septemberbarn 2014
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
Det jobbigaste är nog att jag börjar känna mig arg och irriterad på min kille som kan sova när han vill. Det är någon typ av avundsjuka från min sida.
Ledsen för alla inlägg men min tjej har ätit och snuttat i fem timmar och jag är så trött pga sömnbrist de senaste nätterna. Känner mig förtvivlad. Älskar min dotter, men blir galen på kvällarna.
Ni som har problem med snuttande, har ni provat att ge lite ersättning på kvällen? Min kille är oxå mer orolig/hungrig på kvällen så vi ger alltid ett extra mål med ersättning mellan ca 18-20. Då blir han mkt lugnare och kan ligga och gosa med oss i sängen.
Det har varit likadant med mina andra barn, mjölken har inte räckt till på kvällen helt enkelt.
Det jobbigaste är nog att jag börjar känna mig arg och irriterad på min kille som kan sova när han vill. Det är någon typ av avundsjuka från min sida.
Ledsen för alla inlägg men min tjej har ätit och snuttat i fem timmar och jag är så trött pga sömnbrist de senaste nätterna. Känner mig förtvivlad. Älskar min dotter, men blir galen på kvällarna.
Jag tar alla nätter och han sover på egen våning. Sover han inte blir han ett vrak och varken rolig för honom eller mig att vara med. Vår sover bra en vanlig natt, men när de enstaka skitjobbiga nätterna kommer - som jag VET att min man vill dela på - så drar jag mig för att väcka honom eftersom jag vill honom väl och vill ge honom hans sömn. Jag blir liksom översnäll och skiter helt i mitt eget välbefinnande.
Jag vet inte vad jag vill... Att han verkligen ska se min uppoffring? Att han ska göra samma sak för mig på helgerna? ...det går ju inte.
I övrigt är vi ovanligt jämställda, det är bara detta som jag inte får ordning på.
Hänger denna plötsliga ängslan över att han inte ska ha det för jobbigt ihop med någon undermedveten vilja att se till att han inte lämnar oss? Jag vet ju egentligen att han inte skulle göra lämna oss.
Åh Gud jag känner likadant! Jag vet inte om det är avundsjuka, snarare en fråga om att det blir påtagligt hur sjukt ojämställt föräldraskapet är pga biologin. Jag är så rädd att det ska bli ett problem att jag går runt och irriterar mig på att han får sova hela nätter (på egen vånings huset).
Ni som helammar, tar ni hela nätterna själva? Vad gör mannen om han "hjälper till"? Sover han med er? (Ursäkta om detta avhandlats och jag missat det)
Använder du en "vanlig" nappflaska? Min dotter har fått utpupmpad mjölk och färdig ersättning i tetra några gånger från flaska och det har inte påverkat amningen. Jag har också en sådan där calmaflaska som ska vara bra för utpumpad mjölk och som påminner mer om att suga på bröstet än en vanlig nappflaska. Frågan är bara om den funkar bra till ersättning också. Den verkar ju mest vara gjord för att användas innan man fått igång amningen.
BVC-sköterskan tipsade också om ersättning på kvällen och sa "det är viktigt att pappan mår bra, men det allra viktigaste är faktiskt att mamman mår bra".