Hur får jag min sambo att förstå att han har en osund relation till alkohol?

Han har definitivt ett riskbeteende. Det var så det började för mig, och när du väl "cross that line".. Ja, då är det inte så kul längre. Vad bra att du inser detta, och försök allt du kan för att inte bli medberoende! Tycker du ska försöka få iväg honom till alkopol el liknande för att prata med en alkoholterapeut så kanske han inser att han faktiskt har ett problem..

Hur känns det för dig att han dricker så mycket? På vilket sätt påverkar det dig?

Hej,

Du sitter i en otroligt svår sits. Jag själv är idag een nykter alkoholist och vet precis hur en beroende människa tänker och resonerar. Precis som din sambo hade jag en förälder som också var alkholist. Det var och är ett otroligt känsligt ämne för mej.

Jag levde i förnekelse, var otroligt egoistisk i mitt beteende, kunde gå med på precis vad som helst för att min fru inte skulle "tjata" om mina alkoholvanor. Jag gick på alkopol, KBT med mera och lovade att ta vita  månader, inte dricka eller bara dricka folköl. Klart det inte hjälpte för jag levde i förnekelse och ville berusa mej. Anledningen, dålig självkänsla, ångest, rädsla med mera.

Din sambo är alkoholist eller är på god väg. Det finns inget som heter "lite alkholist eller mycket alkoholist". Man är lika mycket alkoholist om man dricker ensam för att hantera stress eller ångest som att sitta dyngrak på en parkbänk med a-laget.

Han måste själv inse sitt problem och själv vilja bli nykter, gör han inte det kommer han gå med på precis vad som helst, slingra sej, dupera läkare, terapeuter osv för att få ha dej och barnen kvar och börja dricka ändå. Jag har träffat många nyktra alkoholister och alla har vi haft samma beteende, det för först när vi slgit i botten ORDENTLIGT som vi faktiskt förstått att det kan inte fortsätta. För mej slutade det i skilsmässa och jag bröt ihop totalt. Då insåg jag att det var mitt beroende som var orsaken och då först sökte jag hjälp.

Jag tror helt ärligt att de tidigare förslagen på att ställa ultimatum (och genomföra det, även om det är fruktansvärt smärtsamt) är det som krävs för att han ska förstå. Han kommer inte att ändra sitt beteende för att du bönar och ber, jag lovar, så är det bara. Hoppas, hoppas verkligen att det löser sej för er, att han inser sitt beroende, söker hjälp och aldrig, aldrig mer tar en öl.
Era barn behöver sin far nykter, oavsett om ni bor ihop eller skiljer er.

Ps. nu när jag lever nykter och efter ett sk. 12 stegprogram är mitt liv så mycket bättre, jag har en fantastisk relation med min fd fru, mina barn, mina arbetskamrater. Jag kan hantera stress på ett bra sätt och jag kan till och med njuta av ensamheten ibland (som var en otänkbarhet tidigare).

Sedan blir man inte defensiv, när man har någon som klankar ner på en?
Det blir jag ALLTID, oavsett vad det handlar om.

Sen säger jag inte emot att det kanske finns nått problem alkoholen.
Men inget du skrivit här, vittnar om nått problem.
Att ta sig lite öl vid dagens slut, framför TV är nått som inte jag ser som nått konstigt.

Visst, att ta sej någon öl till middagen eller framför TV'n är inget konstigt om man inte gör det i berusningssyfte, som ex. att döva känslor, hantera stress, försöka må bättre. Det är ett skadligt beteende som bara kommer eskalera.

Att ta ett ellerr två glas för att det är gott är en himla skillnad mot att dricka ett antal burkar starköl.

5 burkar starköl morsvarar ungefär en kvarting starksprit (37,5 cl) och det blir man bra berusad på.

Det är inte bara mängden alkohol som avgör om man har ett skadligt beteende eller är alkoholist, det är även hurpass ofta eller i vilket syfte man dricker.

Ett beroende leder alltid, alltid till fysiska (ex. lever, mage, tarmar etc) skador eller psykiska (ångest, dålig självkänsla, tillbakadragenhet, osocial med mera) problem. Synd att det tar sådan tid innan många beroende får upp ögonen och bejakar sina problem, ofta har det gått riktigt långt med både psykosociala samt fysiska effekter.
Nyligen gjorda undersökningar visar att mellan 10-15% av män i sverige lider av alkoholberoende, det betyder inte att alla sitter på parkbänken och super, men dom har ett osunt beteende och kan inte bryta det mönstret utan hjälp.

En mycket tydlig varningssignal är om du ber en människa (man eller kvinna) att ta ett vitt halvår, klarar dom det utan humörsvängningar, ilska, irritationer så fine, då kan dom hantera alkoholen bra, kan dom det inte så är dom tyvärr beroende.

Håller med i allt som Anonym (Nykter Alkoholist) skrivit. Har själv varit där och har träffat många i samma situation och hört deras historier.

Han har inte ett sunt förhållande till alkohol, och inser han inte det och söker hjälp kommer det garanterat bli värre.

Det som jag ser som det egentliga problemet är att han alltid har en anledning att dricka. Det är där det börjar bli ett missbruk och jag tycker att du gör helt rätt i att sätta stopp nu och inte senare när det gått för långt. För tro mig, det kommer att göra det. Detta beteende blir en vana och sedan ett missbruk som blir svårt att hejda. Vart någonstans han är i banan kan bara du (och han) veta då det är svårt utifrån text att läsa. 

