Brumma skrev 2014-11-02 19:13:52 följande:
Jag kan nästan garantera att han inte kommer vilja sova hos de som tonåring ;)
Min bonus var natträdd/mörkrädd/hade svårt att sova om osv, ända tills hon var runt åtta. Det gick inte att dela säng med henne för hon är som en virvelvind, men samtidigt måste hon naturligtvis känna sig trygg.
Jag vet inte hur ofta ni har sonen men vi har bonus vh, vilket naturligtvis gör att hon inte känner sig lika "hemma" här.
Vi gjorde så att vi la en madrass med täcke i kudde på golvet bredvid vår säng. Om hon blev natträdd så kunde hon bara gå in i krypa ner där, utan att behöva "be om lov". Det tog faktiskt inte särskilt lång tid innan behovet att komma in försvann eftersom hon visste att hon fick om hon ville.
Ett annat förslag är ju att pappan sover inne hos pojken de nätter ni har honom. Och så försöker ni igen om några månader i ser om han är redo.
Att tvinga ett barn att sova själv när det gråter finner jag lika kallt i okänsligt vare sig barnet är två månader, ett år, fyra år eller åtta.... Man får se till att barnet är tryggt och arbeta efter barnets förutsättningar - sedan jobba därifrån.
PS - hade jag varit ensam med ett barn hade jag gärna samsovit långt över fyra år.... Varför inte liksom?
Han har både sovit i vårat rum på golvet och min sambo har sovit inne hos honom. Och nu har vi hållit på så lett år och nu vill vi liksom inte hålla på längre. Barn i 4 årsåldern har offentligen inget behov av att sova med sina föräldrar utan man som förälder skapar det beroende precis som hans mamma har gjort. Det kommer aldrig att sluta så länge hans mamma gör så. Det är väll olika från person till person. Men vi vill ha vårt privatliv också. Vi har gjort allt i över 1 år nu så vi känner att inget spelar roll, men vi måste försöka hitta något tips. Så han liksom lär sig och förstår att det är ok att sova själv.