Pappan vill börja studera, med fyra småbarn...

"Hur har du tänkt vi ska lösa det med barnen medan du pluggar och jobbar? "

Dvs jag tycker ni ska prata om saken innan du säger att såhär och såhär vill jag, punkt!

Vill han läsa så låt han läsa då jag förstår inte problemet om jag ska vara ärlig annat en att du anser du får sämre ställt och jobba mer, ja och? Han får väl jobb om 5 år och du kan jobba mindre då det är väl ett givande och tagande el vill du han ska gå och vantrivas och kanske bli sjukskriven för han mår dåligt på jobbet

Dödsdömt !
Separation ser jag framför mig, tyvär

kolla upp det här med ekonomin ordentligt, har en bekant som nyligen blivit färdig examinerad ingenjör, eftersom dom hade barn så fick han något extra för att täcka upp lite och dom kom fram till att dom inte förlorade så mycket ekonomiskt på det.

men gå igenom ekonomin noga och hur han har tänkt sig att det ska fungera, ta även upp hur han har tänkt sig med det praktiska med barnen och dagis.

Läkarlinjen är tuff. Jag har en vän som började plugga till läkare på "äldre dar" (30+) och det var ingen lek kan jag säga. Massor av plugg, i synnerhet första året.
Men de hade två små barn. Inte så små som era. De var runt 4 och 6 år vill jag minnas. Men då var pappan tvungen att göra ganska stora uppoffringar för att det skulle gå i lås, samtidigt som de fick skära ner rejält på utgifter etc. Men det var de ju överens om då.

Ni bör ta ett rejält snack om detta innan ni beslutar något. Om detta är något han gärna vill så vore det ju fint om han kunde få göra det, men det ska ju inte ske på bekostnad av resten av familjen. Kanske om några år är mer realistiskt, som du säger?

Tack för ers svar. Jag vill att han ska må bra såklart. Jag vill också få må bra och jag vill att mina barn ska få växa upp med föräldrar som finns vid deras sida. Jag är själv sjuksköterska och trivs mindre bra med mitt yrkesval pga den höga arbetsbelastningen mitt yrke innebär. Jag är helt slutkörd efter en dag på jobbet! Därför oroar jag mig för hur jag ska orka ta hand om allt själv. Dessutom är det ingen dröm min sambo går runt med att få bli läkare, han tycker han tjänar för dåligt nu och tror sig kunna tjäna mera som läkare. Han har två universitetsutbildningar bakom sig redan, lön 50.000kr. Med tiden kanske lönen kan bli högre inom läkaryrket men jag är osäker på om han skulle trivas bättre där... Men det kan ju bara han svara på. Vill man så går allt. Men nog viktigt som ni redan nämnt att diskutera igenom ekonomi och det praktiska innan. Som syrra har jag inte så flexibla arbtider heller. Man kommer när man ska och går när man ska, eller stannar på övertid.

Om det bara är pengarna han är ute efter, så låter det som en direkt dålig ide tycker jag. Är det två helt olika utbildningar han har, eller stöder de varandra? Varför inte komplettera de utbildningar han redan har i stället, så att han kan få ett intressantare jobb med högre lön?

Efter utbildningen på 5,5 år brukar man behöva vikariera ett tag innan man får AT, kanske något år. Lönen är då samma som för AT-läkare, eller lägre, dvs omkring 26-28000 kr. Under AT (oftast 21 månader) är lönen i stort sett oförändrad. Som legitimerad får man mer, men brukar behöva vikariera något år i alla fall innan man får en ST-utbildning. Då kanske man har en lön kring 35-40 000 beroende på var man jobbar. Efter ytterligare ca 5 års utbildning blir man specialist och kan då komma upp i löner som närmar sig den lön han har idag.
Det innebär att han behöver ca 13-15 år för att komma upp i samma lön han har nu, och till det har han antagligen skaffat sig massa studielån (fast får han ens lån om han redan har två utbildningar)?

Är det bara ekonomin som spelar in tjänar han betydligt bättre av att inte byta till läkare.
Är det intresset som spelar in tycker jag att du bör fundera över att "låta" honom göra detta, och för några år leva med sämre ekonomi. Det låter som om du tjänar omkring 25 000. Hur mycket behöver ni egentligen för att gå runt? Hur mycket skulle han behöva jobba extra? Vi har levt på en lön i många år, ca 23000 efter skatt, och det fungerar för oss (men vi har ingen häst...).

Hur mycket man behöver plugga på läkarlinjen är väldigt individuellt. Har han läst liknande utbildningar innan, tex cellbiologi, molekylärbiologi, genetik, kemi... så kanske första åren inte är så tuffa. Vissa pluggar dagligen, andra pluggar några dagar innan tentorna.

Han bör ju vänta tills barnet är fött iaf så att ni kan se hur det känns då. Klarar ni er på den inkomst du skulle få som mammaledig? Annars bör han vänta tills barnet kan gå på förskolan. Sedan är det nog rätt lugnt. Du kan ju arbeta heltid, han kan lämna och hämta på förskolan eftersom man ofta bara har typ en tvåtimmarslektion om dagen om det inte är labbveckor. Sedan kan han inte plugga varje dag 8 timmar eller så om han har tänkt det och det behövs inte heller. Han kan ha tex en timme/dag för att renskriva föreläsningsanteckningar och sedan får han ha tex 3-4 dagar före tentor som han kan plugga heltid på. Är han en sån som inte lär sig så fort utan behöver mycket tid så funkar det nog inte, men då skulle han nog ha svårt att komma in på programmet ens.

Vi gjorde så i vår familj men har bara ett barn (som dock kräver mer vård än andra barn pga syndrom), jag fick läsa in psykologprogrammet. Dock arbetade jag lite extra då vissa kvällar. Är strax klar med det 5åriga programmet och ska göra PTP-tjänst (som läkares AT).