Hemiplegi

Det har snart gått ett år och jag kan inte sova jag kan inte äta jag kan inte tänka mig att se honom växa upp och leva ett sådant liv. För mig är det inte ett värdigt liv.

För mig är det som att se sitt barn växa upp under tortyr varje dag. Det gör så himla ont och se honom så där, jag klarar inte av det då tar jag hellre mitt liv.

Trots tiden som har gått kan jag inte vänja mig vid det eller acceptera det, jag lider och gråter varje dag. Jag älskar honom så mycket men jag klarar inte av och se honom så. Jag ser ingen utväg än att adoptera bort honom.