BF Juni 2015

Jag jobbar som instruktör på ett städföretag, med andra ord går/står jag 7,5 h varje dag. Inte idealet precis med foglossning. 

så är det, det är liksom allt eller inget. Men det är att kämpa på så länge det går. 

Jag är ju också från Finland och förra gången jag var gravid (ungefär samma årstid) så var det aldrig något prat om influensa vaccin.

Ska på ett tidigt ul om 4 timmar, sjukt spännande. Vet inte vart jag ska ta vägen tills dess. Hoppas allt ser bra ut! :)

Kom nyss hem från läkarbesöket, och visst kunde man se ett tickande hjärta.  Helt fantastiskt och vilken lättnad. :) 

Gjorde detta extra vul pga jag inte riktigt visste hur långt gången jag var eftersom jag tog ut spiralen 3.9 och fick mens rätt snabbt efter det. Och jag har inte haft någon mens alls under mina 3,5 år med spiralen. Enligt min uträkning från senaste mens och med normal cykellängd så skulle jag ligga på 6+6 idag, enligt vul 6+3 så det stämde ju ganska bra! :) 

Den som Haggstrom länkade till är sluten medan den som TinkyWinky skapat (den som står om som tilläggskommentar i tråden) är hemlig. 

Mina två bästa vänner fick reda på det samma dag som vi plussat, vi hade nämligen tjej kväll och de hade köpt vin. Och när jag sa att jag inte ville ha sa de grattis genast, för de visste att vi försökte och jag tackar ALDRIG nej till ett glas vin med maten ;) Åt far och mor föräldrarna ska vi berätta imorgon, vi ska skriva i farsdags korten! :) 

Nu vet dottern att hon ska bli storasyster till sommaren. Vilken lycka hon utstrålade men hon undrar varför hon måste vänta ända till sommaren innan bebisen kommer? :) Våra föräldrar + syskon fick reda på det igår också. Min familj blev nog glada och sa grattis, men de är lite stela och tråkiga av sig (+ att min mamma mist ett av mina syskon  när hon var i typ v 20. så hon sa precis som förra gången "om det går bra". lite glädjedödare men jag förstår ju heller inte hur hon känner). Mannens familj däremot är underbart kramgoa och vi fick fin respons, och svärfar sa att det var nog en fin farsdagspresent. Dottern gick stolt och berättade åt sin faster och moster att mamma har en bebis i magen.

Men nu när dottern vet är det ingen hemlighet längre, för hon berättar ju åt precis vem hon vill. Vilket vi var helt inställda på. Däremot dröjer det nog ett tag ännu innan det skrivs på fb/instagram eller min blogg att vi väntar smått.  

När vi väntade vårt första barn var min sambo lite som du beskriver din, men vårt första barn var heller inte planerat. Först efter första UL vi gjorde blev det mer verkligt för honom och då började han bry sig/förstå mer. Nu andra gången, och när barnet är planerat är han väldigt intresserad av allt och förstående redan från början. :) Jag tror många killar har svårt att förstå när de inte känner av graviditeten på samma sätt som för oss. 

Håller tummarna att det vänder och du får mer stöd från din sambo också! 

Jag har varit hemma 1 vecka från jobbet nu, är trött, yr och illamående i vågor. Spyr inte men ibland skulle det kännas skönt att kunna göra det. Äter jag större måltider slås min mage sönder totalt! Idag blev jag sjukskriven 1 vecka till, till den 18.11, samma dag som jag ska på inskrivning. 

Känns sjukt att vara hemma för sådana här "små saker" för mellan varven mår jag ju hur bra som helst. Har försökt jobba men det går liksom inte när de dåliga stunderna kommer. 

Nejdå, jag är också i v 8 :) 7+3 för att vara exakt. 

Mitt humör har varit förvånansvärt stabilt hittills men idag brast det. Dottern ville inte alls samarbeta när vi var på 4 års kontroll till bvc. Alltså inte alls, de fick inte väga henne, inte mäta, inte kolla något. Hon sa inte ett ord och bara vände sig undan. Jag fick riktigt kämpa med att hålla tårarna borta för jag kände mig så uppgiven, när vi gick ut rann tårarna. Hel knäppt, knappast första gången de haft besök av en 4 åring som inte vill samarbeta. 

Nåja, nu är vi hemma. Hon fick ny tid den 4.12 - då skickar jag maken ! ;)

du är inte ensam om att känna så, det är nog bara det jag verkligen måste ha gjort som blir gjort. Resten lämnar. Har riktigt ångest över att ställa till med 4 års kalas till helgen. Tur att min svägerska är bagare/konditor så hon står för tårtan och resten köper jag nog. Men att städa lite, jag dör av taken! 

Underbart! :) 

Jag fick lindrig havandeskapsförgiftning, det upptäcktes snabbt (sky högt blodtryck 155/109 som högst å protein i urinen) och det var 5 dagar före bf så jag blev igångsatt med detsamma. Allt gick bra och fick käka blodtrycks medicin ca 2 veckor efteråt. Men jag är självklart rädd för att drabbas igen denna gång.

Mellan vecka 20-30 någon gång om jag minns rätt. Min en vän som är bm så att hon tycker det är fel att skrämma upp gravid genom att säga att man absolut inte får ligga på rygg. Hon brukar nämna det och säga varför men att man kan ändå inte påverka hur man bökar runt när man väl sover. Hon sa att många även börjar må dåligt när de ligger på rygg så de svänger sig automatiskt.

Sjukskriven till månadens slut, det blev visst hela november på hemmaplan för mig då. Men det är nog absolut den sämsta läkaren vi har som har haft kontakt med, bara för att det råkade vara han som hade jour första dagen jag blev hemma. Det känns som att han inte tror på mig alls. Jag spyr inte utan får först liten känsla av illamående, sedan börjar magen krampa och magen slås sönder totalt och får springa till wc. "Ja det vet jag inte om hör till graviditeten riktigt" säger han. Suck. Har annars också väldigt känslig mage och spyr sällan eller aldrig, inte ens vid magsjuka. 

Vad roligt att du fick se en liten bebis i onsdag och att du kan börja slappna av och tro på att du faktiskt är gravid. :) Din sambo blir säkert jätte glad. Men hur har du klarat av att hålla tyst så länge? Jag skulle aldrig ha klarat av det. 

Vi var också på kub i måndags och fick se vår lilla typ och förresten har vi samma bf datum! :) Dottern kom 2 dagar före bf eftersom jag blev ingångsatt pga lindrig preeclampsi. Så får se hur det blir denna gång! 

Stort grattis till er! :)