39 år, barnlös, göra abort?

Det finns i alla fall ett parti som vill sänka gränsen för fri abort, nämligen Sd. Vet inte om Kd vågar driva den frågan längre, de har blivit så angelägna om att vara PK på senare år.

Själv undrar jag om det inte blir fler tragedier PÅ GRUND AV vår generösa aborträtt, än det skulle bli om den var mer begränsad..? Blir så ledsen när jag tänker på dessa kvinnor som tar första pillret och sedan ångrar sig, t.ex.. Eller som ångrar sig annars. Som är ambivalenta och egentligen skulle VILJA behålla - men så går aborten så lätt att få...

Kanske skulle det vara bättre om man bara hade fri abort alldeles i början, när man kan klara av en medicinsk abort hemma själv och det inte finns något bebisliknande att föda ut. Och att det i övriga fall skulle kunna beviljas men efter en utredning, där inställningen från den som höll i utredningen skulle vara att verkligen ta reda på vad kvinnan vill innerst inne? Då skulle ju kvinnan också, om hon fick avslag, slippa fler påtryckningar från barnets far, sina föräldrar om hon är ung, och övrig omgivning.

Jag tycker också att den övre gränsen för fri abort kan sänkas ett par veckor som jag tror att SD vill. Varför ska man behöva 18 veckor på sig att fundera över om man vill ha barn eller inte? "Typ" i vecka 17 kommer man på att man inte har råd med den där "uuuuuunderbara barnvagnen som Anders och Karin har till sin bebis" och då "oooooorkar man inte". (vissa verkar vara på den nivån)

Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

Är barn allt?

/Ledsen

Det finns de som upptäcker graviditeten sent, ts är ju en av dem. Det är få aborter som sker i vecka 17 och jag tror inte att det är så många av dem som görs av de skäl du beskriver.

Det trodde inte jag heller men efter att ha läst i denna tråd så börjar jag fundera.................................

Fast ts hör ju inte till dem som du beskriver eftersom hon upptäckte graviditeten sent och därför inte haft så mycket tid på sig att bestämma sig.

Okej. Jag känner inte TS men det kanske du gör? Hur sent upptäckte hon att hon var gravid? Hur jag spekulerar och tänker är fullständigt ointressant men jag tror att TS kommer att behålla sitt barn och det blir en solskenshistoria till slut.

Ts skriver i inlägg 68 att hon fick veta graviditeten sent.

Det står ju redan i ingressen! men HUR SENT? Vet du om det var i vecka 16 eller kanske 12...............