För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

Hoppar gärna in här. Jag och maken jobbar på ett syskon till vår son. Vi började försöka i maj/juni och var överlyckliga över att plussa i oktober efter bara 4-5 försök. Men det slutade i missfall tre veckor senare så nu väntar jag på att kroppen ska hitta tillbaka till cykeln. Har eventuellt ägglossning snart, men vågar inte hoppas riktigt.

Med första barnet tog det ett år att bli gravid. Efter att jag slutade med p-piller tog det 10-11 månader innan jag fick regelbunden cykel och ägglossning, vi hann starta utredning eftersom mitt östrogenvärde visade sig var lägre än det brukar vara efter klimakteriet. Men det ordnade sig av sig självt och vi blev gravida på egen hand till slut. Därför blev vi väl lite extra glada när vi blev gravida någorlunda snabbt nu i höstas och kanske lite extra besvikna när det blev missfall... Jag mådde rätt kass psykiskt när det tog så lång tid förra gången och de känslorna kom väl tillbaka nu...

Ett tips om ni mår dåligt över situationen är faktiskt att gå och prata med någon (bm/psykolog/kurator) Jag gjorde inte det förra gången, men inser nu att jag borde gjort det. Ska iväg till bm nästa vecka och prata av mig lite om missfallet och alla tankar som snurrar i huvudet.

Och så håller jag alla tummar på många plus framöver!

Ja, det var gyn som konstaterade att det hade blivit missfall. Jag blödde lite då och då i två dagar, utan klumpar och ingen värk, så hade fortfarande förhoppningar om att det skulle finnas en liten bebis i magen när jag gick till gyn några dagar senare, men det var alldeles tomt så troligtvis stannade graviditeten upp väldigt tidigt. Hade knappt några graviditetssymptom efter plusset denna gången och bruna flytningar då och då så var ju ändå lite orolig att allt inte stod rätt till...

Tror jag hade äl nu i helgen, även om den inte kändes lika mycket som vanligt. Kanske kroppen försökte ägglossa men inte lyckades riktigt nu första cykeln efter missfallet?

Vad skönt med fler som känner precis som jag! Är väldigt osugen på graviditetstest, väntar hellre in mensen. Men känns som man är ganska ensam om det i många trådar där det testas hej vilt.

Det beror nog på lite tror jag... Innan förra graviditeten kontaktade jag gyn ca 6 månader efter jag slutade med p-piller, på den tiden hade jag haft mens ca 3 ggr. Gyn upptäckte att ett hormon värde var uppåt väggarna och vi fick påbörja utredning pga det. Dock ville de ändå vänta tills ett år hade gått innan de gjorde något aktivt, men då hade vi ju iaf hunnit med alla prover och kolla upp spermierna mm. Sen blev jag gravid innan vi hann fortsätta utredningen visserligen

Men det skadar ju inte att höra sig för eller iaf kontakta gyn och göra ul och ta prover.

Vill inte låta alldeles för brutal, men sluta upp med att tänka så, nu! Sannolikheten att ni aldrig kommer kunna få barn är väldigt liten, mycket troligare är att ni behöver lite hjälp på vägen till att få erat barn och det är det sjukvården kan hjälpa er med! Är det inte mycket bättre att ta den hjälpen nu istället för att vänta ännu längre? 

Så ring och prata med dom så ni kan få reda på om ni behöver lite hjälp på traven! Jag ringde själv det samtalet när vi försökte med nr 1 och ja det var jobbigt. Men efteråt så vansinnigt skönt att veta att vi kommer få hjälp, att vi inte är ensamma i det här längre! 

Hörni, ska vi ta och bestämma att det är vi som är normala och dom som blir gravida på första försöket är dom onormala? Enligt min bm är det inget konstigt alls om det tar ett år av aktiva försök att bli gravid, så då borde ju vi vara mycket mer normala än de som blir gravida direkt

Lägg sen till att kvinnor normalt lossar ägg 10 ggr på 12 cykler, att man ska pricka äl, spermierna ska överleva simfärden och hinna fram i tid, ägget ska hitta ett mysigt ställe att sätta sig på (helst i livmodern och ingen annanstans) och embryot ska utvecklas utan några fel, så känns det ju ännu rimligare att det kan ta ett tag...

Samtidigt vill jag säga att har ni hoppiga cykler, har försökt länge eller har andra funderingar om något inte stämmer, så ring gyn!! Det gör ingen skada och förhoppningsvis gör det att ni får er bebis lite fortare!

Och så kan vi väl hoppas på att det framöver blir mer "ok" att prata om att det kan ta tid att bli gravid och att det inte är så jäkla roligt att vara i den situationen alltid, så man inte bara hör talas om de som lyckas på första försöket och tror att det är så det "ska" vara.

Men tills dess kan vi väl få känna oss normala istället för dom som blir gravida direkt

/tallbarr som jobbar på syskon till sonen som kom till efter ett års kämpade och gärna peppar er andra lite <3

Ja, den gången kom inte min östrogenproduktion igång efter jag slutade med p-piller och hann påbörja utredning innan östrogenvärdet stabiliserade sig och i samband med det fick jag regelbunden cykel och blev gravid utan hjälp. Men det var skönt att veta vad som var problemet och att vi skulle få hjälp om det inte tog sig. Men jag ska inte sticka under stol med att det var ett jävligt jobbigt år och jag inser i efterhand att jag borde gått och pratat med någon för att få hjälp med alla tankar.

Efter ca 6 månader efter jag slutade med p-piller och hade haft typ 3 menscykler så kontaktade jag gyn som såg att min livmoderslemhinna var supertunn och tog blodprover som visade på jättelåg östrogenhalt och han rådde oss att vända oss till kvinnokliniken för han kunde inte hjälpa oss mer. Två månader senare hos utredningen på kvinnokliniken så såg värdena och slemhinnan mycket bättre ut redan och någon månad senare började jag få mer normala cykler med.

Under utredningen kollade de med vul, tog blodprover och kollade makens spermier. Längre än så hann de inte för de ville inte hjälpa oss aktivt än då eftersom mina värden var på väg åt rätt håll och sen blev vi gravida själva några månader senare.

Heja dej, bra jobbat!

Jag vände mig till privat gyn först för undersökning och provtagning och utifrån de resultaten fick vi påbörja undersökning på kvinnokliniken efter ca 9 månader efter ppillerstopp , men behandling inte förrän 1 år efter. (Med förra barnet)