sovrutiner

Jag kan nästan garantera att han inte kommer vilja sova hos de som tonåring ;)

Min bonus var natträdd/mörkrädd/hade svårt att sova om osv, ända tills hon var runt åtta. Det gick inte att dela säng med henne för hon är som en virvelvind, men samtidigt måste hon naturligtvis känna sig trygg.

Jag vet inte hur ofta ni har sonen men vi har bonus vh, vilket naturligtvis gör att hon inte känner sig lika "hemma" här.

Vi gjorde så att vi la en madrass med täcke i kudde på golvet bredvid vår säng. Om hon blev natträdd så kunde hon bara gå in i krypa ner där, utan att behöva "be om lov". Det tog faktiskt inte särskilt lång tid innan behovet att komma in försvann eftersom hon visste att hon fick om hon ville.

Ett annat förslag är ju att pappan sover inne hos pojken de nätter ni har honom. Och så försöker ni igen om några månader i ser om han är redo.

Att tvinga ett barn att sova själv när det gråter finner jag lika kallt i okänsligt vare sig barnet är två månader, ett år, fyra år eller åtta.... Man får se till att barnet är tryggt och arbeta efter barnets förutsättningar - sedan jobba därifrån.

PS - hade jag varit ensam med ett barn hade jag gärna samsovit långt över fyra år.... Varför inte liksom?

Och mitt tips är då att han lägger sig i sitt rum men att det skall vara en självklarhet att han kan komma in och lägga sig på madrass på ert golv. Han är fyra - naturligtvis kan han ha ett behov av att sova med ngn i närheten. En del barn har det behovet, en del inte. Att påstå att det alltid är föräldrarna som skapar behovet känns lite, tja inte så insiktsfullt i barns behov skulle man kanske kunna säga.... Självklart kommer det sluta, eller tror du på fullt allvar att han som femtonåring kommer vilja dela säng med er?

Bor han vv eller vh?

Min bror uttryckte det så bra när han var liten, tror han var runt fem år eller ngt. Han var väldigt mörkrädd o undrade varför det var så att barn som är små o rädda måste sova ensamma mesans vuxna som är stora och inte rädda får sova med ngn.

Det undrar jag med...

Min son, som förövrigt också är fyra, sover i egen säng. Men han vet att han ALLTID är välkommen in till oss om han vaknar o har en mardröm. Det går i perioder, ibland är det varje natt, ibland går det många veckor då han sover i sin egen säng. Men jag är ganska övertygad om att han skulle drömma ännu mer mardrömmar och vara ledsen vid läggdags oftare om vi förbjöd honom att komma och söka tröst. Målet är att han skall sova själv varje natt såklart, men det är självklart att han måste känna sig trygg.