39 år, barnlös, göra abort?

Anonym (Rådvill och sorgsen)

Äldre 25 Nov 22:25
320 svar

Visa endast Anmäl

39 år, barnlös, göra abort?

Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

Är barn allt?

/Ledsen
- «
- ‹
- Sida 17 av 31
- 11
- 12
- 13
- 14
- 15
- 16
- 17
- 18
- 19
- 20
- 21
- 22
- 23
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?
Mrs Moneybags

Äldre 28 Nov 16:02
#164

Visa endast Anmäl

Anonym (mor) skrev 2014-11-28 15:56:07 följande:
men tänk på hur det blir om du blir sjuk.......! Vem avlastar dig TS när nu är helt däckad av feber t ex?

Tror du verkligen att det är helt omöjligt att uppfostra ett barn ensam?

Det finns tusentals mammor (ja, det är mest mammor) som har hand om sina barn själva, även när de är sjuka eller trötta.

Däremot verkar det inte som om TS vill behålla barnet och det är en helt annan sak. Det är helt och hållet upp till henne...
Anonym (Rådvill och sorgsen) Trådstartaren

Äldre 28 Nov 16:07
#165

Visa endast Anmäl

Just nu står jag inför att avsluta. Men har försökt förut och om det verkligen inte går så går det inte, då är det något annat som styr som jag inte klarar att gå emot. Och att läsa svaren här ger tröst i att det inte blir en katastrof eller slutet på mitt liv oavsett hur det går. Att barn inte är allt men heller inte enbart alla de svårigheter och oro jag fokuserar på, att inte kunna hantera.

Jag har varit/är lika orolig att inte kunna ta tabletten och konsekvenserna av det - att ställa in sig på att ändra tankesättet och acceptera att bli förälder i den här situationen. En abort kan för mig just nu kännas som en vansklig men "enkel" lösning ut. "Bara" att hantera sorgen och gå vidare. Jämfört med att hantera allt ett barn innebär.
Anonym (Att tveka)

Äldre 28 Nov 16:10
#166

Visa endast Anmäl

Anonym (mor) skrev 2014-11-28 15:59:06 följande:
Så då har du bestämt dig?.............................................eller?
TS har ju redan bett dig att lugna ned dig - varför ligger du på henne hela tiden då?
Anonym (mor)

Äldre 28 Nov 16:10
#167

Visa endast Anmäl

Mrs Moneybags skrev 2014-11-28 16:02:48 följande:
Tror du verkligen att det är helt omöjligt att uppfostra ett barn ensam?

Det finns tusentals mammor (ja, det är mest mammor) som har hand om sina barn själva, även när de är sjuka eller trötta.

Däremot verkar det inte som om TS vill behålla barnet och det är en helt annan sak. Det är helt och hållet upp till henne...
Jag tror ingenting. Du har helt rätt i att TS väljer och avgör helt och hållet själv vad gäller det väntade barnet MEN av ngn outgrundlig anledning så har hon blandat in oss FL-are i processen. Varför? Inte en aning. MEN jag tror att TS kommer att "släppa bomben"........jag behåller barnet och så blir det "folkets jubel"! Kan ha fel men detta är ju FL.
Anonym (mor)

Äldre 28 Nov 16:11
#168

Visa endast Anmäl

Anonym (Att tveka) skrev 2014-11-28 16:10:11 följande:
TS har ju redan bett dig att lugna ned dig - varför ligger du på henne hela tiden då?
Har du inga egna problem att bry dig i? Grattis i så fall.
Anonym (Att tveka)

Äldre 28 Nov 16:14
#169

Visa endast Anmäl

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 16:07:27 följande:
Just nu står jag inför att avsluta. Men har försökt förut och om det verkligen inte går så går det inte, då är det något annat som styr som jag inte klarar att gå emot. Och att läsa svaren här ger tröst i att det inte blir en katastrof eller slutet på mitt liv oavsett hur det går. Att barn inte är allt men heller inte enbart alla de svårigheter och oro jag fokuserar på, att inte kunna hantera.

Jag har varit/är lika orolig att inte kunna ta tabletten och konsekvenserna av det - att ställa in sig på att ändra tankesättet och acceptera att bli förälder i den här situationen. En abort kan för mig just nu kännas som en vansklig men "enkel" lösning ut. "Bara" att hantera sorgen och gå vidare. Jämfört med att hantera allt ett barn innebär.

