Inlägg från: Påven Johanna |Visa alla inlägg
  • Påven Johanna

    ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

    Anonym (helt sluut) skrev 2015-02-07 09:43:18 följande:

    Gjorde tio mån kollen igår. Gick som en dans! Enl bvcsköterskan brukar inte barn med autism/utv störningar fixa testet när de gömmer en leksak under en filt. Stämmer verkligen det? Tycker de flesta som har barn med autism skriver att barnen fixat alla koller på bvc?


    Så att din dotter klarade av 10-månaderskontrollen gjorde ingen skillnad för din oro det heller då?
  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-02-18 15:00:07 följande:

    Tyvärr en ny fundering. Det här med att ta ögonkontakt när hon vill bli upplyft. Är det ett 'måste' som alla friska barn gör? Hon visar tydligt med armarna och kroppen att hon vill bli upplyft eller komma till min famn om någon annan bär. Men YTTERST sällan ger hon ögonkontakt då. Oftast tittar hon rakt fram bara, vilket då blir på mina ben eller mot min bröstkorg beroende på vilken höjd hon befinner sig på.


    Det vet du ju att det inte är, du har själv skrivit om det i den här tråden.

    "Däremot iaaktog jag en gosse på öppna fsk idag hur han bar sig åt när han ville komma upp. Och inte tog han så mkt ögonkontakt då, han stod mest och drog i mammas byxben och tittade in i benet hennes. Som min dotter gör."
  • Påven Johanna

    Men hur är ögonkontakten i helt vanliga situationer? När man blir hissad upp i luften finns det liksom inga regler för hur man bör uppföra sig, det som händer då sker ju inte med någon avsikt. Samma sak med något man väldigt gärna vill ha men inte själv kan ta, det utlöser frustration och i frustration är det väl sällan som någon över huvud taget tar ögonkontakt. Inte vuxna heller.

  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-03-06 22:48:16 följande:

    Metervara: nu låter jag väl extra negativ, men 'äda' räknas väl inte som ett ord?? Det är ju mer bara nå ljud hon satt ihop själv... Och mamma har hon bara sagt en gång. Aldrig igen


    Det är i alla högsta grad ett ord. Det är ju så där språk hos barn börjar, barn sätter samma ljud som de tycker låter som de ord vi använder. "Vad är det?", "Var är den?", "Där är den!" = "Äda?" och "Äda!"
  • Påven Johanna
    Påven Johanna skrev 2015-03-07 07:07:21 följande:
    Det är i alla högsta grad ett ord. Det är ju så där språk hos barn börjar, barn sätter samma ljud som de tycker låter som de ord vi använder. "Vad är det?", "Var är den?", "Där är den!" = "Äda?" och "Äda!"
    Fel av mig, ser jag. Det jag menade och vad det skulle stå var att barn säger de ljud som våra ord låter som för dem. 

    Precis det din dotter gör, ts. 
  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-03-13 15:00:42 följande:
    Ja inte är det lätt att gissa alltid :) nu går fingrer i ett! Ibland pekar hon på tex pipmuggen när hon vill dricka, hon pekar gärna på personer som ex kommer in ett rum. Och ofta pekar hon rätt ut på (i mina ögon) ingenting. Men det utvecklas väl.

    Hon stämmer i princip aldrig av med mig när hon pekar, vilket dom väl bör göra. Men det kanske kommer senare?
    Så för dig har inget förändrats? För dig är hon fortfarande ett autistiskt barn?
  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-03-13 15:11:32 följande:
    Inte helt 110% säkert som jag tyckt innan. Jag ser fortfarande tecken, eller avsaknad av vissa beteenden kanske man ska säga,men jag börjar se små små saker som kan vara positiva också. Vad tycker du?
    Jag tycker att din flicka är väldigt duktig och helt enligt tidtabellen, lite tidig om något. Och detta trots att hon verkligen kämpar i uppförsbacke eftersom hon har en mamma som granskar, dömer och blir ledsen av hur hon är, vad hon gör och inte. Du sitter ju och tittar på henne och känner dig gråtfärdig över att hon enligt dig inte är normal, det i sig är förstås jobbigt för ditt barn och jag känner mig helt förskräckt (om än tyvärr inte förvånad) över att vuxenpsykiatrin så sällan lyckas ha ett barnperspektiv med i sina insatser för föräldrar som mår dåligt.

    Jag tycker att du fått för lite och för dålig hjälp och det blir ju då till viss del på din dotters bekostnad. 

    Den här orosstudien, ger den dig något?
  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-03-26 21:42:25 följande:
    Vad fick er att reagera?
    Ingår det i orosstudien att du ska undersöka detta vidare? Allt du gör nu är att elda på ångesten.
  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-03-27 09:17:31 följande:

    Jag jobbar massor med min oro och har mycket hjälp på den biten. Men man får ju ändå inte sopa bort allt och skylla på oron. Är ju lika viktigt att hålla ett öga på dottern så hon ska ha möjlighet till hjälp och stöd


    Men tror du verkligen att det är nödvändigt att du hela tiden iakttar henne ur ett bedömningsperspektiv och låter dina tankar mala och mala om huruvida hon har autism eller inte för att hon i ett långt senare skede ska kunna få hjälp och stöd? 

    Din dotter är välfungerande men du ser henne och hennes prestationer i ett helt annat ljus där - oavsett hur bra hon presterar - du tycker att "hon är lite med i alla fall". 
  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-04-30 22:24:55 följande:

    Först och främst och mest är det ju ovissheten och den gnagande jobbiga känslan att något är fel.

    Sen funderar jag såklart mkt på framtiden. Förskola skola jobb boende osv.

    Men värst är ovissheten.

    Verkar hon autistisk eller inte? Eller kan de vara nå annat? För nått är fel. Det är tankarna som hela tiden snurrar


    Sedan hon var nyfödd. Enligt dig har problemet/en varit detsamma ända sedan hon var någon vecka gammal. Verkar det sannolikt, tycker du?
Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka