Mår psykiskt dåligt
Nu ska jag försöka göra en lång historia kort. Jag vill tilläga att det här är första gången jag nämner de här och jag vill ha hjälp och jag skriver här för jag känner mig trygg med att vara anonym.
Det började för 2 år sedan men att jag hade väldiga problem med min mage, jag fick hjälp som faktist hjälpe mig att bli frisk från de problemet. MEN enda sen de började så har jag haft besvär, oro, räddsla mer eller mindre för att vara utom synhåll från en toalett för jag är rädd för att göra på mig. men de har inte vart jätte illa utan jag har kunnat vart ute och rest och jag har nästan kunnat hitta på vad som helst när hon helst men tankarna har alltid vart där mer eller mindre.
Sen ett halvår tillbaka så har jag börjat mått allt sämre psykiskt trotts att magen att mått bra så har jag utvecklat större ångest och oro och sen i somras så har det eskalerat och jag började få ångestattacker så fort jag satte mig i en bil för det inte fanns toalett i närheten, jag slutade åka kollektivt bara tanken gör att jag får ångestattack. Jag har helt enkelt slutat umgåtts med vänner, slutat åkt iväg på olika saker och sen i somras så har jag grävt ner mig djupare och djupare men alltid försökt tänkt att övervinna men lyckas inte.
Dem senaste månaderna så har jag vart väldigt nedstämd, tappat livslusten tänkt på självmord men jag skulle aldrig våga göra det mot min familj men tankarna har funnits där. Trött konstant och kan inte riktigt kontrollera mina kännslor. Känner mig presad och mår helt enkelt piss.
Jag har ju inte berättat de här för någon och ingen som misstänker nått förrutom min sambo. Men idag så tog jag steger och ringde VC för jag vill få tillbaka mitt liv och jag märker att jag klarar inte av att reda ut de här själv. När jag pratade med VC (kvinna) så släpptes bomben, jag erkände att jag har problem och jag började gråta, hon frågade hur pass illa det var om jag hade tänkt på självmord och jag svarade ja utan att ens tänka mig för. Hon sa då att set är jätte viktigr att jag söker till psykakuten om jag verkligen mår så dåligt.
När vi la på så kunde jag inte sluta gråta ich jag fick en kraftig ångestattack igen och grät i två timmar innan jag kunde lugna ner mig någolunda, jag kände mig ganska utlämnad på en gång och jag känner mig ganska rädd för jag tror att mitt allmäntillsånd är värre än vad jag trott för jag är ganska duktig på att förneka saker och ljuga för mig själv och andra.
Nu till saken - jag kunde verkligen inte lugna ner mig och min sambo och dotter skulle komma hem om ca 30 min så jag skickade snabbt iväg ett sms om att jag bill vara själv, va inte oroliga jag förklarar sen och att jag inte ville att dottern skulle få se mig i de här tillståndet ( inte ens min sambo hae gjort de )
Nu har jag lugnat mig någolunda men jag ångrar mig lite att jag skickade smset till min sambo för nu måste jag förklara och jag känner mig inte redo för de. Och hur långt ska de gå för att man kan uppsöka psykakuten och få hjälp? Jag kan ingenting om de här så jag måste få lite hjälp?