Anonym (undrande)

Äldre 12 Oct 19:19

205 svar

Borde man avliva sjuka barn?

Finns tråd efter tråd där blivande föräldrar oroat sig över att deras ofödda barn är sjukt, de nojjar över KUB tester och fostervattensprov och givetvis aborterar de om det skulle visa sig att det var något "fel" på barnet.

Men sanningen är att alla "fel" inte kan visas genom dessa tester. Det finns barn som föds "icke perfekta" trots KUB och fostervattensprov. De kan tex ha autism, blindhet, dövhet eller någon annan neuropsykiatrisk svårighet.

Nu till min fråga. Borde dessa "felande" barn avlivas så fort som möjligt? Vi eliminerar trots allt de barn med "defekter" som kan visas vid tester tidigt i graviditeten, varför inte utöka detta till att innefatta barn som är födda? Vad är egentligen skillnaden? Jag har läst tråd efter tråd där föräldrar till barn med Downs som aborterat och hävdat att de gjort det "i barnets bästa intresse" så varför dödar vi då inte födda barn som har svårigheter? Är inte det "i barnets bästa intresse"?

Bara undrar...

Anonym (abortmotstånd)

Äldre 13 Oct 21:55

#141

Jennie med ie skrev 2014-10-13 21:41:20 följande:

Varför skulle random abortmotståndare här kunna svara på varför de tänker och resonerar på ett visst sätt i USA och varför det fungerar som det gör där?

(Själv är jag emot dödsstraff f.ö)

Jo för att det gäller i högsta grad här också, men i USA är det ännu mer extremt.

Vem ger vård och tar hand om de familjer som tvingas av staten att genomgå oönskade graviditeter? Vem hjälper till efteråt, vem betalar kalaset och mest viktigt; ser till så att inte alla dessa oönskade barn far illa?

Tvingar man på kvinnor mödraskapet är sannolikheten stor att någon kommer att få betala priset för det senare.
Dessa människor som föds in i en redan trasig situation kommer lättare att fara illa i sitt liv eller kanske skada andra (dvs era egna barn). Snacka om riskgrupp i samhället!

Barn behöver mest av allt kärlek, inte bara att få existera. Jag förstår inte vart abortmotståndare har sitt förnuft och logik.

Jennie med ie

Äldre 13 Oct 22:00

#142

Anonym (abortmotstånd) skrev 2014-10-13 21:55:21 följande:

Jo för att det gäller i högsta grad här också, men i USA är det ännu mer extremt.

Vem ger vård och tar hand om de familjer som tvingas av staten att genomgå oönskade graviditeter? Vem hjälper till efteråt, vem betalar kalaset och mest viktigt; ser till så att inte alla dessa oönskade barn far illa?

Tvingar man på kvinnor mödraskapet är sannolikheten stor att någon kommer att få betala priset för det senare.
Dessa människor som föds in i en redan trasig situation kommer lättare att fara illa i sitt liv eller kanske skada andra (dvs era egna barn). Snacka om riskgrupp i samhället!

Barn behöver mest av allt kärlek, inte bara att få existera. Jag förstår inte vart abortmotståndare har sitt förnuft och logik.

Nej utgår man från att abortmotståndare = tror att barn inte behöver kärlek och tycker det är rätt att sjuka barns möjligheter till vård beror på föräldrarnas ekonomi och okejar att samhället struntar i barn som far illa o s v, då förstår jag att man inte förstår det. Men då är man heller inte öppen för deras syn på saken utan har liksom redan låst sig.

Anonym (abortmotstånd)

Äldre 13 Oct 22:08

#143

Jennie med ie skrev 2014-10-13 22:00:14 följande:

Nej utgår man från att abortmotståndare = tror att barn inte behöver kärlek och tycker det är rätt att sjuka barns möjligheter till vård beror på föräldrarnas ekonomi och okejar att samhället struntar i barn som far illa o s v, då förstår jag att man inte förstår det. Men då är man heller inte öppen för deras syn på saken utan har liksom redan låst sig.

Och ändå är det så det ser ut idag, barn i stora delar av världen far illa. Utnyttjas, våldtas, lever i fattigdom och misär osv. Och ändå vill man begränsa aborträtten så att fler barn föds till denna verklighet?

För det kan väl inte bara vara för Sveriges barn man är emot abort, utan det gäller väl generellt? För alla världens barn. Eller?

