Umgängessabotage??

Varför hatade du att åka hem till din pappa på umgänget?

Men skulle det vara bättre att växa upp utan pappa bara för att mamman inte uppmuntrade till det?
Jag säger varken bu eller bä på varken mamma eller pappa MEN båda föräldrar borde se till att ha ett förhållande med sina barn och att barnen har ett fungerande förhållande till den andra förälder.

Har man en förälder som vill, som i detta fall pappan, så skulle jag som mamma i alla fall föreslå att han kommer hem till oss och har umgänge där i några månader tills barnet känner att den vill åka med pappan. På så sätt så är barnet tryggt men samtidigt får en möjlighet att bygga upp en relation till pappan.

Detta kräver så klart två vettiga föräldrar som agerar för barnets bästa! Att bara skylla på att "barnet inte vill" köper jag inte. Barnen känner av mammans känslor och agerar utifrån det.

Sen om pappan i detta fall inte går med på något vettigt utan kräver umgänge av ren princip, ja då får man dra det vidare!

Hur vet du att han var ointresserad? Tänk om han bara var ovan och tafatt? Och tänk om han inte älskade er tillräckligt för att ni inte fått chansen att bonda tillräckligt?

Människor behöver inte vara onda för att de misslyckas. Mänskliga relationer är svåra för många och det blir lätt fel trots goda intentioner.

Nu vet jag inte alls hur det egentligen låg till i ert fall men tänk om ni (er pappa) kunde fått hjälp av bup eller socialtjänsten att få till en fungerande familj istället för att ställa in umgänget?

Varför skulle buc/soc nödvändigtvis behövt innebära ett ännu större h-e för barnen? Tänk om er pappa hade problem i sitt föräldraskap/med sig själv som han skulle behövt få hjälp med?

Tycker du inte att barn förtjänar bra föräldrar? Ska man lägga ner all sån verksamhet och bara omhänderta alla barn vars föräldrar misslyckas?

Nej, det är såklart inte barnen som ska gå i terapi för föräldrarnas skull. Det är föräldrarna som ska få hjälp och stöd för att bli bättre föräldrar för barnens skull.