Varför så jävla bitter?

Ja bu huu va hon är dum och du är bäst på allt. Vi fattar.

Vem pratar du med o_O

Kan inte folk bara skaffa barn med EN person? Typ vänta med att gifta sig och yngla av sig tills relationen är trygg? Jag förstår inte hur folk orkar med att skaffa en massa ungar med partners dom knappt känner och sedan springa runt och skrika och gorma av svartsjuka och intriger. *suck* Det är ju barnen som lider! Dom har inte valt detta!

Du är säkert precis lika "hemsk" som biomamman. Du är inte en opartisk person och du är säkert en stor del i problemet du också.

Men att skriva ett omotiverat, anonymt, hatbrev på familjeliv löser säkert allt.

Skit i de där kommentarena ts! Inget att bry sig med. Du vet hur det är, man ska inte klaga, vara frustrerad och missnöjd. För är du det är det garanterat ditt eget fel! ;) Vissa människor kan bara inte acceptera klagomål från en styvmamma. Att en styvmamma är missnöjd med någonting som rör partnerns ex eller barn är ett säkert tecken på att hon är elak och själv bär skulden för allt...

Jag vet inget mer om din situation än va som står här, men du jag hoppas det gjorde lite gott att få skrivit ner det, få det ur dig. Att leva i "styvfamiljer" är ofta väldig svårt även utan att en av partarna bråkar. Så jag kan tänka mig att ni har det tufft.

Men fortsätt sätta barnens bästa först och minimera kontakten med biomamman så mycket ni bara kan. Hon bestämmer inte över er och hur ni gör med barnen hemma hos er. Hon har heller inget rätt att störa er med bråk och tjafs när ni har barnen. Kan ni få hjälp med samarbete någonstans? Vad är det mamman bråkar om? Är det pappan eller dig hon har problem med?

Det är ju betydligt bättre att skriva av sig här än att låta det gå ut över människor i sin närhet.... Hur många trådar tror du "löser allt". Man kanske behöver skriva av sig, få stöttning, få råd hur man skall gå vidare... Jag förstår inte varför man envisas med att svara som alla som hittills skrivit i denna tråden gjprt - är det för att man gillar att "höra sin egen röst"? För att man har behov av att trycka ner andra? För att man inte har ngt bättre att säga? Har man inget att komma med kanske man skall trycka förbi tråden och ägna sig åt ngt som intresserar en och där man kan bidra med ngt....

och nej, det är inte "säkert" att TS är lika hemsk som biomamman. Man ÄR inget helgon bara för att man är biomamma och man ÄR ingen skit bara för att man är bonusmamma. Dåliga människor finns och självklart kan det vara en persons fel att det är konflikter...

Gällande ditt översta stycke blir man ju bara trött... har du ngn verklighetsuppfattning alls? Människor skiljer sig efter 20 år också. Man kan råka bli gravid även om man går på P-piller och ibland ändrar människor beteende under åren.. Det finns ett otal anledningar till att man står där med ett gemensamt barn utan att ha ngn gemenskap - är det inte bättre att fokusera på lösningen av problemet - framtiden - än att älta "hur det böööör vara"?

Men vad har detta med ts att göra? Det är väl inte hennes fel att pappan exet skildes? Det måste de ta konsekvenserna av och hantera på ett sätt som inte drabbar barnen mer än nödvändigt. Man måste offra sig och inse att man inte längre har den samma kontrollen över vad som händer som man hade när man levde ihop som en familj. Biomamman måste lämna sitt ex i fred. Ts och mannen verkar bara villa leva i lugn och ro med barnen.

Anonymt hatbrev? Jag tycker det är bra att ts skrivit ner sin frustration. Är det inte det forumen är till för?? Att få ventilera, fråga, uttrycka sig, resonera kring saker, kräkas eller vad man nu är i behov av?

TS - andas :)

Antar du behöver ånga av lite, förstår känslan. Men genom att skriva som du gör så får du nog tyvärr inga seriösa svar.. bara bittra (?) . vilket ju är lite lustigt med tanke på rubriken
Försök vara en bra förebild för dina bonusar, stötta din man och sjunk inte till mammans nivå.. Enda sättet att ta sig igenom och inte själv bli bitter tror jag.... Låt inte mamman ta över ER. Om det krävs så gå och prata med ngn. För att lära er att hantera mammans beteende på ett sätt som inte tar musten ur er. Inte förstör ert förhållande. Ni behöver släppa ilskan och låta mamman ta ansvar för sitt eget beteende - ni skall inte vara hennes "sopsäck" att ösa skit i.

Givande.... Varför inte bidra med ngt konstruktivt istället?

Tack för era svar. Huvudsyftet var inte att få en massa svar, jag behövde bara få skriva någonstans. Ibland behöver jag det och exempelvis Facebook är inte rätt ställe att "blotta sig" på. De flesta av mina vänner vet inte ens om problemet.

Självklart är jag ingen ängel, vem är det? Jag/vi har dock vett att uppföra mig/oss som vuxna människor bör och se till barnens bästa, något jag hoppas barnen kommer se och förstå när de blir äldre.

Jag skulle kunna ge er alla detaljer här, men eftersom jag inte vet om mamman finns på detta forum, så låter jag bli. Jag vill inte hänga ut någon, men OM jag skrev ut vad som eg händer/hänt så lovar jag er, antingen skulle ni häpna, alternativt skulle ni tro att jag bara kastar skit.

Till er som har vettiga råd att komma med, hur gör man? Har satt ner foten så många gånger, så många vändor hos familjerätten och tingsrätten, men allt fortsätter ändå. Tar det någonsin slut, eller ska vi ha det såhär vid födelsedagar/giftermål/dop oxå för all framtid?