• Bamse88

    För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

    Hej alla!!  Glad

    Tänkte att jag också skulle hoppa in i gruppen om det är okej! :D

    Jag och min man är 26 resp 31 år. Vi har försökt sedan i juni. Till en början var vi som TS beskrev det, inte alls oroliga och trodde att äsch vi får ett plus snart sen var det inget mer med det. Efter en månad, två , tre började vi bli lite mer nojiga och oroliga och nu känns det rent ut sagt förjävligt. Vi vill ju ha det där efterlängtade plusset!

    Sedan känner jag mig deppigare för att så många i min omgivning är gravida, och alla ska dela med sig av sin lycka och prata om sin graviditet. 4 st totalt. Jag är JÄTTE glad för deras skull och skulle aldrig missunna någon deras lycka men samtidigt vill jag bara skrika och släppa loss en så där tusen tårar! Rynkar på näsan

  • Bamse88
    WhiteRose skrev 2014-12-04 15:26:52 följande:
    Förstår verkligen känslan.. :/

    Gör du något speciellt för att hålla reda på när du har äl? Har ni använt något prev.medel innan ni började försöka i juni?
    Vi har inte använt preventivmedel sedan något år tillbaka. Jag har laddat ned massa med appar som skall hålla kolla på mens och äl. Min mens är som en klocka kommer samma tid varje månad kan vara någon dag före efter. Ska inhandla ÄL- tester och försöka igen den här månaden. Sen ska jag hålla tummar och tår så att man får det där lilla pluset. Har du något tips på hur man kan hålla koll på äl förutom detta? :/
  • Bamse88
    lilltess skrev 2014-12-05 00:06:07 följande:

    Själv har vi försökt i snart 2 år utan resultat. Inga barn sedan tidigare, så har gått med negativa tankar länge nu. "Vad är jag för kvinna som inte ens kan bli gravid?". Rädd för att söka hjälp, vill inte höra att något är fel, fast jag nästan misstänker det :/


    Jag förstör hur du känner dig. Vi har inte ens försökt så länge som ni men ändå känner man sig stundtals helt värdelös. Det bästa är att ni söker proffesionell hjälp så att ni får reda på var det inte funkar nånstans. Det behöver ju inte vara något fel på er, det kanske är något annat exempelvis att man är stressad och då kan det ju sätta stop. Min man har tex uttryckt sig flera gånger att han känner press på sig att "leverera" och då funkar det inte. Hursomhelst så hoppas jag verkligen att du får ett plus i framtiden, men ge inte upp hoppet och sök hjälp. Håller tummarna för er!
  • Bamse88
    Loe skrev 2014-12-07 22:39:24 följande:

    Hej!

    Vet inte om detta är nedslående eller upplyftande men tänkte bara dela med mig av mina erfarenheter. Vårt första barn blev till så fort vi slutade använda kondom. Jag hade inte ätit ppiller på väldigt länge för jag blev deppig av dem. Sen efter ca 3 år blev det dags att försöka få syskon och månaderna gick utan plus. Mensen kom och jag förstod inte vad det var för fel. Vi hade ju barn sen innan, och då gick det jättelätt och jag skulle fylla 28 samma höst vi började försöka igen. Min man är ett år äldre än mig.

    Kändes som att ALLA blev gravida, syskon, kompisar från mammagruppen, arbetskamrater mfl.

    Så efter ett år ringde jag en fertilitetsklinik för en utredning. 28 oktober skulle vi dit.

    Första veckan i oktober var jag så trött och sur och känslig att jag trodde att jag var på väg att bli utbränd (allt kändes så jobbigt)

    Då sa min man: Vet du jag tror att du är gravid. Jag har köpt två test.

    Jag blev rätt sur och tyckte att han var oförstående som skyllde på det, det var ju mitt jobb och allt som stressade mig som gjorde att jag mådde dåligt. Dessutom så blir jag ju inte gravid så det var ju ytterligare en sak som fick mig att känna att allt var piss. Men han uppmanade mig att testa ändå och visst var det plus. I vecka 14 nu och fick såklart ringa och avboka fertilitetsutredningen. Men jag testade 4 ggr och väntade en dryg vecka innan jag vågade avboka för "tänk om jag kanske inte är gravid trots allt". Det var faktiskt inte förrän jag började kräkas ett par veckor senare som jag fattade att det var på riktigt.

    Så... Man kan ha alla förutsättningar, åldern är rätt, man är inte överviktig eller underviktig, man har inte ätit ppiller som kan påverka och man har en regelbunden mens men ÄNDÅ funkar det inte. Inte ens fast det funkat förut. Och man blir galen av att grubbla på varför... Men tillslut bara så händer det!

    Jag önskar er alla lycka till och som det stod tidigare i tråden, ta hjälp när det gått för lång tid, och tappa inte hoppet! ???


    Tack snälla för detta peppande inlägg!! Alltid roligt att få höra en "solskens" historia! :) Du väckte lite hopp i mig. En stor bamse kram till dig!
  • Bamse88
    WhiteRose skrev 2014-12-06 16:46:02 följande:
    Gud vad underbart med regelbunden mens :) Jag kommer börja med bidrottningele för att det sägs kunna hjälpa till att ge starkare äl-symptom. Kommer också börja ta min temperatur varje morgon, d.v.s. tempmetoden.
  • Bamse88
    WhiteRose skrev 2014-12-06 16:46:02 följande:
    Gud vad underbart med regelbunden mens :) Jag kommer börja med bidrottningele för att det sägs kunna hjälpa till att ge starkare äl-symptom. Kommer också börja ta min temperatur varje morgon, d.v.s. tempmetoden.
    Självklart så skulle man trycka på enter knappen haha. Ja, det har varit skönt med regelbunden mens fram tills den här månaden då jag gick över med 5 dagar och vart hur glad som helst, tills sjunde dagen då mensen SJÄLVKLART skulle komma :/

    Bidrottninggele? Dela gärna med dig hur det går sen! Min arbetskamrat började med paleo och åt bidrottninggele i kost syfte, fråga mig inte varför haha. Men hon är gravid nu i v8. Så antar att det hjälpte... :)
  • Bamse88
    WhiteRose skrev 2014-12-08 07:32:47 följande:
    Tog faktiskt min första kapsel igår kväll, är BIM+5 nu och hoppas det kan sätta igång något. Långsökt, men man provar ju allt :P
    Förstår känslan! Man sysslar ju med många tokiga grejer i hopp om att få det där pluset! hihi. Håller tummarna för dig!! :D
Svar på tråden För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre