Dobermann

Jag hade tills nyligen en dobbistik och jag älskar verkligen rasen.

Däremot är det ju en hund som behöver mkt tid och jobb, räkna med att de första tre åren kommer att ta upp MKT tid, tålamod och konsekvens. Vi väntar själv barn nr 2 och jag känner inte att jag har den tiden till en valp just nu, även om själen längtar efter hund så sörjer jag fortfarande min tik.

Att ha Dobermann är inte att ha hund, det är att ha en Dobermann
De är underbara, speciella, personliga och jag har aldrig älskat en hund så mkt som jag gjorde henne. Det ska inte stickas under stol med att de är väldigt krävande mentalt och fysiskt, men en bättre o trognare vän kan man inte få.

Kort o gott, jag kan verkligen rekommendera rasen, till en erfaren hundägare med stabila familjeförhållande (alltså inte nybliven familj eller väldigt små barn) och självsäker och avslappnad inställning till sin ledarroll gentemot hunden.
Kontakta lokala rasklubben www.dobermannklubben.com och umgås med rasen i olika åldrar så du får lite insyn i hur de är att hantera. Har träffat många ägare m sin första dobbis som uppgivet säger "undrar just när de lugnar ner sig" Det gör de nääästan aldrig, de förblir jättebebisar och det är en del av charmen.

Jösses vad jag saknar min hund!

kramar

Alfa-valp

Ungefär: Den valp som har en uttalad dominant roll i valpkullen.

TS,

Det får ni diskutera fram med uppfödaren. Jag funderar ändå på om ni ska testa en "lugnare" ras först om ni redan har såna tankar, att ni inte vill ha den "starkaste" hunden mentalt sett. Detta eftersom alla dobbisar i stort sett är såna jämfört med en "lugnare" ras. Mkt "fnuttar" men jag vill inte generalisera för mkt.

Parantes:
Har varit verksam m hundar sen många år och är utbildad djurvårdare(inriktning djursjukvård) inom bla Etologi (djurs beteende).

kramar