Blev livet som du tänkt dig?

Jag är 45 och tänker att jag är ungefär halvvägs igenom livet, har tom börjat se mig själv som medelålders även om det satt hårt inne då jag ju är EXAKT samma person som när jag var 28. Eller kanske inte helt...

Hittills har det varit ungefär som jag tänkt mig... Fick barn lite senare än jag hade tänkt, och är nu ensamstående med två barn vilket inte heller ingick i planen, och jag önskar att jag hade fler nära vänner, men jag har ju halva livet kvar!
Jag har rest jorden runt flera varv, både som turist och i jobbet, jag har träffat massor av fantastiska människor, jag har ett jobb som jag älskar, och jag har två underbara barn, som dessutom har världens bästa pappa även om han och jag inte lever tillsammans längre. Jag saknar vissa saker, men jag är lycklig med det liv jag har, och jag har ingen brådska.
Jag fattar att livet kan ta slut i morgon, men jag vinner inget på att sörja det som saknas, så jag låter bli