Anonym (t)

Äldre 13 Oct 22:29

#144

Anonym (modernatur) skrev 2014-10-13 21:39:16 följande:

Det finns inga prematurer som är födda i v.23 eller knappast ens före v.30 som är speciellt gamla mer än i enstaka undantagsfall. Att jämföra med sig själv född i v.34 är så dumt så man vet inte vad. Vi vet inte speciellt mycket om vad det innebär att vara född så tidigt att alla organ är outvecklade till den grad att de inte kan fungera utan konstgjord hjälp. Vi vet inte vad det innebär att missa hela sista trimestern då hjärnan genomgår sin största utveckling. Visste du att kopplingarna i hjärnan (som gör att den får sina "skrynklor" och de olika delarna börjar kommunicera med varandra) börjar bildas efter v.28? Innan dess är hjärnan i princip helt slät. Vi har ingen aning om vilka hjärnfunktioner som går förlorade om man föds tidigare, eller vilka sjukdomar och skador man kan utveckla senare i livet, men att tro att det inte spelar någon roll att man föds i v.23 mot om man föds fullgången är ganska naivt. Varför varar graviditeter nästan dubbelt så länge om det inte spelar någon roll?

Att även prematurer känner smärta och ångest (över sin smärta, ångest över döden är nog osannolikt) är bara ytterligare en anledning för mig att inte förlänga lidandet. Inte nog med att behandlingen är ytterst plågsam och pågår i lång tid, dessutom är grundtillståndet - att inte ha några organ som fungerar, inte kunna andas etc - rätt plågsamt. Att mamman får stå vid sidan om och klappa lite mellan slangarna och nålarna förefaller som en banal lindring för barnet och jag och min man skulle också bara lida av det. Men var och en borde få fatta sitt beslut, det är för svåra frågor för att ha någon annan lösning. För mig handlar det om icke-egoism att inte tvinga någon annan till svåra plågor för att jag inte kan acceptera att döden är en del av livet. För någon annan är det tvärtom.

Så sant!

Min son, född i v.23, deltar i en studie som följer upp dessa barn eftersom ingen vet hur deras framtid ser ut. Han behövs för han är en av få som än så länge är frisk. Ärrbildning på lungor, hjärtopererad men inget som i dagsläget påverkar honom fysiskt, inte ens glasögon. Men han är ett undantag! Han har dock en autismspektrumstörning, men är högfunktionell och går i vanlig skola.

Jennie med ie

Äldre 13 Oct 22:49

#145

Anonym (abortmotstånd) skrev 2014-10-13 22:08:47 följande:

Och ändå är det så det ser ut idag, barn i stora delar av världen far illa. Utnyttjas, våldtas, lever i fattigdom och misär osv. Och ändå vill man begränsa aborträtten så att fler barn föds till denna verklighet?

För det kan väl inte bara vara för Sveriges barn man är emot abort, utan det gäller väl generellt? För alla världens barn. Eller?

Eftersom det är lika mycket ett liv vare sig det är i Sverige eller Sudan eller Brasilien eller var helst det är, det är ju ingen skillnad på den grundläggande fosterutvecklingen så att säga, så gäller min åsikt om abort oavsett land ja. I övrigt finns inga direkta frågor som jag kan svara på utifrån MIN åsikt och MIN ståndpunkt, jag kan inte svara för andras.

Anonym (abortmotstånd)

Äldre 13 Oct 23:10

#146

Jennie med ie skrev 2014-10-13 22:49:21 följande:

Eftersom det är lika mycket ett liv vare sig det är i Sverige eller Sudan eller Brasilien eller var helst det är, det är ju ingen skillnad på den grundläggande fosterutvecklingen så att säga, så gäller min åsikt om abort oavsett land ja. I övrigt finns inga direkta frågor som jag kan svara på utifrån MIN åsikt och MIN ståndpunkt, jag kan inte svara för andras.

Jag tycker bara det är så märkligt att man föredrar ett livslångt lidande, bara för att få existera. När ändå, som någon skrev, döden är en del av livet. Varför är man så rädd för den..? Och är man troende så förefaller ju detta ännu mindre logiskt.

Jag har själv en son. Jag har även gjort en abort.
Hela min sons existens är en påminnelse om att jag alltid kommer vara för fri abort. Inget barn ska behöva födas oönskad och utan kärlek, hans små kramar ska alltid vara besvarade. Får ont i magen av att bara tänka på de barn som inte har det så.. Fattar inte hur man bara kan förbise detta i sitt aborthat.

