Sorg och längtan efter ett barn till

Tack för att du skriver. Jag vet att jag måste prata. Men det går liksom inte.. Det kommer bara ut tårar. Förstår att det inte kommer bli bra om jag håller allt inom mig. Lite därför jag skriver här, för att få ur mig det på NÅT sätt... :(

Hur gammalt är ditt barn? Det kändes liksom jobbigt i början att det kanske skulle skilja 4 år mellan syskonen, sen 5, 6.. Nu är det snart 7 år och känslan av att det blir inga fler. Måste vänja mig vid den tanken. Det är jättesvårt.

Du har så rätt och självklart är jag oerhört glad & tacksam över det barn vi har! Försöker fokusera på det. Men hon vill också gärna ha ett syskon, det blir väldigt jobbigt när hon pratar om det. Men hon har inte frågat varför så vi har inte pratat med henne om det mer än typ "en del har syskon andra inte" etc..

Ja, vår dotter undrade mer när hon var lite mindre. Hennes då 1-åriga kusin skulle få en lillasyster och hon kunde inte förstå att HON skulle bli storastster när hon själv (då ca 4-5 år) inte var det. Nu är det mer som att hon är så van att vara ensambarn att hon inte frågar om det. Har tänkt att när hon verkligen undrar, så ska jag försöka svara så ärligt jag kan. Men sen tänker jag också på att vi inte berättat för knappt någon att vi vill ha fler barn men "inte kan". (fast det har nog säkert nån räknat ut..) Och om hon vet så kommer hon ju berätta det för andra..

Dottern leker också jättemycket med kusiner och någon kompis. Kusinerna är lite som syskon då vi bor nära. Men det svåra blir när vi ska nånstans, t.ex. semester eller Liseberg eller liknande. Då kan hon säga "ska kusinen följa med? annars vill jag inte åka" etc. Sen blir det ju bra ändå, men det känns jobbigt att hon inte har nåt syskon att dela glädjen med på nåt sätt...

Angående att prata med någon. Jag har försökt två gånger tidigare i livet att gå till en terapeut, men det är inget för mig. Det har känts helt meningslöst. Gör inte om det igen. Men jag vet att jag måste prata mer med min man.. Ska försöka..

Tack för att du skriver. Önskar att inte fler kände som jag, men det finns det ju förstås och då är det bra att kunna skriva av sig lite.

Hur gammalt är ditt barn? Precis som du skriver så har man ju ofta en bild av hur det "ska vara". Vi ville ha 2-3 barn med kanske 2-3 års mellanrum. Självklart fattade jag att det inte är självklart att man kan få barn, men på nåt sätt, när man fått ett på enkelt vis, trodde jag nog att det skulle gå att få fler.

Det är jobbigt också tycker jag att jag nästan skäms över tankarna lite, för vi HAR ju ett barn! Tänk om man inte kunde få något, otacksamt mot dem som är barnlösa o.s.v.. Samtidigt är ju detta vår sorg och den måste också få finnas.

Du skriver att du behöver prata med någon, men inte har någon, kan du inte vända dig till sjukvården? (säger jag som inte vill det nu, men alla är olika, för många är det guld värt att prata med någon som man inte känner och inte tycker och tänker..)

Är det IVF ni håller på med nu?

Jag kan mycket lättare acceptera att jag inte får ett barn till än att min dotter inte får något syskon. Det är ju det man vill ge henne för att man älskar henne så mycket...  Och som du säger: När hon blir äldre! Ååhh.. det är så jobbigt att tänka på..

Jag har inte kollat upp något egentligen. Vill bara lägga ner och fokusera på annat, men det är svårt.

Jag vet inte.. Jag vill ju prova allt, samtidigt så känner jag att jag inte orkar mer just nu. Orkar inte ens ha sex och då blir det ju inga barn gjorda. ;) Nej men.. Måste pausa lite och fundera i alla fall..

Jag skulle på ett sätt kunna tänka mig att adoptera. Men det känns som en väldigt lång och kostsam process också. Men jag har inte kollat upp vidare hur det skulle fungera etc...
Jag tror att man kommer att se det som ens eget barn lika mycket.. Men jag tänker också lite så..

Hej Blåsippan! Tråkigt att höra hur du har det.. Jag äter ju också Levaxin efter operation av sköldkörteln. Från början tänkte jag att det kanske beror på det, men mina värden är bra. Låg på 1,0 i TSH i somras. Fast jag pratade med en läkare om detta för länge sen och då sa han att TSH runt 2 är bra om man försöker bli gravid. Men jag vet inte..

Vet du varför du har järnbrist? Det har nämligen jag också. Blodbrist och järnbrist. Men jag äter nu järntabletter, så det är bättre. Men jag måste alltid äta järntabletter. Beror troligen på riktig mens(?).

