Inlägg från: Anonym (rörigt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (rörigt)

    Särbehandlas bonusdottern? långt ;)

    Om ni flyttar upp och sonen ner så löser ni också problemen. Förutom det att Ida känner sig som att hon hälsar på. Det vet jag dock inte om ett eget rum löser, hon är ju typ aldrig där ändå, jag tror det är mer det som gör att hon inte känner sig helt hemma. Mina barn har fått eget rum hos sin pappa, de känner sig inte hemma där ändå. Hemma, det är hos mig, när de är hos sin pappa är de hos pappa, inte hemma.

    Och vad händer när ni ledsnar på att bo i vardagsrummet (tro mig det är vedervärdigt efter ett tag) och vill ha tillbaka ert rum?
    Att ha ett rum ståendes till någon som knappt är där skulle inte jag tycka vara ok om det innebar att de som alltid är där eller är där mer bor sämre.

    Mycket dumt att tala med barnet innan du tänkt igenom detta ordentligt och pratat med pappan. Barn fattar inte alltid det där med kanske och kan uppleva ett svek iom detta om det inte blir av.
    Du kör dessutom över pappan och visar att hans åsikt egentligen inte är så viktig. Att du i efterhand frågar gör det inte bättre.

  • Anonym (rörigt)

    Jobbigt att behöva skaffa större boende för detta.. Kan inte Ida sova inne hos er de få ggr hon är hos er då?

  • Anonym (rörigt)
    Anonym (Bollen) skrev 2014-11-05 13:59:55 följande:

    Om Ida skulle ha sin säng i vårt rum så skulle det bli stora protester hos mina, dom är så mammakära. :)

    Ida skulle fortfarande inte ha något eget rum med sina saker i och då känns det verkligen som att hon hälsar på.

    Men det skulle faktiskt va grymt smidigt! :) det tål att tänkas på, dock skulle det bli torka på "vuxenmyset" de veckorna. ;)


    Du tror inte de förstår? De får ju ha dig mer än Ida får ha sin pappa. eller ha det som nu (eller byt som någon ovan föreslog) och ha en madrass på golvet som den som vill får komma och sova på under natten.

Svar på tråden Särbehandlas bonusdottern? långt ;)