Jennie med ie

Äldre 13 Oct 23:31

#147

Anonym (abortmotstånd) skrev 2014-10-13 23:10:39 följande:

Jag tycker bara det är så märkligt att man föredrar ett livslångt lidande, bara för att få existera. När ändå, som någon skrev, döden är en del av livet. Varför är man så rädd för den..? Och är man troende så förefaller ju detta ännu mindre logiskt.

Jag har själv en son. Jag har även gjort en abort.
Hela min sons existens är en påminnelse om att jag alltid kommer vara för fri abort. Inget barn ska behöva födas oönskad och utan kärlek, hans små kramar ska alltid vara besvarade. Får ont i magen av att bara tänka på de barn som inte har det så.. Fattar inte hur man bara kan förbise detta i sitt aborthat.

Ska vi prata om vad vi föredrar så föredrar jag existerande/liv utan lidande.... givetvis. Rädd för döden är jag inte heller. Så jag vet inte vad jag mer ska säga om det.

Anonym (M)

Äldre 13 Oct 23:56

#148

Ett barn är ett barn och ett foster är ett foster. Under inga omständigheter dödar man ett barn. Ett foster är inget barn än - därför kan man under fosterstadiet välja att avbryta en graviditet om det är svårt sjukt. Det är inte samma sak som att man inte skulle älska sitt barn oavsett när det väl är fött.

När jag var liten fick jag välja en hundvalp. Jag valde en som visade sig ha en sjukdom och vi fick avliva hunden. Om jag hade vetat det innan, då hade jag förmodligen valt en annan hund för att bespara mig lidandet - även om INGET PÅ JORDEN hade fått mig att byta bort min hund när jag väl hade den. Lite så.

Anonym (modernatur)

Äldre 14 Oct 00:56

#149

Anonym (t) skrev 2014-10-13 22:29:28 följande:

Så sant!

Min son, född i v.23, deltar i en studie som följer upp dessa barn eftersom ingen vet hur deras framtid ser ut. Han behövs för han är en av få som än så länge är frisk. Ärrbildning på lungor, hjärtopererad men inget som i dagsläget påverkar honom fysiskt, inte ens glasögon. Men han är ett undantag! Han har dock en autismspektrumstörning, men är högfunktionell och går i vanlig skola.

Fint att er son ändå klarar sig så pass bra! Det finns mycket vi inte vet något om vad gäller prematurer. Bortsett från det fysiska så vet vi nästan ingenting om det psykiska. Mina funderingar gäller mest den ganska omfattande forskning som säger att vi formas för livet under våra första tre år och speciellt hur vi behandlas under det första levnadsåret är av avgörande betydelse för vårt psykiska välmående som vuxna. Här pekar forskningen på behovet av närhet, omvårdnad, anknytning till samma omsorgsperson, stimuli etc. Om detta är så totalt avgörande för fullgångna friska barn, hur påverkas då prematurer som faktiskt inte kan få denna livsviktiga omvårdnad på ens när samma sätt pga att det medicinska kommer emellan? Kanske spelar det mindre roll eftersom den premature inte har samma medvetandegrad, kanske spelar det mer roll eftersom den premature är sjuk och i smärta? Vi vet inte.

Bebelle

Äldre 14 Oct 07:04

#150

Jag är för fri abort men många av er som också är det resonerar helt hysteriskt och blir känslomässiga och saknar helt förmåga till att nån form av pragmatiskt tänkande. Ni blir helt galna om man pratar om att sänka abortgränsen. Då yrar ni om att kvinnan måste ha rätt till sin egen kropp och att en sänkning av abortgränsen är ett hot mot kvinnors rättigheter. Men om man sen pratar om att abortera ett barn i vecka 30 eller som i ts avliva nyfödda med de handikapp som ni tyckt varit humant att ta livet av i vecka 18 då blir ni lika hysteriska och gapar och skriker och kommer med personangrepp. Mkt svårt att ta er på allvar. Och svårt att förstå hur ni egentligen menar. Har kvinnan alltid rätt till sin egen kropp? Varför slutar den rätten vid exakt en viss graviditetsvecka? För det är ju inte så att man efter den veckan har rätt att plocka ut barnet och adoptera bort det. Kvinnan måste ändå genomgå en full graviditet och förlossning.

Borde man avliva sjuka barn?

INNEHÅLL