På de 35 000 kr betalar jag 13 000 kr i månaden.
På mina övriga lån och avbetalningar på ca 300 000 kr som är på längre sikt betalar jag cirka 12 000 kr månaden.
Så de på längre sikt kommer jag ha slutbetalat år 2022. De flesta innan.
För att klara av att betala de måste jag få bort dessa 35 000 kr.
Ingen aning eftersom det är 17 fordringsägare, mycket varierande. Jag bara betalar. Några (få) har jag tjatat till mig så att de har fryst räntan. Ska prata med alla en gång till men det tar tid att ringa alla. Har ett jobb att sköta också och kan inte ringa alla på arbetstid bara så där.
Klarar kanske det nu i januari men sen är det så jäkla kört. Så jag tror jag ska försöka få ner det lite till innan jag lånar av släktingen. Som sagt, vill låna så lite som möjligt. Det är ett under att jag klarat mig hittills.
Ingen aning eftersom det är 17 fordringsägare, mycket varierande. Jag bara betalar. Några (få) har jag tjatat till mig så att de har fryst räntan. Ska prata med alla en gång till men det tar tid att ringa alla. Har ett jobb att sköta också och kan inte ringa alla på arbetstid bara så där.
Klarar kanske det nu i januari men sen är det så jäkla kört. Så jag tror jag ska försöka få ner det lite till innan jag lånar av släktingen. Som sagt, vill låna så lite som möjligt. Det är ett under att jag klarat mig hittills.
Räntorna för lånen har jag unnat förutse men räntorna när de hamnat hos inkasso är en helt annan historia. Uttryckte mig lite fel där tidigare.
De här 35 000 tar med 13 000 kr i månaden 3 månader att slutbetala. Räntan ökar inte enormt på de flesta.
Det är precis så jag gjort senaste 5 månaderna. Problemet är att hela tiden tröttnar någon fordringsägare som ej gått till inkasso och hotar med x belopp för att det inte ska gå dit. Har flera lån som bara ökar eftersom jag inte kan betala av så mycket.
Idag är det två månader sedan jag skrev första inlägget. Hade aldrig då trott att jag skulle leva idag. Mina problem är långt ifrån lösta men har kunnat med tur och envishet betala av lite av de akuta skulderna. Har levt under existensminimum för att klara detta. Just nu saknas ca. 20 000 kr för att uppnå en balans för att klara situationen. Försöker så långt det går att undvika att låna från släkt även om jag eventuellt har en chans men vill försöka själv på något sätt.
Jag vill tacka var och en av er som har svarat på denna tråd. Det här är inte mitt sista inlägg. Jag hoppas jag kan klara detta nu men har ingen aning om det går.
Lite lån har jag från släkt men den har jag ingen stress att betala tillbaka, och lite har jag fått.
Nu har jag lyckats trixa lite mer så det behövs bara 10 000 kr för att komma ur denna akuta situation. Hoppas kunna lösa det utan lån från släkt. Är glad för att jag kämpat ihjäl mig fast jag samtidigt mått mycket dåligt.
Och är MYCKET tacksam för all pepp här!
Borde lärt mig vid det här laget...när något känns bra så finns det något annat surt som lurar.
Har under hela denna kamp haft som hopp och motivation att så småningom kunna söka samlingslån för att få bättre räntor och klara mig på sikt. Men eftersom jag har så mycket lån och betalat så mycket ränta pga att jag kämpat för att betala av så resulterar det i att man får stort underskott i kapital på sin kreditupplysning som tydligen gör att man inte blir beviljad lån. Suck, pust, stön och lite till. Jag orkar inte mer med motgångar...
Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Orkar inte mer.
Vad ska jag göra?
Ja. Blir dubbelt bestraffad eftersom jag betalat av en del skulder så kan jag inte få samlings lån. Det var hoppet jag levt på när denna värsta period är över vilket den inte är än, på länge.
Jag kanske är envis eller bara rädd för tjafs men vågar inte låna av släkt. Så vi får se om jag klarar detta. Nära men ändå inte.
Nu nere på bara 6000 kr jag behöver för att klara detta akuta.
Men hittar inte de pengarna någonstans. Kan jag låta bli att låna av släkt så blir jag överlycklig. Får ju garanterat skatteåterbäring men ingen fordringsägare kommer ju vänta tills dess...