Ja, det är jobbigt när folk frågar om vi vill ha syskon o.s.v. Det var många som frågade när mitt barn var 3-4 år, och då svarade jag (sanningen) att vi vill, men det inte går nu p.g.a. min sköldkörtelsjukdom. Och att vi väntade på att proverna skulle blir bra. Men nu har det ju gått några år till så "alla fattar väl" att det inte går kanske, men inte så många frågar. Någon arbetskompis och en närmare vän har frågat ganska nyligen och då har jag berättat sanningen också, att det inte går.. Men det är jobbigt, för jag börjar bara gråta om jag ska prata om det. Och jag vill inte ljuga heller.

Själv jobbar jag på förskola och tänker också mycket på alla familjer, vi har flera som har 3 barn, och det störta kanske är 4-5 år. Då blir man ju lite avundsjuk..

Så har jag det alltid, dubbla mensskydd och ändå gå på toa varje timme typ första dagarna..

Det vi gjort hittills har inte kostat mer "än vanligt" tror jag inte. Jag har varit på besök hos gyn några gånger, från början var det för järnvärdet + mensproblem, men det liksom flöt ihop med att inte kunna bli gravid. Men de kostade väl som vanliga besök. Gynekologen undersökte mig och gjorde VUL.. Sen sprutade de in nån vätska för att se om äggledarna var fria, om jag inte minns fel. Sen fick min man lämna spermaprov.. När de inte hittade något fel sa de först att vi skulle fortsätta försöka själva ett tag (tror det var 6 månader?) Men när det inte funkade fick jag prova Pergotime som skulle hjälpa ägglossningen (fast jag har inget fel på ägglossningen vad jag vet). Så nästa skulle då vara provrörsbefruktning, som vi i så fall får vända oss till en privat klinik. Det finns inte i stan jag bor, utan 10 mil bort i så fall.

Ja, precis. Pergotime ska få igång ägglossning. Tabletter som man tar under vissa dagar i menscykeln.

Känner så också. VET man att det blir en bebis så är ju alla pengar i världen värt det.. Men det är ju inte alls säkert att det går.. Jag vet inte heller kostnad, men min gissning är också 20-30 000 kanske..

Det var förra hösten som vi skulle vänta 6 mån efter utredningen. Så Pergotime tog jag i våras.

Kan bara hålla med. 3 barn hade vi också tänkt oss. Det kändes som en katastrof att det kunde bli 4-5 år mellan barnen när det närmade sig det.. Nu är vårt barn snart 7 år.. Har nog gett upp lite. :( Det är det allra värsta. Att inte ge henne ett syskon. Att hon ska växa upp ensam. Att hon ska få "ta hand om oss ensam" när vi blir gamla.. Jag vet, hon behöver inte vara ensam för det, men syskon är något annat än vänner på nåt sätt..

Ja, de har sagt att IVF är nästa steg. Nej, jag vet inte hur stor chans.

Beklagar förlusten! Måste vara det hemskaste.. :(

Skrev i trådstarten att jag inte kunde prata ens med min man om detta, men vi har pratat en del och efter det kändes det i alla fall inte lika tungt. Fast det händer andra tunga saker i livet istället att fokusera på (närstående med cancer..) så jag tänker inte på detta lika mycket. Men när jag väl gör det är det alltid jobbigt. En av mina närmaste vänner har precis fått sitt andra barn. Jag är så glad för hennes skull, förstås, men väldigt avundsjuk och TÄNK vad kul om vi kunde vara mammalediga samtidigt! o.s.v... Men så kände jag för 3,5 år sen också när en annan nära vän fick sitt andra barn.. suck...

Förstod hur du menade. Visst är det så, att det inte är säkert man har bra kontakt för det. Eller med sina föräldrar heller för den delen. Själv har jag 3 syskon som jag träffar mycket och kusinerna leker mycket. Så man ser kanske sin egen uppväxt lite och vill att mitt barn ska få samma.. Däremot pratar vi inte så mycket "känslor" i vår familj eller vad man ska säga.. Min syster vet om att vi försökt länge med syskon. De andra och mina föräldrar fattar säkert, men vi har aldrig pratat om det.

Förresten vilken dag var "morgon soffan"? Vet du kanal? Kunde vara intressant att se kanske..

Jag sökte på TV4 och hittade det direkt: www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/fertilitetsexperterna-om-sekund%C3%A4r-barnl%C3%B6shet-2984917

Håller med om att det känns fel att "klaga" då vi redan har ett barn. Men man måste ju få ha sin sorg ändå!

Jag fyller 35 nästa år så jag känner mig lite stressad...