Är det så att det är din rädsla som styr? Innerst inne vill du behålla men du är rädd för ansvaret och allt det för med sig? Tänk på dina långsiktiga mål i livet är mitt råd. Om ett av dina långsiktiga mål har varit att få barn så kanske du inte får fler chanser att uppfylla det målet.
Anonym (mor)

Äldre 28 Nov 16:21
#170

Visa endast Anmäl

Anonym (Att tveka) skrev 2014-11-28 16:14:03 följande:
Är det så att det är din rädsla som styr? Innerst inne vill du behålla men du är rädd för ansvaret och allt det för med sig? Tänk på dina långsiktiga mål i livet är mitt råd. Om ett av dina långsiktiga mål har varit att få barn så kanske du inte får fler chanser att uppfylla det målet.
Mitt råd är att tänka NU och SNABBT så det inte blir Socialstyrelsen som ska avgöra. Blir ju extra jobbigt? Fy så tungt det måste kännas att vara utelämnad till en myndighets tyckande. Jag ryser.
Centurione

Äldre 28 Nov 16:22
#171

Visa endast Anmäl

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:44:51 följande:
Jag vill inte riskera ett liv i beroendeställning och svårigheter för barnet och mig med fattigdom, försörjningsstöd (det är väl massor med osäkerhet och jobb för att få det) socialkontakt för stödfamiljer osv. Jag behöver inte vara rik men har ingen stabil grund att stå på här, allt känns fruktansvärt osäkert och som ni vet har jag inget för en "det ordnar sig"-attityd. För det är inte alltid det gör det.
Och jag känner att sättet att lösa det är möjligheter till avlastning så jag KAN göra något åt det - dvs studera klart och jobba, både under studietiden (har inte CSN), och sen såklart efter. Om pappan inte är villig att ta en del av ansvaret ser det för mig jättesvårt ut att klara av detta.
Fast när du väl har ditt barn, kommer inget av det där andra att spela någon roll. Förresten finns det massor av studerande som tar ett års mammaledigt. Sedan börjar barnet på dagis och mamma går tillbaka till skolan och gör klart sin utbildning. Har sett flera göra så och det har gått utmärkt.

Om du kompletterar upp med soc under föräldraledigheten är det ingen som behöver veta om det, någonsin. Det är ganska höga summor i Sverige, så om du bara ammar och lagar all mat själv så har du inga problem att få din ekonomi att gå ihop (om du inte har gamla lån du måste betala på och annat tråkigt). Du har ju tid på dig att säga upp prenumerationer och abonnemang som inte är viktiga. Det är först när barnen kommer upp i skolåldern och börjar tjata om modekläder, egna skridskor och chartersemestrar som kompisarna får, som det kan bli jobbigt att gå på soc. Men DÅ jobbar ju du i ditt nya yrke!
Mrs Moneybags

Äldre 28 Nov 16:26
#172

Visa endast Anmäl

Vänta här nu. TS är i vecka 17????? Förstår inte hur jag kunde missa det.

Okej, då tycker jag personligen inte att det är någon diskussion. Barnet är ju i princip färdigbakat, så det är bara att se fram emot att bli mamma.

Det är i mina ögon alldeles för sent för en abort.

Det tar ju ofta ett par veckor att ens få tid att göra en abort, ska du då föda ut detta foster om flera veckors tid? Näää...det tycker jag är fel.

Jag vet att vi har fri abort längre än så, men det känns inte bra att någon som är så pass vuxen ska göra en så sen abort.

Stena mig gärna om ni vill, men det är min åsikt.
Anonym (trebarnsmamman)

Äldre 28 Nov 16:26
#173

Visa endast Anmäl

Jag vill bara säga att jag tycker att du verkar väldigt vettig och ansvarstagande som vänder och vrider på allting - när du fattar beslutet, vilket det än blir, kommer det att vara väldigt väl genomtänkt.

Jag har inte läst igenom hela tråden, så det kanske är andra som har sagt samma sak. Själv bor jag i Stockholm men är inte härifrån och har alltså heller inte någon släkt som kan rycka in med kort varsel, men någonting jag har upptäckt är att man får så mycket hjälp av andra dagisföräldrar och senare klassföräldrar, eller grannar för den delen! De har varit räddare i nöden många gånger. Och jag för dem.

Behåller du kan du få jättemycket barnkläder av mig

Stort lycka till med ditt svåra beslut!

«
‹
Sida 17 av 31
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?

39 år, barnlös, göra abort?

INNEHÅLL