verkar reagera. Men jag får tacka för svaren känns ju mer som man litar på er än de andra jag frågat innan. Jag ska göra ett nytt försök IDAG eftersom ni har rätt detta ÄR inte normalt precis som jag misstänkt. Fattar bara inte hur de kunnat bli så fel o att jag väntat så länge

TACK

var rätt övertygad om att bli påhoppad men det känns bättre nu faktiskt. Jag vet att jag varit för snäll men man får lätt panik när hon spelar på min stress över lillebror. Hon vet när hon ska börja skrika och gråta för att ge mig dåligt samvete för att jag ger lillebror mer uppmärksamhet

Skönt att man inte är helt ensam iaf :)

Ska jag även sluta med det vid nattning? Då har jag veeerkligen en del jobb framför mig men lika bbra att ta tjuren vid hornen antar jag

Wow samma här!! Vattnet ska in i micron exakt 30 sek. Hon har faktiskt börjat uppskatta böcker och 2 nätter nu har hon somnat medan jag läser utan att dricka upp flaskan. Vid lillebrors nattning måste jag komma på något eftersom det är värsta tiden. Kanske erbjuda något kvälls snacks med ett glas saft och en film. Vi får se hur det går :)

Lillebror är 1 och dricker en flaska i knät och läggs vaken i sin säng och somnar. Han är resultatet av gör om gör rätt haha. Dottern är inte trött förens en två timmar därefter så de är helt skilda sätt. Men tar det för lång tid med lillebror så ska hon öppna o stänga deras dörr och bara hämta en bok o bara hjälpa till att få tyst på skrikig bror och bara ha mer flaska och bara prova ligga i sin säng och bara tröttna på de o bara gå ut igen. Det är där min stress trappas upp eftersom hon inte förstår att ju mer du stör desto längre tid tar det för mig att komma ut till henne igen

Asså detta är helt otroligt det är som om dottern visste att jag pratat med er för idag har hon inte sagt emot en enda gång när jag sagt nej. Iofs har hon ett förvånansvärt bra dagshumör så vi får se när riktiga kriget kommer. Men hon har ätit middag idag :) så här bra dag har vi inte haft på länge så jag känner mig positiv och kommer fortsätta säga nej och avleda så får vi se hur nattningen går. Ett steg i taget :) tidigare har jag inte ens kunnat säga nej utan att helvetet brakar lös