Själv har vi försökt i snart 2 år utan resultat. Inga barn sedan tidigare, så har gått med negativa tankar länge nu. "Vad är jag för kvinna som inte ens kan bli gravid?". Rädd för att söka hjälp, vill inte höra att något är fel, fast jag nästan misstänker det :/
Vill inte låta alldeles för brutal, men sluta upp med att tänka så, nu! Sannolikheten att ni aldrig kommer kunna få barn är väldigt liten, mycket troligare är att ni behöver lite hjälp på vägen till att få erat barn och det är det sjukvården kan hjälpa er med! Är det inte mycket bättre att ta den hjälpen nu istället för att vänta ännu längre?
Så ring och prata med dom så ni kan få reda på om ni behöver lite hjälp på traven! Jag ringde själv det samtalet när vi försökte med nr 1 och ja det var jobbigt. Men efteråt så vansinnigt skönt att veta att vi kommer få hjälp, att vi inte är ensamma i det här längre!
Jag förstör hur du känner dig. Vi har inte ens försökt så länge som ni men ändå känner man sig stundtals helt värdelös. Det bästa är att ni söker proffesionell hjälp så att ni får reda på var det inte funkar nånstans. Det behöver ju inte vara något fel på er, det kanske är något annat exempelvis att man är stressad och då kan det ju sätta stop. Min man har tex uttryckt sig flera gånger att han känner press på sig att "leverera" och då funkar det inte. Hursomhelst så hoppas jag verkligen att du får ett plus i framtiden, men ge inte upp hoppet och sök hjälp. Håller tummarna för er!
Funderar på att hoppa in i denna tråd, mest för att ge er andra lite tur ;)
Alla trådar jag hoppat in i har jag till slut varit kvar sist och alla har plussat inom tre månader typ, så jag vet redan att det inte är nån idé att hänga i trådar för jag blir ändå kvar sist. Men som sagt, för att ge er lite tur så skriver jag ett inlägg :)
Idag gjorde jag det! Ringde och bokade in oss för undersökning och ev vidareutredning. Väntetid på ca 3 mån. Hoppas innerligt att detta kan hjälpa oss efter 2 års försök!
Över 2 år sedan vi började försöka nu, och än har inte plusset visat sig. Vet ej om jag haft äl exakt varje månad, men ändå försökt i hopp om att jag haft det som vanligt.
Väntar på att få komma in för samtal och undersökning. Så rädd att något ska vara fel, men längtar efter att få ett besked på hur det står till med oss. Äl för tre dagar sedan, så väntan till bim har börjat ännu en gång!
Nu får jag hålla hårt i fantasin min! Har beräknad bim idag, och igår började jag spy som en gris från ingenstans. Kände att jag blev lite illamående och helt plötsligt fick jag springa på toaletten. Fick springa en gång under natten också.
Kan egentligen vara allt från magsjuka, vinterkräksjuka, dålig mat osv.. Men såklart funderar jag på om det kan vara ett starkt tecken på att vi faktiskt lyckats denna gång. Har inte spytt eller haft sådan konstig illamående på säkert 5 år, också kommer det nu i väntan på tant röd :/
Negativt test på bim dagen. Bim+3 idag och fortfarande ingen mens. Dock fått ett par ljusbruna flytningar (ursäkta infon), så om det inte betyder annat så kanske mensen är påväg. Annars väntar nytt test om ett par dagar :)
Var till kvinnokliniken i förrgår, vilken lättnad det var att prata med någon om denna oro man bär på. Och att kunna ställa alla frågot man grubblar över utan att anses som knäpp. Gynundersökningen visade inget konstigt, allt såg ut som det skulle och det lugnade mig lite. Hon kunde se att slemhinnan var tjock (var bim+4), så hon sa att hon kunde se "att mensen var på gång, om jag inte var gravid förstås", också gav hon mig ett leende.
Hur komiskt vore det inte om vi försökt över 2 år, och nu när vi väl fått hjälp och är på undersökning så ligger bebis där inne och gror och fnissar åt oss. Hon sa att det inte är konstigt att par som försökt länge utan resultat ringer in och avbokar tider de nyss fått då de plussat, bara för att de släpper en stor oro de burit på när de vet att de ska få hjälp. Hoppas något liknande händer oss!
Skönt att få hjälp. Tror man går och spänner sig innan, vill ju så gärna att det ska gå utan hjälp blandat med rädslan att något ska vara fel. Det känns ju skönt att någon förstår och oftast finns det ju hjälp att få även om något skulle vara knasigt. Har du tagit nåt test då om du är på BIM + 4?
Här har det varit ÄL-tider igen och nu börjar igen en lång väntan på BIM. Förra månaden gick ändå lättare än tidigare man har liksom vant sig med att det ska bli ett negativt resultat och ett plus och gravidsymptom skulle vara avvikande.
Läkaren ringde ang sambons spermaprov i veckan, fanns tydligen bakterier i det. Och så länge det finns bakterier så blir det inga bebisar här inte! Så han får äta medicin i tio dagar och sedan lämna nytt prov om tre månader för att se så det är som det ska. Inga farliga bakterier tydligen, men de ska inte vara där.
Någon som varit med om det eller vet mer?
Orolig att bakterierna gjort någon typ av skada och att det kommer vara omöjligt för oss även om de försvinner..
Hur har det gått med bakterierna?