Ledsen över alla bråk med 7-åring

Om en sjuåring säger att han ska ta livet av sig så är det ju rätt allvarligt.. Tror inte du kan läsa böcker för att "ändra" problemet. Han mår ju riktigt dåligt. Ta kontakt med professionella människor.. Han verkar ha extremt mkt ilska i sig = mår riktigt dåligt.

Han mår dåligt. Sök hjälp.

Jag känner igen mycket hos min egen pojke, och jag håller med att man blir verkligen dränerad på energi. Som tur är finns de goa stunderna som kan väga upp en del.
Jag säger tvärtemot ovanstående att ett barn i den åldern säger att det vill ta livet av sig inte måste innebära att det mår så dåligt att man måste söka hjälp. Det beror på hur och när det sägs och vad som ligger bakom. Min 7-åring säger också att han vill ta livet av sig ibland, men jag upplever inte alls att han egentligen vill det. Däremot säger han det när han är riktigt arg på mig, för han vet att det gör mig väldigt ledsen.
Jag har inga bra tips, men försök härda ut och tänk på att det kommer bli bättre.

Det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma om din son mår dåligt eller inte utifrån det här, men många barn har en fas i 7-årsåldern när de tänker på döden och kan uttrycka en önskan att dö. Det var hemskt att höra vår kille gråta och säga att han förtjänade att bo i en grav... Men det gav sig... Kanske finns det någon på skolan han kan prata med, om inte kurator så kanske någon annan han har förtroende för som kan luska lite i hur han mår?
Men att han mår bra i skolan och med kompisar och är glad i perioder hemma låter ju positivt, Försök hålla ut, förmodligen är det jobbigt för honom också att ha dessa bergochdalbanor i humör och att vara dum mot mamma och lillasyster. 

Svära & vilja ta livet av sig kallar inte jag en fas... Svära lixom, var har han fått de ifrån..

Här är en länk som du kan läsa om hur man är/utvecklas i detta stadie men han verkar må dåligt enligt mig.

www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/barnets-utveckling-10-12-ar/Barnets-utveckling-6-7-ar/

Fast nästan alla barn i den åldern svär ibland. Det är väl inte så konstigt att de tar efter varandra? Eller har aldrig dina barn svurit?
Dessutom svär väl ofta vi föräldrar också ibland och det är inte heller speciellt märkligt.

Härma är ju klart dom gör. Men att ett barn svär när det är förbannat när det är 7 år & vill ta livet av sig osv tycker jag låter väldigt allvarligt.

Säger inte att barn inte svär eller kan bete sig illa men just att det är en sån intensiv situation..

Har en 6.5-åring som är som din son. Världens goaste och gladaste och världens argaste.

Han har dock alltid varit lite så. Inte som riktigt liten då var han bara hopplös att vakta för allt han hittade på men sen började han kasta allt han kom över när han inte fick som han ville. Jag har vaktat den här ungen mer än jag vaktat de tre andra syskonen tillsammans.

Från ungefär 4.5 började han lyssna när man skrek stopp åt honom så man inte behövde hinna fram och avväpna honom fysiskt eller hindra honom från att slå men man behövde ju fortfarande vara med hela tiden på vad han höll på med.

Nu som 6.5-åring är det rätt sällan han blir så arg att han kastar/slåss men ist skriker han allt dumt han kan komma på, svär, ska flytta hemmifrån, önskar att vi var döda och han har säkert önskat sig själv död ibland också. Jag minns inte ens allt dumt han vräkt ur sig i ilskan. "Din djävul" är det han först tar till men sen spårar det.

På dagis har han alltid funkat bra, nu i skolan är han tydligen världens gladaste och enklaste. De två äldre har också haft jobbiga perioder kring 6-7 år men de har inte tett sig som hans. Den äldsta blev otroligt labil och tonårsaktig och klampade med tårarna sprutande och låste in sig på sitt rum flera ggr i veckan, dessutom hade hon jättesvårt med kompisrelationer under ett år. Nummer två var tjurigast i stan och envisast och skulle trotsa och testa mot allt.

Jag håller inte med de som tror han måste må dåligt för att säga såna saker. Är det i ren ilska frustration är det mest troligt för att han säger sånt han märker att ni reagerar på. Och ja, man blir helt galet matt av att behöva ha samma fight 18 ggr per dag. Nu är ju det här min trea så jag vet ju att det brukar lugna ner sig igen. 8-åringen är fantastiskt lugn nu igen och har varit ett tag och 10-åringen har haft några lugna år hon också även om hon nu börjar komma in i nästa förtonårsfas.

Om han även lugn pratar om att han vill dö då hade jag dragit öronen åt mig men funkar han bra i andra sammanhang och bara slänger ur sig det arg då hade jag inte varit orolig. Sen är det ju en annan sak att man får försöka nöta in att det inte är ok att säga vad som helst men det brukar ta tid.

Jag tror inte alls att din son behöver må dåligt. Min 7-åring har mycket funderingar kring de stora frågorna som livet, döden, sjukdomar, rättvisa ect.. Det är mycket dramatik även om vår dotter inte uttrycker ilska så mycket. Hos henne är det mer tårar och hon blir lätt förorättad. 

Jag tycker allt blir lugnare av att samtala ofta och jobba "förebyggande". Jag vet vad som kan trigga konflikterna t.ex. att vi vill begränsa TV/datortiden. Då blir hon ofta sur och tvär. Så då ser jag till att göra någon lugn aktivitet tillsammans där vi pratar om t.ex skolan, planerar inför helgen eller vad som helst INNAN hon får sätta sig vid skärmen... Att man bygger upp en fin stämning inför kvällen direkt då man kommer hem från skolan. Fattar du vad jag menar..?

Ett barn som mår dåligt fungerar inte i skolan, så jag tror som sagt inte att det är något specifikt knas med din son. Jag tror det är en rätt vanlig fas :)

min son är i samma ålder...han kan gå från utrbrott och på en minut till glad o prata om något annat.

Han har inget tålamod längre med sin lillebror och blir rosenrasande o får utbrott.
När jag el hans pappa säger ifrån kommer det utbrott som att han ska flytta...och ibland att han vill dö.

Jag upplever också det som att han mer blir dramatisk och vill låta drastisk för han vet att det tar på mig. att jag ska bli ledsen.
Barn är smarta de vet hur de ska spela ut en...men man känner sitt eget barn bäst o deras signaler....hur uppfattar du han när han säger dessa saker som att han vill ta livet av sig.

Han också blivit väldigt lättstött, att minsta lilla man säger el gör så tar han åt sig så...Han uppfattar varje liten sak som gigantisk stor..

Det blir många duster och tårar...men det finns goa stunder med mys också...men en kaxig sjuåring har det blitt.