Min började likadant och sen drack han 7/7 kvällar med någon anledning (vilken som helst) men det var ju inte så farligt, det var ju "bara" 6 starköl per kväll. Enligt honom såklart så var det ingen fara.. 

du ska inte gå vidare med problemet -han ska det. om du inte vill vara hans alkoholterapeut vill säga.
ställ ultimatum om du tycker att hans leverne påverkar dig på ett negativt sätt.

låt honom sen välja. och stå för att du bad honom välja.

Vad innebär att vara medberoende? Jag dricker väldigt sällan numera och i princip aldrig hemma eller tillsammans med honom.

Det påverkar inte mig så värst mycket egentligen, mer än att han kan bli lite dryg. Jag är mycket för att diskutera saker i vardagen och har lätt att tala för min sak. Han har svårare att formulera sig och lista ut vad han tycker och tänker om saker så när han är full brukar han ibland vilja ta diskussionerna då istället men det brukar resultera i att han blir spydig och dryg. Det liksom slår över från att kunna argumentera bra till att bara vara dryg liksom. Men han blir inte våldsam eller något sånt. Min oro för det här rör mer honom och våra barn. Det påverkar inte mig personligen så mycket ÄN, men jag vill ju att han ska må bra och kunna leva ett normalt liv med mig och våra barn och så vill jag självklart ännu mer att våra barn ska kunna leva normala liv med sina föräldrar :)

Jag känner igen mig själv i din man, är nog dock i ett lite tidigare stadie. Kan ta vita månader på min sambos förfrågan och uppskattar känslan av att vara ren. Men så kommer jobbiga perioder när alla tankar snurrar så mycket att jag inte kan sova utan att vara lite berusad, som ikväll exempelvis och anledningen ikväll är att min sambo är iväg och väljer att ignorera mig, vilket genererar många jobbiga tankar som jag inte kan hantera.

Har en sambo som är precis likadan, MEN han dricker VARJE dag. Aldrig sprit eller vin, BARA STARKÖL.
Bara nu i helgen (fre-mån) drack han ett flak starköl själv och åt knappt någon mat. Vi har också barn.

Har försökt med prat och ultimatum men det hjälper inte alls. Han har tom gått i terapi för några år sen där psykologen sa "men ditt drickande är inget problem"???

Det jag gör nu är att jag ringer in när han kör onykter, för det gör han ibland. När jag vet att han är på väg, larmar jag och hoppas att de tar honom och att han får sig en väckarklocka. Hjälper inte det så packar jag ihop och drar.

Lycka till!

Medberoende innebär att man låter en annan persons beteende påverka och styra ens eget sätt att vara samtidigt som man på alla vis försöker kontrollera den andra personen.

                              
Om man är medberoende i relationer till andra människor, tar man mer hänsyn till och är mer beroende av deras känslor, tankar och beteende än sina egna tankar och känslor. Som medberoende låter man en annan människas beteende styra ens eget sätt att vara. Man går helt upp i den andres problem och man kan uppleva att man till slut inte ?existerar? annat än när man uppoffrar sig för någon annan.

                              
När man är medberoende är man så upptagen av den andres problem att man inte har tid att försöka lösa sina egna. Man bryr sig så mycket om den andre att man glömmer sig själv.

                              
Man har behov av att kontrollera det som händer den andre för att uppväga att man har förlorat kontrollen över sitt eget inre liv. Slutligen känner man att man måste ta ansvar för den andre personen efter som man uppfattar personen som ansvarslös.

http://valet.se/medberoende.htm

?

Medberoende är alla de tankar, känslor och handlingar en person, som lever nära en alkoholist eller drogpersoner brottas med.

 

?

Medberoende kan ses som en överlevnadsstrategi i en svår livssituation.

 

?

Vad innebär att vara "medberoende"
- beroende handlar i grunden om min egen självkänsla.
- beroende handlar om oförmågan att känna sig som en hel människa, att kunna
- fungera utan förvissning om att man aktivt vårdar eller aktivt
- blir vårdad av någon annan.
- en beroende person letar förtvivlat efter att bli älskad!

 

?

Som beroende
- försöker jag styra alkoholisten
- skyddar, försvar och ljuger jag.
- stärker min självkänsla på alkoholisten bekostnad:
- löser problem, tar över ansvar, lindrar smärta.
- åsidosätter mina egna behov och intressen och kontakter med andra.
- visar jag inte mina "äkta känslor". Mina tankar och känslor styrs av
- alkoholistens känslor, jag " känner på mig" hur alkoholisten känner sig.
- fungerar jag som MÖJLIGGÖRARE för alkoholisten.

 

 

En make/maka eller barn till en aktiv missbrukare är medberoende i missbruket.
Från början var detta ett samlings namn på de beteenden och symptom som
make/makar uppvisade som en följd att en längre tid ha levt nära en alkoholist.
Ett medberoende är att förneka, dölja, manipulera, vilseleda att någon är beroende ? alltså samma ?symptom? som kännetecknar den beroende dvs den person som man annars skyddar.

Idag har dock detta begrepp kommit att få en långt vidare definition än den ursprungliga. Inom Tolvstegsrörelsen har den kommit att ses som en "Sjukdom" som den anhörige drabbas av. Alkoholisten är "Sjuk" i alkoholism - den anhörige eller vännen är "Sjuk" i Medberoende. Bägge "Sjukdomarna" definieras som obotliga och dödliga, men förloppet kan hejdas genom regelbundet deltagande i tolvstegsgrupp. För den alkoholisten betyder detta AA för den anhörige Al-Anon, Alateen, ACOA eller CODA (anonyma medberoende).

http://www.ludvikalankarna.se/medberoende.htm

Hej, sitter i precis samma sits som dig. Hur har det gått för er?